Varför tycker människor om att titta på film?

Är det för att vi fänglas av dom mänskliga utrrycken i skådespelarnas mimik, i grunden?

Eller är det i berättelsernas allmänmänskliga grunder som vi igenkänner våra egna fattiga livsöden?

Eller är det bara rörliga bilder som är roligt för vår reptilhjärna?

Vi människor har tittat på skådespel i nästa 5000 år. Det är ju egentligen ingens skillnad mellan att titta på en dockteater, ett Shakespearestycke, en pjäs av Lars Norén mot att titta på en film. Skådespel som skådespel.
Skådespel har roat, uppfostrat och skrämt oss

Människor är fascinerade av berättelser. I film så kan man se berättelsen som om den vore på riktigt. Olika genres tillfredsställer oss på olika sätt å vis.

Det är konstigt. Visst är det?

Jag har ofta lite svårt titta på film. Det känns löjligt sitta och titta på andra personer som låtsas göra saker (och ofta blir svinrika på att jag tittar på dem). Bara ibland sugs man in i handlingen tillräckligt för att glömma det. Försöker ofta istället uppskatta miljöerna snarare än handlingen. Mycket enklare aktivera fantasin när man läser böcker. Men det orkar jag ju inte så ofta. Man orkar bara sitta bli matad som en liten bebis.

Ser nästan aldrig på film längre, kvaliten sista 15 åren har varit på nergång hela tiden, bara skit idag.

Men hur var det på tiden för radion den hade inte rörliga bilder. Nej det är märkligt att människor blir som fängslade av film.