Citat:
Nej jag försöker att finna en förklaring till det som hände. Har du nåt problem med det?
Vårdnadstvisten pågick i väldigt många år, kanske sig pappan diskriminerad av socialtjänstens ojämställda inblandning? Kanske kände mamman en hämndlystnad gentemot pappan efter att ha blivit lämnad?
Vårdnadstvisten pågick i väldigt många år, kanske sig pappan diskriminerad av socialtjänstens ojämställda inblandning? Kanske kände mamman en hämndlystnad gentemot pappan efter att ha blivit lämnad?
Citat:
Många är det som känner sig diskriminerade i familjerättsliga fall som involverar utredning och bedömning från socialtjänsten. Känsla har dock inget med fakta att göra och när det gäller de mer extrema fallen så är de nog mer regel än undantag att den kränkta missförstådda diskriminerade föräldern har problem som är möjliga att diagnosticera. De allra flesta neurotypiska föräldrar klarar av att läsa sina problem sinsemellan, problemet uppstår när en eller bägge har någon sorts problematik gällande beteende och kognition. Detta brukar vara smärtsamt uppenbart för åskådarna men aldrig för den som anser sig drabbad.
Jag har också läst poster från diskusdionsforum där dessa människor funnit sina ryggkliare, det framgår ofta att något inte står rätt till dvs man förstår att de hamnat i den situation de beskriver. Något de allra flesta aldrig vill nämna är att besluten harmoniserar med barnets bästa dvs att barnen själva önskar begränsat umgänge och boende med den diskriminerade föräldern. Synd att inte Tintins vilja tilläts väga tyngre.