DN: Männen lurar kvinnorna genom att ta över matlagningen och slippa barnen

Om jag inte minns helt fel så var 95% av alla restauranger som hade någon Michelinestjärna ledda av en man. Så var det iaf för en 10 år sedan. Möjligt att de börjar ge ut stjärnor till kvinnor i högre utsträckning idag, men att män är bättre på att skapa exklusiva restauranger handlar om testosteron som ger drivkraft.

Du kanske skulle prova att läsa lite mer.



Svart/vitt? Inte kemi men ändå kemi? Du låter lite förvirrad och osammanhängande. Jag gissar på att du är vad man förr i världen benämnde kvinna, tjej eller kärring. Förutom att man ska blanda vissa ingredienser så ska de blandas i rätt ordning och i rätt tid och vid rätt temperatur. Det kräver lite hjärna och känsla att laga god mat.




Det låter rimligt. När det kommer till tex intelligens så skiljer sig män och kvinnors Bell-kurva. På en viss nivå i övre skiktet dominerar männen. Nu talar vi dock om den vardagliga matlagningen och när jag växte upp så stod männen normalt sett inte i köket. Det var kvinnans domäner. Något har förändrats sedan 60-70-talet och jag tror kvinnor lurats på något viktigt. Det är dock inte männen som lurat dem.



Giftet är kulturmarxismen. Männens skuld i det hela är att man låtit det ske. Man borde slagit näven i bordet.

Vänsterskribenterna har tröttnat att gnälla på män som grillar, och måste hitta nått nytt trams att älta.
Det är inte mer komplicerat.

Ibland är det lite bisarrt för mig hur vissa läser in det man skriver ordagrant, nästan som att de tolkar en lagtext. Jag har inte skrivit att jag har en defacto beröringsskräck eller inte vill ha med eventuella barn att göra överhuvudtaget. Tror du på allvar jag säger att jag bara skulle skita i dem om modern dog? Eller att jag inte skulle vilja göra saker med dem? Ta med dem på utflykter, lära dem saker etc?

Det jag menar är att modern ska ha huvudansvar för barnen därför att jag, liksom många andra män inte har kapacitet att vara emotionellt engagerad hela dagen lång. Jag måste få spendera huvuddelen av min tid i mina nörderier för att må bra och inte bli bitter.

Om modern dör representerar ju det ett sjuhelvetes extremfall. Snälla försök vara lite mer flexibel med hur du läser in saker.

Wow, du räddar Sveriges framtiden genom att inte trycka på en länk. Så jävla cool!

Enligt vissa är det här ett fungerande tillvägagångssätt. Man måste färga håret i någon skrikig färg bara. Helt klart värt ett försök!

Jag tror att problemet skulle bli enklare att prata om, om man inte drog in manligt/kvinnligt i det här.
Jag har levt med minst ett par kvinnor som har tenderat att "gå upp" i saker så mycket, att det krävts att jag sköter all marktjänst. Det kan handla om något matlagningsprojekt, uppsatsskrivande, något hobbyprojekt, plugga inför något prov osv.
Om jag gjorde motsvarande saker, så hade jag inga problem med att bryta det jag gör för att fixa käk, natta barn, plocka lite osv.
Det är väl kanske lite vanligare att män är de som "går upp" i saker (eller tillåts göra det?). Det som blir jävligt irriterande efter ett tag är inställningen "Åh, det här är så viktigt! Kolla på mig, vilket hjältedåd!", när man själv sliter som ett djur med "marktjänsten" för att möjliggöra det hela.
Men det är väl en viss typ av person som håller på så. Dels är det väl att man är van att någon passar upp, dels att man kanske har svårt att göra flera saker samtidigt.

