Citat:
Ursprungligen postat av
a-mortal
Så när folk säger "tänk inte på en rosa elefant", är det inte mer korrekt att påstå att det är ett inre synintryck från minne eller konstruerat automatiskt ofrivilligt än att påstå att det är en tanke?
När man tänker på en rosa elefant är det nog rimligt att det är fråga om något opropositionellt, och det verkar inte orimligt att det som tillåter en föreställning därav bl.a. är
minnen. Måhända att föreställningen är ett (opropositionellt) minne eller en kombination av (delar av) flera olika minnen, snarare än något nyskapat.
Konstruktionen därav lär knappast vara något man kan kontrollera på samma sätt som när man målar en rosa elefant på ett papper, och verkar väl därför åtminstone delvis vara bortom ens kontroll. Ofrivillighet kan också mer eller mindre ofta förekomma i den meningen att föreställningen uppstår hos en –
utan att man själv
valde att väcka den till liv. Men huruvida något är en tanke eller ej tror jag inte beror på om det är fritt alstrat, även om vi eventuellt har lite olika språkintuitioner därom.
Man verkar också ofta vara kapabel till att realisera föreställningar man avser realisera, fastän delar av föreställningarna är bortom ens kontroll. T.ex. kanske man under sitt liv blivit väl medveten om vilka mentala byggstenar man har åtkomst till, och görs kapabel till att framgångsrikt realisera föreställningar enligt ens planer.
Det lär också vara väldigt varierat bland människor vilken
intensitet deras föreställningar (t.ex. visualiseringar) har.
Angående
propositionellt tänkade må nämnas att begreppsempirister lär uppfatta det som att man inte uppmärksammar annat än sådant som härrör från tidigare sinneserfarenheter även då. Så skillnaden mellan opropositionellt och propositionellt tänkande verkar inte vidare stor enligt begreppsempirister.
Vad som ofta har uppfattats som en
oönskvärd följd av begreppsempirism är att språklig mening enligt tesen verkar göras rent
privat, och att t.o.m. sanning och falskhet görs till
subjektiva egenskaper. Faktiskt kan inte sanningsbärare existera utan subjekt om begreppsempirismen är sann.
Begreppsempirism kan också få problem med att hantera bl.a.
allmänbegrepp,
matematiska begrepp och
logiska begrepp. Hur kan t.ex. begreppet
triangel vara ett
visst mentalt tillstånd, i form av t.ex. en blek kopia av delar av vissa tidigare sinneserfarenheter?
Vilket mentalt tillstånd är det, och hur detekteras det introspektivt? Ett så generellt begrepp som
triangel verkar skilja sig från mer specifika begrepp såsom
liksidig-triangel och
icke-liksidig triangel. Men hur kan det då ha uppstått ur sinneserfarenheten? Hur kan det ens finnas som något mentalt hos en, om det är något vilket sinnetrianglar faller under, men själv varken är något liksidigt eller icke-liksidigt?
Det kan vara värt att betona att begreppsplatonister – som anser att begrepp och propositioner är
abstrakta – självfallet också tillåter (opropositionella) föreställningar, och tillåter att föreställningar ofta uppstår
i samband med att det
abstrakta uppmärksammas. Det att man
ofta verkar uppmärksamma propositioner
utan att föreställningar uppstår i samband därmed, kan f.ö. tänkas tala för begreppsplatonism. Begreppsplatonism som en tes om begrepps natur verkar också gå att kombinera med empiristiska teser om hur ordtyper associeras med begrepp.