Hur skiljer en psykolog på verkliga övernaturliga upplevelser och psykos?

Kan en psykolog lägga in en på psyket om man berättar om övernaturliga händelser man varit med om? Hur ska psykologen veta vad som är objektivt verkligt och inte?

psykiatriker menar du väl?

Jag menar båda. Vilket som.

Det beror nog på hur "far out" there du beskriver dina "övernaturliga" upplevelser.

Mig veterligen så blir man inte inlagd för att man är religiös eller "andlig".
Men om man svammlar om att man är "utvald" eller dylikt så kommer nog psykiatrikern anse att man behöver hjälp.

Ofta har man ju håll i sina berättelser om övernaturliga saker ifall man är psykotisk.
Men de räcker inte med att tala om något för att läggas in, sen beror de väl på tidsspannet med.
Men visst kan man bli förklarad som galen även om man inte är det, frågan är vad man gör hos en psykolog då.

En psykolog saknar befogenheter att besluta om tvångsvård. Intagningsbeslut enligt LPT kan endast fattas av läkare.

Oavsett. Att du har haft en upplevelse som du beskriver som övernaturlig är i sig inte grund för tvångsvård. Exempelvis om du har sett ett spöke eller hört gud prata med dig. Om ditt agerande till följd av detta uppfyller kraven i lagtexten kommer du dock läggas in, oaktat hur mycket du själv tror att din upplevelse är på riktigt.

Läkaren baserar sitt beslut på vad?

Vad är kraven tro?

Som tidigare nämnt kan en psykolog ej lägga in någon. Dock kan den gå raka vägen in till läkarkollegan och be om en bedömning för ev. vårdintyg om du snackar allt för mycket galenskap och det skulle föreligga risk att du gör dig själv eller någon annan illa.

Med det sagt så behöver psykotiska symtom eller vanföreställningar ej vara något som är grund för tvångsvård oavsett sjukdomsinsikt eller ej.

Kan ju självklart inte svara för alla situationer, men kan svara utifrån mina egna psykoser jag haft (är schizoaffektiv)

Man märker på hur jag uttrycker mig, tonen på min röst et.c när det är svammel som hjärnan skapat av sig självt. Brukar också vara samma typ av ''bevis'' te.x ''talar med någon via radion i bilen'' eller ''ser tecken i tidningar'' som jag kan visa men som egentligen inte visar något alls.

Finns ju så himla mycket mer saker som visar att man är i en psykos också, så det är nog ganska lätt att skilja på generellt.

Det beror nog på vad du säger och hur du säger det.

Säger du att du känner stt du har en skyddsängel med dig var än du går som vill dig väl, så torde det vara okej. Det är sånt som många kristna säger utan att vara psykiskt sjuka. Säger du däremot att du ständigt är förföljd av mörkrets änglar och att de vill dig ont, så kan det tolkas som att du kan vara på väg in i en psykos.

Säger du att Gud talat till dig och han sa att han alltid kommer vara vid din sida, så är nog det okej. Det är sånt som kristna kan säga utan att vara psykiskt sjuka. Säger du däremot att Gud talat till dig och sagt att du är utvald, att du är Jesus, så kan det tolkas som att du är på väg in i en psykos.

Om du får en motfråga av läkare/psykiatriker/psykolog kring din upplevelse och du då börjar ordbajsa åt alla håll och kanter eller pratar osammanhängande, kanske hänvisar till vad rösterna i huvudet eller hissen säger, eller att du hävdar att du dagligen får direkta meddelanden via artiklar på andra sidan i morgontidningen, kan du nog räkna med att de inte anser dig vara helt frisk.

De måste ta hänsyn till folks religiösa inställningar. Så det är något de måste överväga. Psykiatrin skall ni hålla er borta ifrån. Samt deras giftiga mediciner. Psykiatrin är farlig för människor. Det är ingen vård.

Jag tror inte du får ut så mycket av att berätta dylika saker för en psykolog.

Om du har upplevt något spöklikt, typ en nära anhörig som besökt dig efter sin död eller som du sett/känt närvaron av så tror jag det är helt OK att berätta om för psykologen och det kanske kan diskuteras på ett bra sätt.

Men om du säger att något väsen kontrollerar dina tankar eller talar om för dig vad du ska göra då kan det nog bli
psyket och utredningar.