Sedan fattar jag vad Kristoffer menar, när man känner några sådana där kock-wannabes till hipsterfarsor. Det jag hatar är den ogina inställningen att så fort män gör det enda, så blir de anklagade för att "smita" från det andra. Jag skulle tro att kvinnorna i de där familjerna gärna äter maten när den är klar.
Man kan ju äta fryslasagne från Dafgård också, för att få mer tid med barnen. Men då skulle Kristoffer förmodligen gnälla över att traditionell kvinnlig kunskap nedvärderas.
Kristoffer är den sortens surfitta som aldrig blir nöjd, för han inte är intresserad av lösningar, utan bara av problem.

Om inte du begriper vad jag avser med skillnad på kemi och kemi i mitt inlägg är det du som är förvirrad, eller okunnig. Nej det krävs inte så mycket hjärna för att laga mat, däremot ett intresse och engagemang.
Men det är klart...vi har nog lite olika referenser på vad vi avser med "hjärna"...

Sedan måste jag fråga, vad avser " du är nog vad man förr i världen benämnde som kvinna, tjej eller kärring? "
Benämns kvinnor annorlunda idag menar du?

Det handlar också om kvinnligt/manligt mindset när det gäller ledarskap. Jag har haft den tveksamma förmånen att få jobba mot en stort antal kvinnliga chefer genom åren, och de förmår i princip aldrig att ställa tuffa krav eller göra sig av med personer som underpresterar. De tar en massa social hänsyn ("Hon har det inte lätt hemma just nu, tänk på det..."). Det slutar med att de sitter och försvarar sina anställda inför kunder eller styrelser, och så är cirkusen igång.
Relationerna internt blir viktigare än resultat, och då säger det sig självt att man inte når toppen.

EX-akt, en gnällpelle!

F.ö.
Jag (man) är den som har tagit på mig matlagningen i vårat gemensamma hem, detta för att min tjej tycker att det är dödstråkigt att laga mat och detta speglar av sig i slutprodukten..
Jag avskydde att laga mat när jag bodde ensam, men när man lagar mat till någon annan än sig själv så blir det mycket roligare och jag måste säga att mitt generella matintresse har ökat markant!
Jag har även tagit på mig att städa lyan, detta för att tjejen har en tendens att enbart städa de synliga ytorna.
Medans jag anser att man skall kräla på alla fyra, för att komma åt under soffor och sängar etc.
I gengäld så sköter tjejen allt som rör tvättning, vikning, upphängning, byte av sängkläder och servar för att sängen är bäddad.
Även inköp av matvaror mm. och ekonomin kring detta, samt dammtorkning, är hennes domäner..
Övrig ekonomisk planering står jag för.
Det funkar för oss iallafall!

Låter fantastiskt. Vad har varit nyckeln till den här fördelningen? Hur ser det ut med din fru och hennes inkomst, hur många procent av din ungefär? Samt hur mycket arbetar hon?

Jag tror det är svårt att få den här fördelningen från en kvinna som arbetar 100% och ska vara sån där "Boss Bitch" som man hör om från USA med lön i nivå som mannen.

Det verkar ha funnits en stolthet längre tillbaka i tiden i att faktiskt ta hand om sin familj, om hemmet, sin partner och sina barn, att lära sig hushållssysslor och att laga mat o.s.v. nu verkar det som att ta hand om sin familj och framförallt sina egna barn, som borde vara den viktigaste livsuppgiften en människa kan ha har blivit oviktigt, det är viktigare att tjäna pengar för att ha råd att investera i ytliga attribut som skönhetsoperationer, div. förändringar och förbättringar av utseendet, långa och välskötta naglar, tatueringar, en massa smink och hårstyling/frisörbesök, inköp av mängder med kläder som mest bara hänger i garderoben och allt annat vad det nu kan vara. För dem som har investerat i långa och välskötta naglar så är nog inte hushållsarbete, städning och matlagning prioriterat då det rent praktiskt är besvärligt att utföra med långa naglar.


Exakt, har aldrig förstått det hela med svenska kvinnor som verkar vara så förtryckta att de inte ens vågar öppna munnen och tala med sina partners som de accepterat, lever med och har skaffat barn med. Hur mycket mer patetiskt kan gnället bli?