Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2022-12-06, 13:07
  #1
Medlem
Metaverses avatar
Hej!

Bakgrund:
Ålder: 24
Kön: Man

Jag hade en tuff tid i tonåren där jag var deprimerad. Det grundade i sig trauman från barndomen. Jag isolerade mig själv vilket i sin tur bidrog till att jag än idag har socialfobi, det har däremot blivit ganska så mycket bättre.

Behandling:
Jag har nu ätit SSRI-mediciner ett bra tag och ställer mig fundersam till om det verkligen är något som gör mer gott än ont.

Jag äter följande:
Lamotrigin
Mirtazapin
Citalopram
Propavan

Framtiden:
Jag kommer studera nästa år efter att ha jobbat ett par år med att programmera hemsidor åt företag genom ett konsultföretag.

Jag kommer träffa många när jag är tillbaka i skolbänken vilket jag ser fram emot, jag är övertygad om att det kommer hjälpa mig mycket med den socialfobin som har byggts upp när jag mådde som sämst.

Slutsats:
Jag kände efter senaste läkarbesöket att det känns som läkaren kastar in mitt i en ond cirkel när det gäller SSRI.

Jag förklarade att jag fortfarande känner socialfobi och föredrar att hålla mig hemma.

Läkaren föreslog då att sätta in ännu mer medicin, vilket jag tackade nej till då det känns som att jag redan äter väldigt mycket mediciner.

Fråga till er:
Tycker ni att det låter som en bra idé att börja trappa ur all medicin eller är det bättre att bli helt bra med socialfobin innan jag börjar trappa ner?

Jag har läst mycket dåligt om SSRI, bland annat på Flashback, t.ex. att det kan sätta spår resten av livet. Jag blir orolig när jag läser sånt!
Citera
2022-12-06, 13:11
  #2
Medlem
BananShans avatar
Om inte läkaren anser det en bra ide så ska du lyssna på läkaren kanske?
Citera
2022-12-06, 13:11
  #3
Medlem
Börja sakta trappa ur skiten, räkna med ena och andra konstiga bieffekter av avslutningen av det, men i slutändan är det värt det.

Se till att trappa ur det på ett vis så din hjärna hänger med, det är en sketen jävla medicin det där och att den förespråkas som den gör är sinnessjukt, läkarna vägrar med erkänna de e enorma skeva bieffekter av att båda använda skiten samt sluta med det.

Tro mig, livet utan kommer bli tufft, men det är värt det i slutändan, din hjärna är just nu van vid att inte ta emot stormar av känslor och diverse, desto längre du ätit, desto svårare kommer de va att vänja hjärnan vid att va "normal" igen.
Citera
2022-12-06, 13:12
  #4
Medlem
snooper123s avatar
Vilka mediciner tar du och hur mycket?
Citera
2022-12-06, 13:13
  #5
Medlem
Metaverses avatar
Citat:
Ursprungligen postat av snooper123
Vilka mediciner tar du och hur mycket?
Jag listade dom i trådstarten.
Citera
2022-12-06, 13:20
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Metaverse
Hej!

Bakgrund:
Ålder: 24
Kön: Man

Jag hade en tuff tid i tonåren där jag var deprimerad. Det grundade i sig trauman från barndomen. Jag isolerade mig själv vilket i sin tur bidrog till att jag än idag har socialfobi, det har däremot blivit ganska så mycket bättre.

Behandling:
Jag har nu ätit SSRI-mediciner ett bra tag och ställer mig fundersam till om det verkligen är något som gör mer gott än ont.

Jag äter följande:
Lamotrigin
Mirtazapin
Citalopram
Propavan

Framtiden:
Jag kommer studera nästa år efter att ha jobbat ett par år med att programmera hemsidor åt företag genom ett konsultföretag.

Jag kommer träffa många när jag är tillbaka i skolbänken vilket jag ser fram emot, jag är övertygad om att det kommer hjälpa mig mycket med den socialfobin som har byggts upp när jag mådde som sämst.

Slutsats:
Jag kände efter senaste läkarbesöket att det känns som läkaren kastar in mitt i en ond cirkel när det gäller SSRI.

Jag förklarade att jag fortfarande känner socialfobi och föredrar att hålla mig hemma.

Läkaren föreslog då att sätta in ännu mer medicin, vilket jag tackade nej till då det känns som att jag redan äter väldigt mycket mediciner.

Fråga till er:
Tycker ni att det låter som en bra idé att börja trappa ur all medicin eller är det bättre att bli helt bra med socialfobin innan jag börjar trappa ner?

Jag har läst mycket dåligt om SSRI, bland annat på Flashback, t.ex. att det kan sätta spår resten av livet. Jag blir orolig när jag läser sånt!
Av dina läkemedel är det bara Citalopram som är SSRI.

