Citat:
Ursprungligen postat av
SilverFoox
Varför gick Sverige med i nato ens? Behövdes det egentligen.
Det har inte presenterats någon genomgående motiveringskedja för svenska folket - såvitt jag vet.
Händelseförloppets kronologiska ordning var:
1. Efter mångårig lågintensiv kampanj mot Ukraina bullar Ryssland upp militär intill Ukraina i Februari, säger det är ryska militärövningar. Svenska analysexpertisen säger det ÄR övningar, för Ryssland kommer aldrig anfalla för då får man hela omvärlden på sig.
2. Ryssland anfaller, och ingen omvärld gör något avgörande tillbaka mot Ryssland.
3. Svenskarna blir skitnödiga, under flaggan att Putin "är galen" och kan därför anfalla vem fan som helst, när som helst - inklusive Sverige. Att svenska expertisen hade helt fel om rysslands avsikter och taktik bara förstärker den känslan i folk.
4. NATO erbjuder nu Sverige och Finland tydliga ekonomiska rabatter och extra snabbt inkluderande i NATO, men bara om vi ansöker inom en viss tidsperiod (har för mig att tidsfristen gick ut i mitten av sommaren, vilket gav Sverige drygt 3 månader på sig att ansöka).
5. Ärendet skickas på snabbremiss genom dom politiska och militära avdelningarna i landet. Men efter ett tag får MSM-journalister uppgifter om möten, där många av politikerna var överlag emot NATO när dom gick in på mötet, men samtliga var
helt eniga om ansökan om medlemskap var absolut nödvändigt när dom lämnade mötet, knappt 1 timme senare. Det skrevs lite i MSM om hur militära höger-hökar tagit saken i egna händer och drivit en väldigt stark motivations-kampanj inför politiker som är mer av "tjänstemanna-typen", att 'allt skydd som Sverige kan få är väl av godo?'.
6. Det finns en gammal svensk politisk tradition, lite av en gammaldags tumregel, som de flesta politiker på riksnivå är medvetna om. Och det är att så länge inte Finland är med i NATO så har Sverige inget behov av detsamma heller.
Alla som gjort lumpen vet att Sveriges militära försvar i modern tid har alltid varit utformat för att bara "hålla ut" så länge som möjligt, men inte att "besegra och nedkämpa" en angripande makt. Sverige är för litet land för det. Så hela vår försvarsstrategi var baserad på att 'nånting' eller 'någon' i omvärlden skulle komma till vår hjälp, om vi bara höll ut länge nog. Finlands försvar har varit likadant; dom lierade sig med Tyskland under andra världskriget för att få hjälp att stå emot Ryssland under finska vinterkriget.
Men om Finland går med i NATO, då kan vi lika gärna Sverige gå med också.
Såvitt jag vet finns det inget direkt nutida taktiskt motiv i den tumregeln, utan den härrör sig från efterkrigstiden på 50-talet. Men sent på våren 2022 beslutar Finland självständigt att söka medlemskap i NATO, och då utlöses den gamla tumregeln - på underförstådd nivå - och tätt därpå ansöker Sverige om medlemskap i NATO - utan folkomröstning eller ens detaljerad information till folket.
(rätta gärna om jag fuckat upp nåt)