Citat:
Ursprungligen postat av
svennesson
Har känt den misstänkte gärningsmannen sedan universitetet, drygt 18 år.
Alla gånger när man frågat honom om hur han mår, så kom alltid sonen och problemet med umgänget upp på direkten. Han mådde dåligt av det, riktigt länge.
Han fick inte se sonen på över ett år har jag för mig, efter att mamman flyttat till Luleå.
Men mest sur och besviken på det svenska rättsväsendet var han efter att mamman sagt till rätten att han försökte skaffa iranskt pass (utan bevis och ljug, enligt honom). J
Till mig sa han att det hade han inte alls gjort, han ville inte ha något iranskt pass. Han har än idag bara ett svenskt pass. Han ville dock gärna åka/köra runt med sonen i Europa en vecka under sommaren 2022, men det fick han aldrig. Så det gjordes inte. Allt han fick ha var maximalt 2 dagar umgänge varannan vecka, trots att han knappt fått se sonen på över ett år dessförinnan.
Enligt papper jag sett - Luleå TR T 2959-22, så säger man dock följande, vilket är motstridigt med vad han sagt till mig:
«Ytterligare en riskfaktor är att pappan utan vårdnadshavares samtycke eller vetskap ansökt om pass för Constantin. Pappan nekar att han gjort det när mamman frågar, trots att ambassaden ringt upp henne
med den informationen samt att Constantin bekräftar att de varit där och att han har fotats».
Man kanske borde kontakta den iranska ambassaden för att få skriftlig klarhet i detta? Varför är inget bevis bifogat från kontakt med ambassaden?
Hur som helst: Ångrar något otroligt att jag inte bad honom att ta det lugnt och inte tänka så mycket på barnet. Vill hon inte du ska träffa honom, så låtsa att Tintin inte finns. Men så kan man ju knappt säga heller?
Problemet är också att han alltid var så lugn och trevlig kille, så har svårt att förstå det som hänt. Det var inte en person som man sa till att ta det lugnt. Han var så lugn själv. Så hjälpsam.
Han tillbringade en hel del tid i Schweiz där han träffat en tjej. Hade tidigare varit i Singapore då han ej fick ha något umgänge med sonen alls. Han hade ett internationellt jobb, på distans, och kunde jobba varifrån som helst. Sedan sa han upp sig från det väldigt välbetalda jobbet i Singapore och började fokusera allt mer på vårdnadstvisten, som varat väldigt länge, sedan pojken var 1-2 år. Bara så tragiskt hela historien. Så här i efterhand vore det nog bäst med antingen helt delad vårdnad, eller att bara mamman hade full vårdnad hela tiden.
Tjena jag har hållit mig borta ett tag för det blev rätt mycket hets kring saker jag skrev innan om att.. tja du vet, människor
kan drivas till fruktansvärda handlingar och att under normala omständigheter så hade de aldrig gjort det de har gjort.
Intressant att läsa det du skrev.
Nej så som jag spontant tolkat situationen tillsammans med de inlagor jag läst tidigare (anklagelser och sen i nästa andemening hur hon uttrycker sig i sms till pappan), så har jag dragit min slutsats typ andra gången jag skrev inlägg i denna tråden, paragraf7an kom tillbaka igår eller något och utesluter inte psykiskstörning vid gärningstillfället (föga förvånande och styrker tesen).
Män har all anledning att vara besvikna på rättsväsendet när det kommer till familj.
Sen är vi här igen, denna är farlig som fan, men det tåls sägas igen;
Barn vill vara lojala mot sina föräldrar.
Att jag säger att jag är rädd för min pappa som jag knappt träffar kan betyda två saker;
Jag är rädd för min pappa.
Jag ljuger, antingen för att jag inte förstår allvaret i vad jag säger (inte så troligt då sonen var åtta år) eller för att någon som primärt tar hand om mig har sagt åt mig att jag ska ljuga.
Kände du kvinnan i historian också?
