Citat:
Ursprungligen postat av
klinkerhofen
finnarna gjorde väl den bedömningen att det var bättre att förlora en del av landet än att förlora hela landet? (plus en massa extra förluster i liv?)
det som är lite märkligt är att stalin inte tog hela finland 1944-1945 i samband med fortsättningskriget?
han hade ju ganska enkelt kunna ta hela finland på samma sätt som baltikum
han hade väl iofs fullt upp med tyskarna och ville koncentrera sig på tyskland?
sedan gick väl finnarna med på en del eftergifter som kanske ändå var bättre än att tillhöra sovjetunionen?
"Finlandisering blev under det kalla kriget en nedsättande beteckning på mindre staters följsamhet mot större grannländer. Men Finland lyckades trots allt upprätthålla ett nationellt oberoende till skillnad mot Baltikum och Östeuropa som hamnade under Stalins stövel.
Efter fortsättningskriget 1940-44 tvingades Finland till stora eftergifter och betala ett högt krigsskadestånd till Sovjetunionen. Det var osäkert om Finland ens skulle överleva som självständig stat. Spelreglerna för relationerna till Sovjetunionen kom att kodifierades i Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten som undertecknades i april 1948."
https://historia.nu/historia-nu/finl...llt-oberoende/
Tack för inlägget! Jag lär mig massor av den här tråden.
Tror vi kommit fram till i tråden att den ursprungliga lösningen som Sovjet föreslog hade varit mer gynnsamma för Finland, än vad dom tvingades gå med på efter kriget. På pappret. Men sen kan man ju alltid hävda att Stalin inte hade nöjt sig med det utan då hade krävt mer senare, som någon i tråden trodde.
Det där med kontrafaktisk historieskrivning är ju oftast ganska hopplöst. "Vad hade hänt om..."
Det man ändå kan säga är att även om det betraktades som en stor katastrof vid tiden då fredsavtalet skrevs på (tror nån finne sa typ "vittra den hand som skriver under detta") så kunde man senare omforma minnet till något ärofyllt och relativt positivt. Typ att finnarna med sin "sisu" vann den moraliska segern. Och att relationerna mellan länderna sedan blev rätt ok, om än inte varma.
Så det kanske kan bli en väg ut i även denna konflikt? Ukraina får den moraliska segern -I alla fall i västs ögon. Man kan säga: "Om vi inte hade stått upp mot Ryzzarna så hade dom bergis tagit över hela EU. Det var vår förtjänst att det inte hände." Och det är väl ok. Tror det är viktigt att folk får känna att deras insats betytt något och inte var förgäves.
Ryssland å sin sida får territorierna med majoritet av rysktalande. (Dom och "sann-ukrainarna" verkar ju ändå inte komma bra överens så varför ska dom tvunget dela land då?) Och alla kan utropa sig till segrare inför den egna hemmapublikens jubel. Och så kan båda sidor leva i fred i typ 80 år innan det barkar åt helvete igen, förhoppningsvis.