Citat:
Ursprungligen postat av
Silver.Swe.
Jag känner inte vederbörande så jag låter det förbli osagt. Men min bestämda uppfattning i frågan är att det i stort finns en agenda att pressa sig fram. Ser inte varför detta skulle vara ett undantag även om så kan vara.
Precis som att det finns en mobilisering som vill pressa fram sin ideologi (woke o dyl) så finns det en motrörelse. Dvs att förvånas och förvånads över att de konservativa vill opponera sig mot ett sådant är tilltag är lika naivt som att förvånas över att vänstern vill göra en attack mot traditionerna. Båda grupperingarnas agerande och reaktioner är tämligen förväntade.
Ja säkert är det som du säger. Jag tycker dock du påmålar mig saker jag inte sagt. Jag ville diskutera att ämnet är inom en gråzon, det är ingen given sanning med svart på vita gränsdragningar, inte ens när det kommer till ”fri klädsel”. Det som skiljer ett liberalt samhälle mot exempelvis ett diktatoriskt faller inte nödvändigtvis på vilka kläder / symboler som förbjuds och i vilken omfattning - utan även minst lika mycket på tonläget i debatten. Om man förtrycks för att man går emot etablissemanget så har man mer gemensamt med en diktatur än en demokrati. Jämförbara exempel är integrationsdebatten. Förr sa man Rasist när någon ifrågasatte asylkvoterna. Så förs inte en demokratisk debatt. Det är mer att likna med censur och härskartekniker.
On topic anser jag att respekten inför traditioner och kultur ska värnas högre än individens rätt att få manipulera och förvanska dem efter sin egen vilja och politiska åskådning - förutsatt att traditionen uppenbart inte är kränkande. Precis som vänstern värnar och anser att individen ska få vara främst i alla led, som om det vore en rättighet, så slår jag fast vid att det INTE är en rättighet, eller att traditionens rättighet väger tyngre. Längre än så tror jag inte man kommer i debatten. Jag gillar grönt, du gillar gult.
Jag måste säga att jag blir en aning imponerad över ditt ömmande inför våra svenska traditioner. Hade jag också trott att de var under attack och inom kort riskerade att försvinna skulle jag nog tänkt på ett annorlunda sätt.
Nu ser jag varken HBTQ-rörelsen eller den så kallade woke-rörelsen som speciellt starka och mäktiga. Det handlar om ett gäng individer som, precis som många andra, vill gå genomslag för sina idéer och lyckas i någon liten mån lite här och där.
Klart det handlar om en gråzon när det kommer till klädsel och utseende i det offentliga rummet. På 60-talet förfasades den äldre generationen över ungdomars Beatles-frisyrer och i dag är det många som förfasas över ungdomars androgyna utseende och klädsel (som i detta fall).
Vi tycker olika som sagt. Men en spade är en spade och i denna soppa är det ingen tvekan om att SDaren som omöjligen kunde acceptera en manlig Lucia är en lättkränkt fjolla. Men det tycker jag man får vara. I mitt Sverige är även hans åsikter välkomna.