Åttaårig pojke hittad död i Luleå – mord (2023-01-08)

Det går inte att säga förrän förslagen klarat röstningen i riksdagen och där är vi inte än. Dock skulle jag vilja säga att förutsättningarna är goda. Politikerna var igång redan med Lex Bobby, vilket inte kan anses ha blivit någon succé gällande barns trygghet, så jag tror politikerna kommer vilja göra om och göra rätt.

Tack. Och sant.

Jag har hört att Jens Orback under sin tid som jämställdhetsminister införde detta. Papporna skulle till varje pris vara delaktiga. Möjligt att han bla med andra regerinkamrater är skyldiga för den skrivning som gjordes i föräldrabalken och som formuleras som "barns rätt till båda föräldrar" som främsta kriterium i prövningar i vårdnadsmål och som likställs med barns behov av tex trygghet, omsorg etc
Och det i sig låter ju bra. Ingen tycker det är dåligt om män blir mer delaktiga i omvårdnaden om barn. Men problemet är att man då helt öppnade för att även våldsamma fäder fick göra anspråk på denna rätt.

Som Jämställdhetsmyndigheten bekräftar i sin granskning av vårdnad- och umgängesdomar så överordnasdetekterandet av samarbetssvårigheter den viktiga riskbedömningen.

Som advokat Rebecka Lagh sade när hon var inbjuden i TV4:s morgonprogram då uppgifterna om T var ute i media: Man "offrar" barn inom rättsväsendet för att föräldrarätten är så stark. Istället för att grundligt göra risk-hot och våldsbedömningar, så tilldöms en ej helt klockrent förälder hellre lite umgänge, än inget alls.

Och som hon tidigare påpekat: En mamma (eller pappa).som skyddar sitt barn följer lagen. Föräldrar måste skydda sina barn. Föräldrar har ett s.k. garantansvarför sina barn.

.Men idag straffas den förälder av systemet som försöker skydda sitt barn och ges inte sällan etiketten samarbetssvårigheter. Ofta kvinnor.
Och den som är psykopat,som tex Rad, kan ju låta mer resonabel eftersom de aldrig blir känslomässiga..

Problemet hänger ihop med EU-inträdet och de krav som iom medlemskapet ställts på Sverige gällande rättslig transformering och inkorporering utifrån EKMR och barnkonventionen (exempelvis artikel 5 + 9 + 16 + 18). Till grund för hur lagarna ska tolkas är även en rätt rigid syn på att barn verkligen behöver bägge föräldrar, oavsett vad. Detta behöver ifrågasättas, vi vet att barn som växer upp i dysfunktionella familjer med en eller två kriminella/våldsamma/missbrukande föräldrar utsätts för hög risk att själva utveckla problem i det vuxna livet. Detta är ett område där forskning hade kunnat hjälpa till, i vissa fall är det tveklöst bättre att barnet slipper en eller bägge föräldrar. Föräldrarnas livssituation och beteende borde rimligen väga tyngre idag och på det borde barnets vilja vara vägledande.




Ja. Den förälder som besitter genuin rädsla och oro för sitt barn brukar ha känslorna utanpå kroppen vilket alltid gynnar den som inte tvistar pga sin kärlek till barnen. Det måste till en ändring. Nu.

Det är ingen orimlig hypotes att pappan med tiden kanske hade känt sig alltmer psykiskt pressad av mammans, socialtjänstens och domstolarnas gemensamma ansträngningar att skära bort honom från umgänge med sonen?

Kanske led pappan av ett sk. utmattningssyndrom pga den förflutna tidsrymden i vårdnadstvisten?


Se min teori strax ovan. Du kan inte förneka att det går inte att utesluta denna hypotes eftersom pappan inte använde sig av våld de första 8 åren?


Teorin om att hon använde barnet som en bricka i konflikten mot honom stärks väl om det var han som lämnade henne?



Jag vet inte varför pappan lämnade mamman men det går väl inte att utesluta att detta kan ha berott på att hon hade samarbetssvårigheter? Sen kan detta kanske ha återspeglats i den långa bittra vårdnadstvisten?

