Just denna nedslående slutsats är något som debattörer sällan lyfter fram när åtgärder mot denna brottslighet diskuteras och hoppet ställs till tidigare insatser, bättre samverkan mellan myndigheter, fler fritidsgårdar, hårdare straff mm.
Hur ofta är inte det som slutligen får en tungt livsstilskriminell med en historia av mycket allvarlig brottslighet att slå in på en hederlig bana i praktiken åren av hårt, tärande leverne och därpå följande mental ”utbrändhet”? Den från början unge kriminelle är under lång tid helt enkelt inte mer än marginellt påverkbar genom samhällets insatser. Lägg därtill att stegen för en ung individ att gå från lättare brottslighet till riktig tung krympt på senare år. Det hela är ur samhällsperspektiv en explosiv cocktail.
För mig är ovanstående viktiga skäl till att anse att inlåsning under många år är det som krävs för dessa individer. Det är inte billigt men det är inte alternativkostnaden heller.
Citat:
Ursprungligen postat av
R.Bloodworth
Många ortengrabbar lockas av denna livsstil, trots att de har fina föräldrar och blivit uppfostrade med kärlek. Dessa grabbar inspirerar varandra ute, bortom föräldrarnas kontroll.