Propavan är ett sömnpreparat.

Lamotrigin och Mirtazapin är iofs mot depression och ångest men de är inte SSRI.

Du kan få sömnproblem om du slutar med Mirtazapin och Propavan.
Citera
2022-12-06, 13:55
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Metaverse
Hej!

Bakgrund:
Ålder: 24
Kön: Man

Jag hade en tuff tid i tonåren där jag var deprimerad. Det grundade i sig trauman från barndomen. Jag isolerade mig själv vilket i sin tur bidrog till att jag än idag har socialfobi, det har däremot blivit ganska så mycket bättre.

Behandling:
Jag har nu ätit SSRI-mediciner ett bra tag och ställer mig fundersam till om det verkligen är något som gör mer gott än ont.

Jag äter följande:
Lamotrigin
Mirtazapin
Citalopram
Propavan

Framtiden:
Jag kommer studera nästa år efter att ha jobbat ett par år med att programmera hemsidor åt företag genom ett konsultföretag.

Jag kommer träffa många när jag är tillbaka i skolbänken vilket jag ser fram emot, jag är övertygad om att det kommer hjälpa mig mycket med den socialfobin som har byggts upp när jag mådde som sämst.

Slutsats:
Jag kände efter senaste läkarbesöket att det känns som läkaren kastar in mitt i en ond cirkel när det gäller SSRI.

Jag förklarade att jag fortfarande känner socialfobi och föredrar att hålla mig hemma.

Läkaren föreslog då att sätta in ännu mer medicin, vilket jag tackade nej till då det känns som att jag redan äter väldigt mycket mediciner.

Fråga till er:
Tycker ni att det låter som en bra idé att börja trappa ur all medicin eller är det bättre att bli helt bra med socialfobin innan jag börjar trappa ner?

Jag har läst mycket dåligt om SSRI, bland annat på Flashback, t.ex. att det kan sätta spår resten av livet. Jag blir orolig när jag läser sånt!


Man tar på sig ett ansvar om man rekommenderar något. Och dessutom känner jag bara till en av medicinerna. Och man ska ju aldrig göra någon rekommendation för någon man inte träffat.
Men rent generellt är jag mycket tveksam till medicinering av själsliga tillstånd. Särskilt skeptisk när det gäller unga personer. För det är så starka mediciner och skrivs ut av vilken vårdcentralläkare som helst.
En ung människa som ser pillren i sin hand, och tänker: Dessa måste jag ta, annars kommer jag göra något dumt. Alltså den fokus som då ligger på kemikalierna inne i pillren kontra människans tro på sig själv.
Undermedvetet ligger ju ändå budskapet - detta måste du ha för att vara frisk. Med slutsatsen: Jag är inte frisk, jag behöver medicin. Psykmedicin.
Det är så klart fel. En ung människa som tappat fotfästet i tillvaron, behöver känna sig trygg - få ett nytt stadigt fotfäste. Inte bli avtrubbad.
Och när man betänker hur många som fått sådana här mediciner utskrivna - så inser man att det är inte alla dessa människor det är fel på.
Det är något annat som är fel.

Kan tillägga att min granne har slutat med sina ssri. Han mår bra. Medicinerna var inte nödvändiga (längre).
Citera
2022-12-06, 14:25
  #8
Medlem
Riddarhusets avatar
Rent principiellt anser jag att
1. SSRI-preparaten skall användas för att komma till en normal levnad.
2. man skall stanna där "ett tag" för att stabilisera hjärnan och få den att vänja sig vid mitt nya jag.
3. man bör komplettera läkemedlen med terapi som fokuserar på problemen så att man har en verktygslåda.
4. man därefter avvecklar medicinen i SAMRÅD med läkaren ( "jag vill avveckla min medicinering av SSRI, hur ser du på det? Hur kan man göra? När är det lämpligt att avveckla denna medicinering?)
5. Eventuellt - ett tag med läkares accept (3-6 mån t ex) - ligga på en så låg dos så att den knappt ger någon effekt för att ha möjlighete att snabbt trappa upp igen om man får problem utan att få alla biverkningar igen.
6. Om detta funkar; ta bort den helt
------------------------------
Så gjorde i alla fall jag och det funkade för mig.
Min låga dos var en halv tablett Paroxetin (10 mg) fyra gånger i veckan - totalt 40 mg - där min standarddos var 2 tabletter per dag - 140 mg.
Jag fick inga problem med denna låga dos så jag slutade helt.
----------------------------------
Så.....fråga läkaren
Citera
2022-12-06, 14:32
  #9
Medlem
MeinKampfs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Metaverse
Behandling:
Jag har nu ätit SSRI-mediciner ett bra tag och ställer mig fundersam till om det verkligen är något som gör mer gott än ont.

