Personlighetsförändring vid bipolär sjukdom

Jag har en nära släkting som sedan länge är diagnosticerad med bipolär sjukdom typ 2. Jag har mycket kontakt med personen så jag märker av förändringar i stämningsläget. Ibland är personen uppvarvad av småsaker, agitera, höjer rösten och kan säga till utomstående för petitesser. När personen är på jakt efter en partner så blir personen förälskad och läser in saker i vardagligheter och ibland är personen fast i en mycket låg fas.

Nu har personen ett nytt läge som jag inte känner igen. Personen saknar humor, uttrycker sig torrt och fantasilöst men sköter det dagliga. Jag får ingen respons på mina skämt eller tankar om roliga saker eller omvärldshändelser. Det är som att personen är avstängd men fullt (efter sin kapacitet) fungerande i vardagen.

Någon som känner igen sig?

Depressiva fasen. Inte fan kommer nån med den problematiken lägga ner energi på att fake-skratta helt i onödan.
Alla som är deprimerade känner sig just som du beskriver det tycker jag.

Stycke 1 beskriver den hypomaniska fasen.

Stycke 2 beskriver den depressiva fasen.

Graden av mani och depression varierar.

Får hon eller han vård? Läkemedel och terapi?

Bör sökas.

Ja detta känns igen. De kan lätt bli förälskade och kan lätt bli irriterade över småsaker. Läser av situationer dåligt. Missar en hel del saker i det vardagliga, Blir överglad/överväldigad över mindre saker (petitesser), i en del situationer då de är i den maniska fasen.(Extrem lycka).

Blir även ofta hemma och undan flyendes i den depressiva fasen. Kan ta till alkohol som självmedicinering. Mer av Komplikationer kan bli förändring i aptit
viktminskning / ökning

Läkemedel och snart samtal.

Bra, det är en jävlig sjukdom, men typ 2 är förvisso lättare.

Komiskt. Låter som du beskriver mig. Sitter här o självmedicinerar med cannabis ja!