Citat:
Ursprungligen postat av
3sum
Såhär är det… att jag mår verkligen inte bra.
Jag mår skit, rent ut sagt.
Jag försöker tänka att det blir bättre, men de känns som ett steg fram och 370 tillbaka för varje dag. Jag tänker hela tiden att ”det är lika bra att bara kliva rakt ut i vägen så är allt över”. Men på nåt sätt så skriver jag väl här, som ett sista rop på hjälp. Folk som skriver här tycker väl att jag bara ska göra de, men jag vill ändå ha nåt hopp om att de kanske finns någon som är medmänsklig och kanske tagit sig ur ett riktigt pissigt mående som kan ge mig nån form av hopp? Finns de någon som förstår hur jag menar? Eller är allt bara kört?
Jag är tjej om de spelar någon roll, 28 år och vill inte lägga all skit på mina vänner, känns som att jag vill ha någon helt utomstående som kommer in som ett tomt blad som kan ge nåt råd i alla fall.
Snälla, hjälp mig.
Svårt att säga något utan att riktigt förstå vad exakt som du anser är skit eller är problemet.
Finns det något att peka på som är problem? Eller verkar allt bra men du tycker dig ändå må dåligt?
Du säger ändå att det finns skit där som du skulle kunna lägga på dina vänner , så något verkar de ju finnas där.
Jag tror du mår bättre om du förstår vad som är felet , sen ser de olika ut hur man löser det.
psykatrin är inget jag rekommenderar för de har knappt koll på vad de gör, de skriver ut läkemedel som kan förvärra allt , dessutom jobbar de inte på att lösa problemen.