Jag äter följande:
Lamotrigin
Mirtazapin
Citalopram
Propavan

Framtiden:
Jag kommer studera nästa år efter att ha jobbat ett par år med att programmera hemsidor åt företag genom ett konsultföretag.

Jag kommer träffa många när jag är tillbaka i skolbänken vilket jag ser fram emot, jag är övertygad om att det kommer hjälpa mig mycket med den socialfobin som har byggts upp när jag mådde som sämst.

Slutsats:
Jag kände efter senaste läkarbesöket att det känns som läkaren kastar in mitt i en ond cirkel när det gäller SSRI.

Vad är det för typ av läkare? Redigt oansvarig förskrivning, gissar på en uttråkad allmänspecialist? Blandar SSRI med SNRI, inte konstigt att ditt noradrenalin håller dig i konstant karusell. Propavan bör räcka till natten, om inte så komplettera med melatonin á 3 mg vid behov.

Ditt problem är inte socialforbi, snarare att din behandlade läkare kastar tabletter på dig som du vore en dart-tavla.

Om du har pengar/ försäkring, går till en privat läkare. GLHF
Citera
2022-12-06, 15:04
  #10
Medlem
Havamal.s avatar
Tycker du ska trappa ned och använda 5-HTP istället mot depression som även kanske hjälper mot social fobi då det höjer serotonin och det är det jag tror den verksamma komponenten inom SSRI är mot social fobi.

5-HTP är även jättebra mot utsättningssymptom för SSRI, det har jag egen erfarenhet av. Jag trappade väl ner SSRI under några månader och mådde verkligen skit, så fort jag tog 5-HTP kändes det knappt alls.

5-HTP är gjord på en ört så det är naturligare än SSRI.

Propavan tycker jag du ska ersätta med melatonin och eventuellt kosttillskott. Hänvisar dig till att läsa mitt inlägg här om det:

(FB) Kan inte sova! Hjälp!

I tillägg till ovanstående länk:
Jag har undvikit laptopen med dess blåa ljus efter kl 15 - annars har jag haft problem med att somna.

Har behövt avstå även från e-bläcksskärm en timme innan sänggång och bara ligga i sängen för att slappna av. Hade annars insomningsproblem, tror det beror på att hjärnan blev aktiverad.

Mobilen har gått bra fram till kl 17 och efter det har jag använt en e-bläcksskärm som du kan läsa mer om i länken.

Routern har även stängts av på natten och mobilen lagts i ett kassaskrin i ett annat rum än sovrummet för att skapa en mental barriär så att jag kan slappna av i tanken.

Nyligen har jag även köpt en extern e-bläcksskärm till laptopen vid namn Dasung HD-F som jag kan rekommendera.

Andra inlägg av mig för att må bättre:
D-vitamin (FB) Känner mig trött
Sollampa (FB) Känner mig trött
Citera
2022-12-06, 15:34
  #11
Medlem
RyskaMaffians avatar
Sluta sjåpa dig och skaffa ett jobb,. Nuförtiden är det ju trendigt att ha mentala problem. Gissningsvis är det uppmärksamhet du är ute efter.
Citera
2022-12-06, 15:40
  #12
Medlem
RyskaMaffians avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Urbizzo
Man tar på sig ett ansvar om man rekommenderar något. Och dessutom känner jag bara till en av medicinerna. Och man ska ju aldrig göra någon rekommendation för någon man inte träffat.
Men rent generellt är jag mycket tveksam till medicinering av själsliga tillstånd. Särskilt skeptisk när det gäller unga personer. För det är så starka mediciner och skrivs ut av vilken vårdcentralläkare som helst.
En ung människa som ser pillren i sin hand, och tänker: Dessa måste jag ta, annars kommer jag göra något dumt. Alltså den fokus som då ligger på kemikalierna inne i pillren kontra människans tro på sig själv.
Undermedvetet ligger ju ändå budskapet - detta måste du ha för att vara frisk. Med slutsatsen: Jag är inte frisk, jag behöver medicin. Psykmedicin.
Det är så klart fel. En ung människa som tappat fotfästet i tillvaron, behöver känna sig trygg - få ett nytt stadigt fotfäste. Inte bli avtrubbad.
Och när man betänker hur många som fått sådana här mediciner utskrivna - så inser man att det är inte alla dessa människor det är fel på.
Det är något annat som är fel.

Kan tillägga att min granne har slutat med sina ssri. Han mår bra. Medicinerna var inte nödvändiga (längre).

Problemet är att gen Z förväntar sig att livet ska vara störtkul 24/7. Inget ska vara svårt, inget ska vara jobbigt eller problematiskt. Det har de fått lära sig. Det är inte så konstigt att de blir förstörda i huvudet när verkligheten ser så annorlunda ut.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback