Citat:
Ursprungligen postat av
Bergakungen
Skador är i så fall en följd av att uttagningsprovet inte övervakas på ett kompetent sätt. Man kan se olika på detta, till exempel risken att befälen (urvalspersonalen) inte hejdar provet i tid (stoppar innan skador) eller att "det får individen själv bestämma" och risken att individen därvid inte känner sin förmåga ordentligt. Den som vill kan säkert koppla sådant till samhällsideal och synen på individens frihet... :-)
Jag skrev tidigare om principerna för effektiv utbildning (de är överraskande lika förr all krävande utbildning, inte bara militär) och det är stor skillnad på ett inträdesprov och ett slutprov. Detta därför att "inträdesprov" syftar till att selektera lämpliga kandidater och där är det inte viktigt att ekonomisera eller sikta framåt, om man har tillräckligt många som söker.
Givetvis kommer ett sådant urvalstest som Hell Week att sortera bort många som förmodligen klarat utbildningen bra, liksom släpper igenom några som inte kommer att klara den, men huvuddelen är verifierat kapabla, fysiskt och (med mindre säkerhet) psykiskt.
Därefter vidtar den egentliga träningen, dvs den specialiserade specialförbandsträningen. Det är mycket som skall läras in, fysik och pannben behövs, men man måste tåla hård psykisk belastning, ha god inlärningsförmåga, självdisciplin, initiativkraft etc etc. De här förmågorna kan byggas upp till höga nivåer med rätt träning. En sådan här rekryt är en värdefull "råvara", inget man skadar med dåliga förberedelser, felaktig träning, slarv, kravlöshet etc etc.
Det finns inte någon större skillnad på hur medvetna och kompetenta militära organisationer genomför den här typen av utbildning, men förutsättningarna för uttagningsproven är annorlunda beroende på de sökandes bakgrund.
I Sverige (särskilt på den gamla goda tiden) tittade man på värnpliktigas fysiska förutsättningar och genomförde psykiska och fysiska tester som utvärderades. Här bedömdes rekrytens potential, inte förmåga (den var ju av begripliga skäl begränsad). Det intressanta var ju då att de här urvalsmodellerna fungerade alldeles utmärkt, även för de "jobbiga" förbanden.
Givetvis hade en kb-uttagen vpl inrest på darrande ben till Karlsborg eller Vaxholm (eller Kiruna, Arvidsjaur eller Umeå) direkt från studentfesten inte klarat "Hell Week". En del hade t om haft svårt att klara 3-km-rundan under 13 minuter direkt...
En stor skillnad är dock att man kan arbeta mer långsiktigt med anställda, de har tid att bli ännu bättre tränade.
Håller med om det du säger.
Vill utveckla ytterligare ang Hell Week att en av förutsättningarna för att få fram den optimala soldaten är ju självklart att organisationen runt Hell Week och alla utbildningar också är optimal.
En rekryt som har förutsättningarna och "talangen" att bli kursetta och som fysiskt/mentalt går sönder under utbildningen pga att befälen inte hejdar i tid när det är på väg åt fel håll visar bara att de tillsatta befälen inte selekterats på rätt sätt. Organisationen runt Hell Week och utbildningar måste ju vara kapabel att ge 100% optimala förutsättningar. Alltså måste även den ha kriterier för hur man selekterar lämpliga befäl.
Visst kan någon trots detta gå sönder och en liten gnutta tur är nog också nödvändigt,
Mänskilga faktorn går ej att skydda sig mot.
Framtagandet av en elitsoldat har paralleller med
idrott/ sport på högsta nivå.
Formel 1 kräver den perfekta organisationen från framtagandet av en skruv till föraren som mentalt ska klara att köra exakt på gränsen mellan liv o död. Kör han på säkerhet en bit under gränsen vinner han inte.
Vinnaren kör på gränsen hela tiden dessutom med vetskapen att 1 misstag i 350 km/h så är han död. Det är ytterst få som mentalt klarar detta..
Många har försökt men ratats/ misslyckats pga dom av olika anledningar helt enkelt inte "platsar" på toppnivå.
Vill påstå att kursettan i Hell Week har paraleller
med F1 föraren.
