Varför tror många att alla inte kan tänka själva? Är det ens möjligt?

De flesta tankar har redan tänkts. Och de klustrar i superidéer. Så när någon säger att de inte tror på fri vilja är det förstås redan tänkt. Denna trosföreställning har sin egen inneboende logik och andra idéer cirklar kring dess gravitation som planeter runt solen.

Exakt hur man ärver dessa idéer vet jag inte. Det kan vara i språket vi tänker våra tankar, där orden själva knuffar in oss i vissa tankemönster. Kant menade att genialitet definieras av att komma på nya begrepp. Det är väl dessa tidigare genier som ger oss våra tankar. Det är filosoferna som har skapat vårt sätt att se på världen. Sådana tankar kan leva kvar kamouflerade i årtusenden och påverkar oss att tänka tendentiöst utan att vi vet om det.

Kort svar:

Hmm, jag kommer på minst tio anledningar men jag ska välja en av dom och det är att jag vill titta tillbaka om 30 år och ler när jag ser hur och var det hela började. Flashback känns som ett väldigt säkert ställe att spara sina tankar på.

Lite längre svar:

Eftersom vi är i filosofiforumet låt mig börja med att ställa frågan "vilket 'varför' menar du?"

Det finns nämligen olika "varför". Om du menar vad syftet är så hänvisar jag till det korta svaret ovan. Som sagt, det är många möjliga anledningar men jag vet inte vilken av dom stämmer mest.

Bland andra anledningar jag kommer på är att jag gillar att skriva, jag får en kick av att skriva, jag har egna trådar då jag inte finner andras trådar intressanta, jag har en story som pågår i huvudet som inte liknar dom allra flesta andra stories, jag vill "skapa en bred läsarkrets" innan jag skriver lite mer revolutionerande saker osv. En sak är säker dock och det är att - att bli känd är inget mål i sig varken nu eller framöver.

Om du dock menar men "varför" att du undrar hur jag vågar skriva egna trådar hela tiden då är det nog helt enkelt det att jag inte är rädd att sticka ut och synas även om det som sagt i sig absolut inte är ett mål.

OnT: du hade ett bra svar på TS för övrigt.

Det jag frågade efter var, bokstavligt talat, varför du frågar andra om saker på ett forum när du kan tänka ut saker själv, givet ditt påstående att alla kan tänka själva.

En del av att vi inte tänker själva beror väl på att det inte finns något svar på våra problem.
Vad är syftet med att 30 år framåt i tiden titta tillbaka på hur det började?
Dessa frågor slutar någonstans i att man gör något för att man vill det.

Vad man vill är något känslomässigt, det är både svårt att tyda och väga alternativ. Viljan ändras också, jag ångrar mig över mina val var och varannan dag. Om 30 år kommer du nog göra vad du vill då.

Prova fundera mer på vad tänkande är, hur det fungerar, osv.
Vi verkar vara massiva molekylära komplex som antagligen på något oförståeligt sätt upplever qualia.
Börja där och tänk ut vad atomerna i sinnet är. Vad är sinnets odelbara byggstenar? Vad innebär det att tänka?

Var inte så säker på att du själv tänker.

Det är givetvis sant att när man tänker så tänker man själv, snarare än att någon annan gör det åt en (eller t.ex. tillsammans med en). I varje fall om man uppfattar tänkande som något mentalt och därför privat.
(Att samma sorts tänkande kan förekomma hos olika själar, och att olika människor tillsammans kan bidra med tankar till ett och samma ämne, är andra saker.)

Gällande vad man menar med "tänkade" må nämnas att jag tror att man ibland har inferenser (i form av mentala tankegångar) i åtanke; i andra fall enbart fall av att propositioner uppmärksammas, t.ex. när någon undrar om jorden är rund; i ytterligare andra fall är det nog fråga om något opropositionellt, som när man t.ex. visualiserar ett träd.

Vissa skulle nog säga att tänkande är en utförd handling av ett fritt eller ofritt subjekt. Andra vågar nog hävda att man inte kan göra annat än att passivt motta s.k. tankar hos en, utan att man i en genuin mening har kontroll däröver.

När människor säger att "Vissa tänker inte själva." tror jag att de t.ex. kan ha i åtanke att personer för lätt börjar tro på det vissa andra säger, utan att själva spendera en längre tids kritisk granskning av påståendet. Säger din matematiklärare åt dig "Det får du tänka ut själv." verkar han också uppmana dig till att själv genomföra beräkningen, snarare än att få svaret från någon annan som har gjort beräkningen.

Något av viss relevans att nämna är kryptomnesi. Det är t.ex. fråga om det när en människa tror att han kom på en idé, fast han i själva verket hade hört idén presenterad för flera år sedan och nu återkallar den utan att vara medveten om att det är genom minnet.

Det är exakt detta folk tänker när dom säger att folk inte tänker själva, TS tar det för bokstavligt.

Så när folk säger "tänk inte på en rosa elefant", är det inte mer korrekt att påstå att det är ett inre synintryck från minne eller konstruerat automatiskt ofrivilligt än att påstå att det är en tanke?