Och det spelar som sagt ingen roll oavsett, en vårdnadstvist, upplevd diskrimering, lunchen som blviit kall, pissigt väder ute.
Ingenting av detta har något att göra med vad han gjorde mot sin son, eller som förklaring. Noll.
Han kunnde iju nte ens komma undan som psyksjuk..

Och svara på frågan om varför han då istället inte gjorde sig av med mamman om hon var förbannat odräglig och skapade sån stress under så många år?
Barnet var helt oskyldig till alla dina antaganden och det var honom han mördade.

Du anser kanske att det är normalt att en vårdnadstvist pågår i 7 år? Vems var felet? Mammans eller pappans?


Pappan har helt uppenbart "gjort sig av med henne" eftersom det var han som lämnade relationen. Kanske var han trött på att hon inte kunde samarbeta? Kanske kring sonens uppfostran?

Men som jag påpekade tidigare, det går väl inte att utesluta att det var pappans uppbrott från relationen som sedan "återspeglades" i den 7 år långa vårdnadstvisten?

Skribenter som du verkar dock tro att all skuld låg på pappan när paret inte kunde enas om vårdnaden när det istället kanske berodde på mamman?

Varför mördade han sitt oskyldiga barn?

Ta och lyssna på rättegången nu istället för att blunda så får du svar på alla dina frågor. Varför Tintin mördades nu? Mamman ger själv svaret (oerhört insiktsfull och intelligent person för övrigt), pappan var en sån som behövde känna makt, känna sig överlägsen andra (flera exempel på detta tas upp i rättegången, tex att han bytte ut mängder av handledare under sitt avhandlingsarbete), han använde Tintin som en bricka i ett spel, inte någon gång i rättegången kan man ens ana att han kände något särskilt för sitt barn. Nu hade han iallafall nått vägs ände, han kunde inte nå mamman mer, kunde inte skada henne, förutom att döda den som hon älskar allra mest i hela världen.

Det går att göra en helt annan tolkning här, eftersom det var pappan som lämnade relationen och mamman så kan detta (i teorin) ha varit startskottet för den långa bittra vårdnadstvisten eftersom hon kanske inte tålde att bli lämnad?

Det går även att spekulera i om också hon använde barnet som en bricka i konflikten med pappan? Att hela tiden beskylla pappan för alla problem kring vårdnadstvisten låter orimligt. Det krävs två för att dansa tango.

Det intressanta är att du verkar helt bortse från mammans motiv i den långa vårdnadstvisten?

Snälla, lyssna på rättegången.
Pappan säger själv där att mamman var den som lämnade honom.

Oavsett så är det groteskt av dig att försvara pappan som har mördat sin egen son.
Det finns inga ursäkter någonsin för vad pappan gjorde.

Tintin blev strypt och bara där vittnar om vilken dödsångest Tintin måste ha haft.

Tintin var rädd för sin pappa och med det sagt så var Tintins rädsla befogad, Tintin är död och finns inte mer.

Pappan älskade sin son så mycket att han hellre mördade Tintin än att han fick vara hos sin mamma.

Ogräset, ditt försvar av denna man är så fruktansvärt sjukt och än en gång, lyssna på rättegången den finns på Youtube.

Ja du fångar och lyfter upp det bra. Pappan var en sådan sjuk rättshaverist. Folk lägger sig platt eller zoomar ut inför en sådan person, eftersom de inte önskar dras in i hans svarta hål av kverulanti, hat och missnöje. Alltid ett svar. Alltid alla andras fel. Den typen av beteende är väldigt likt en annan här i tråden
.ingen ide att vare sig svara eller diskutera.
Du får inga svar.

Tycker syn dom mamman och anhöriga som ev scrollar förbi och läser. Men vi är fler som ser och bryr oss.

Det är bra att du engagerar dig men det går fortfarande inte att utesluta att barnet kan ha blivit manipulerat att tycka vissa saker i den 7 år långa bittra vårdnadstvisten.

Barnets rädsla hörde nog istället ihop med en oro och rädsla att föräldrarna skulle börja gräla och bråka igen. Det känns rätt logiskt utifrån den infekterade situation som rådde mellan föräldrarna.

Samtidigt är det förvånande att du utesluter att båda föräldrarna kan ha använt barnet som en bricka i deras personliga konflikt? Smutskastning i långvariga vårdnadstvister är tyvärr väldigt vanligt.