Citat:
Ursprungligen postat av
Bylwe
Ja, så kan man också se på det.
Fast i just det här fallet ser jag inte det som att det är oviktigt om mediciner används på patienten i andra fall än det den är utformad till.
Då jag som sagt upplevt det "helvete" som ett långvarigt intag av quetiapine (el. Seroquell) innebär..
Viktuppgången är en sak, ja.
Men, när vaket tillstånd blandas med sovande och kortidsminnet är ett minne blott.
Så är det i månt och mycket som att få en psykos, som du nämner och då ska tilläggas att andra preparat skrevs ut till mig parallellt med detta..
När dom sen slängde in ECT-behandling som grädde på moset, så var det som att hela jag löstes upp!
Min poäng är, att jag tycker att det är oansvarigt av läkare att skriva ut en medicin som quetiapine som sömntablett.
Då bieffekterna är många, konstiga, fysiska som psykiska.
Jag saxade den första bästa jag kunde hitta på fass för övrigt, mina seroquell låg på 300mg.
Alla mediciner slår ut mitt kortidsminne av de som kan behandlas för andra psykiska åkommor. Antagligen har psykiatrin förstört mitt minne för all framtid (jag hade ett extremt gott sådant förr och närmast förklaringen är lite de som har eidetiska. Dvs jag hade ett anmärkningsvärt jämfört med andra, för detaljer. Sedan får jag problem med ord. Antagligen borde jag inte äta mediciner men äter sällan och nu bara på låg dos.
Det är en mycket stor skillnad på att äta 25 mg o kanske ta 50 mg en natt när man inte kan sova mot att äta 300 mg. Men ja, medicinen är som att få en psykos. Drömde länge totalt osammanhängande saker som att jag skällde ut min kusin (ett barn!) och stal en kattunge av vederbörande innan jag sprang naken mot tåget varpå det dök upp friluftsmänniskor som kastade dartpilar på mig samtidigt som det flög förbi ett flygplan över himlen som skrev kärleksmeddelanden till någon på franska. Ungefär sådana drömmar hade jag. Komplett galna. Men endast när jag sover. Lika pigg som alltid på dagarna o kry i huvudet. Lite mardrömmar -även om de är de sjukaste jag någonsin haft o helt obegripliga medan de hoppar från en sak till en annan- är överenskomligt.
Jag tror det handlar om vilka problem man har. Jag måste sova. Får svår ångest om jag är vaken på nätterna och mardrömmar skrämmer inte mig. Jag hade extrema sådana som ung där jag utsattes för alla möjliga mordförsök och våldtäkter och andra trauman
3-4 ggr per sömn/natt. Drömmarna på den här medicinen är störda men att ränna runt naken och att folk klättrar på utsidor av balkonger, är inte i närheten. Skumt snarare. Orealistiskt, definitivt.
Jag har inte psykiska biverkningar och tror inte att de flesta får det. För sömnen är det låga doser. Har du en psykos eller psykotiska symptom är det annorlunda. Tyvärr har vi inte bra mediciner ännu som kan hjälpa er att både hålla psykoser i schack utan dimmighet.
ECT är jag emot då jag har upplevt att en person blev mer förstörd än vad psykiatrin någonsin lyckats med innan. Vi pratar om ett personlighetsbyte till oigenkännlighet när det kommer till personens upplevelser av känsloliv osv även om personen själv inte är medveten om att den inte längre är såsom förr. Ser ut som samma person. Pratar med samma röst men hälften av vad som sägs är som om personen fått lite mer än halva sig själv utbytt efter psykiatrins ECT behandlingar. Som om en mycket, mycket lindrig lobotomi skett.
Man måste förstå att vi reagerar olika på mediciner och att mediciner används olika och med olika doser. De flesta med psykisk ohälsa äter mängder mediciner och får mediciner utskrivet mot problem som egentligen är biverkningar på andra mediciner och så vidare.