Vanligt med vuxenmobbning på jobbet?

Lek med ord. Vad är din poäng?

har sett och märkt att säg en manlig arbetsplats, Noll mobbing där jag vart. Alla är med och det är noll problem och det är jargong där det skämtas friskt.

man kanske undvikt någon men då har den personen var konstig och jobbet inte funkat vilket innebär mer jobb och mer att fixa för den som kan bättre så det inneburit kortare raster och mindre fredagsmys Såna straffar ut sig själv vill jag påstå och det är egentligen inte mobbing.

Klassisk kvinnlig arbetsplats, det skvallras och tjejer ser andra som regelrätta konkurrenter och 35 åringar beter sig som om dom vore 12 på högstadiet. Har hört många historier genom åren, kollegor som berättar vad frun sagt. oftast vården. låglöne...

I bland rena kriget, man kan inte tro att det är sant i bland av det jag fått höra genom åren och det är klassiskt.

Jämfört med förr, förekommer mycket mindre vuxenmobbning idag. Tror snarare att folk blivit mer snarstuckna i dag på liten verbal gliring. På 80-talet var jag på en arbetsplats med väldigt dominant och mobbande chef, som människor var rädda. Han exploderade i raseriutbrott på mig av ingen direkt anledning mer än jag sa jag var inte riktigt klar i mitt examensarbete. Dominanta chefer som man inte får ifrågasätta är mycket mindre förekommande idag. Förekommer väl ändå lite. En som var periodare gjorde de narr av i fikarummet genom och sitta och darra med händerna. En anställd sög tag i nackskinnet på mig då han trodde jag smet undan jobb, då det enda var att en utomstående kille kom förbi och ville ha lite snabb hjälp. Det här var en arbetsplats med mycket högt utbildade och riktigt bra löner. Men personalkulturen var usel, de höll sig också för lite finare än andra och visa svaghet och äkta empati var inte högt på listan. I stället var det själv är bästa dräng och fråga inte om hjälp. Just det, att man samarbetar mer inom företagen idag är stor skillnad, mjuka värden får större vikt- ibland kanske rentav för mycket så man missar producera värde. De flesta företag i dag vågar du knappt stöta dig med någon annan eftersom du lätt blir anmäld. Största varningsflaggan är stor personalomsättning. Men det kan lika gärna bero på att personal vare sig chef eller underställd får alldeles för mycket att göra. Behöver inte vara mobbing. Men en varningssignal.

Det är väl inte mobbing. Men i en helt mansdominerad arbetsgrupp med lite hård jargong där man kan driva med varandra
, då det kommer in en kvinna brukar det bli mycket mjukare jargong. Speciellt om hon är chef. Samma fenomen kan nog ske om det är en invandrare från icke skidåkande nation som kommer in i en grupp av gammsvenskar. Folk silar snacket vanligtvis. Däremot så har jag varit med att i en arbetsgrupp som bara har män och 2 kvinnor, så brukar inte kvinnorna gå ihop alls utan visa missnöje mot varandra.
Men det kan ju ge andra problem. Tror en kvinna eller invandrare som beter sig illa (mobbar t ex)men sätter på offerkoftan på arbetsplatsen blir svåra få rätsida på då ingen vågar gå emot för att riskera få rasist eller mansgriskortet på sig.

Då ber jag om ursäkt.

Däremot så tror jag att många nya unga som idag söker sig till arbetsplatser där jargongen är oerhört "hård" inte är beredda på det, och sedan tolkar det som mobbning. Det är hur vi bryter is, och pratar tillsammans, för att hålla arbetsplatsen någorlunda lättsam och rolig. Detta har jag mycket personlig erfarenhet utav.

Sedan har jag arbetat i tidigare liv på ett oerhört kvinno dominerat yrke, och det var det absolut vidrigaste jag varit med om i mitt arbetsliv. Det var ingen jargong, utan det var endast skitsnack om allt och alla.

Det var inte länge sedan det upplystes i tidningar om hur en skolflicka vid 16 års ålder som pluggade anläggning inte vågade ringa chefen själv för att be om praktik, utan bad sin mor göra det åt henne. Chefen hade väl sagt att hon inte passar för jobbet och då rasade väggarna ned för dessa jävla curl föräldrar som började rala, men Chefen visste ju att denna tös skulle onekligen aldrig ha klarat av jargongen på platsen och gjorde det rätta beslutet.

Sen finns det givetvis äkta mobbning, och ser man det ger man dom på käften.

Ja jag är utfryst på mitt jobb bara för att det brann för mig efter allt jäkla skitsnack som försegick och försök med någon härskar teknik av en tanig ful gubbe som måste ha varit mobbad i sin ungdom bla pga sina fula utstående öron.

Så är det. Det där är mer ett manligt beteende. O man kan inte begära att alla ska älska varandra.
Men lite gott uppförande på arbetsplatsen så alla trivs kan man kräva.

Kvinnorna sysslar förutom utfrysning med en djäfla massa skvaller o skitsnack. O när de ger sig på män så är det oftast ”rykten” om ”sexuella trakserier”. Det där kan bli riktigt giftigt om man inte kväver det i tid. Det brukar vara ganska lätt att hitta roten till problemet.

Förekommer precis överallt

Inte så vanligt på jobb med endast män. Ju fler kvinnor, desto mer skitsnack och mobbning.

Män säger oftast rakt ut om vad som är fel, "skärp dig Pelle, sluta slarva" eller "sjuk för tredje måndagen i rad? Nu får du ge dig!". Kvinnor går hellre bakom ryggen och sprider intriger som i en dokusåpa.

Svaga chefer och dåligt ledarskap. 100%.

Japp. Därför driver jag eget numera

När jag jobbade inom industrin så såg jag väldigt mycket mobbing. Män mobbade mer öppet, medan kvinnor gjorde det bakom folks ryggar (I form av skitsnack, ryktesspridning etc.).

Jobbar numera inom tech, och ser i princip ingen mobbing. Folk har inte tid med det

Kluster B diagnostiserade individer finns tyvärr överallt.
Glömmer aldrig den gången jag skulle beställa en stor och dyr tårta på ett bageri. Det var en giftig bordeline avkomma som jobbade där. Så det blev aldrig några fler köp därifrån kan jag lova!