Finns det bättre ord på olika typer av tankar? I vanligt språkbruk används ju »tanke« för att beskriva sin inre upplevelse. Jag tycker det verkar saknas ord på dessa olika tankefenomen.

Ta en titt på Darren Browns Animal Heaven, det kan få dig att fundera.
https://www.youtube.com/watch?v=1UpUcgPP-YY
Sammanfattning:

Minst 3-4 innan dig har redan sagt det här att jag tolkar det bokstavligt men jag ser fortfarande inte varför eller hur man inte ska ta det bokstavligt. Jag menar exakt det du säger om ni bara hade läst tråden ordentligt.

Som redan påpekat, till och med dom som man kan tro bara följer efter vad någon annan hade kommit fram till tänker i själva verket själva. Tjejer som lever så som jag beskrev är t.ex mycket medvetna om vilket liv dom lever och är något dom accepterar.

Samma sak med reality TV t.ex. Det är nåt som är så lågt att man skäms att ta upp det i en tråd där man diskuterar filosofi men dom som håller på med sånt är medvetna om och accepterar det dom gör och säkert t.o.m gillar det.

Båda är fel sätt att leva och dom som säger att man får leva som man vill och att vi är olika och bla bla är dumma, men det är en annan diskussion som inte har med faktumet att alla tänker själva för hur annars skulle människor vara ansvariga för det dom gör om vi "inte tänker själva".

Vet inte är diagnoserad med autism men de här är next level

När man tänker på en rosa elefant är det nog rimligt att det är fråga om något opropositionellt, och det verkar inte orimligt att det som tillåter en föreställning därav bl.a. är minnen. Måhända att föreställningen är ett (opropositionellt) minne eller en kombination av (delar av) flera olika minnen, snarare än något nyskapat.

Konstruktionen därav lär knappast vara något man kan kontrollera på samma sätt som när man målar en rosa elefant på ett papper, och verkar väl därför åtminstone delvis vara bortom ens kontroll. Ofrivillighet kan också mer eller mindre ofta förekomma i den meningen att föreställningen uppstår hos en – utan att man själv valde att väcka den till liv. Men huruvida något är en tanke eller ej tror jag inte beror på om det är fritt alstrat, även om vi eventuellt har lite olika språkintuitioner därom.

Man verkar också ofta vara kapabel till att realisera föreställningar man avser realisera, fastän delar av föreställningarna är bortom ens kontroll. T.ex. kanske man under sitt liv blivit väl medveten om vilka mentala byggstenar man har åtkomst till, och görs kapabel till att framgångsrikt realisera föreställningar enligt ens planer.

Det lär också vara väldigt varierat bland människor vilken intensitet deras föreställningar (t.ex. visualiseringar) har.

Angående propositionellt tänkade må nämnas att begreppsempirister lär uppfatta det som att man inte uppmärksammar annat än sådant som härrör från tidigare sinneserfarenheter även då. Så skillnaden mellan opropositionellt och propositionellt tänkande verkar inte vidare stor enligt begreppsempirister.

Vad som ofta har uppfattats som en oönskvärd följd av begreppsempirism är att språklig mening enligt tesen verkar göras rent privat, och att t.o.m. sanning och falskhet görs till subjektiva egenskaper. Faktiskt kan inte sanningsbärare existera utan subjekt om begreppsempirismen är sann.

Begreppsempirism kan också få problem med att hantera bl.a. allmänbegrepp, matematiska begrepp och logiska begrepp. Hur kan t.ex. begreppet triangel vara ett visst mentalt tillstånd, i form av t.ex. en blek kopia av delar av vissa tidigare sinneserfarenheter? Vilket mentalt tillstånd är det, och hur detekteras det introspektivt? Ett så generellt begrepp som triangel verkar skilja sig från mer specifika begrepp såsom liksidig-triangel och icke-liksidig triangel. Men hur kan det då ha uppstått ur sinneserfarenheten? Hur kan det ens finnas som något mentalt hos en, om det är något vilket sinnetrianglar faller under, men själv varken är något liksidigt eller icke-liksidigt?

Det kan vara värt att betona att begreppsplatonister – som anser att begrepp och propositioner är abstrakta – självfallet också tillåter (opropositionella) föreställningar, och tillåter att föreställningar ofta uppstår i samband med att det abstrakta uppmärksammas. Det att man ofta verkar uppmärksamma propositioner utan att föreställningar uppstår i samband därmed, kan f.ö. tänkas tala för begreppsplatonism. Begreppsplatonism som en tes om begrepps natur verkar också gå att kombinera med empiristiska teser om hur ordtyper associeras med begrepp.

Sinnesintrycket dvs inre bilden av något är en abstraktion av det konkreta existerande tinget. Inget talar dock emot att man inte vardagligt kan anta att mängden objektiva abstraktioner bland flera observatörer är något vi pragmatiskt kan kalla för objekt och hanteras empiriskt. Jag håller med om att de går att kombineras.

Tänkande verkar bete sig abstrakt, temporärt, mer eller mindre fokuserat, kontinuerligt episodiskt, spontant eller reaktivt, medvetet eller omedvetet, och kontextuellt.

Brandolinis lag

De flesta människor fungerar så att de sväljer skitsnack men är immuna mot när någon försöker vederlägga det.