Leva i celibat?

Lever själv i celibat. Har halkat bak 1 gång dock, men upplever att sexuell avhållsamhet ger mig styrka. Sedan så tycker jag att folk ligger lite med allt och deras liv kretsar kring sex, känner mig nästan kallad till att avstå och bära obekvämligheten, och smärtan de kan medföra då och då. Ibland tror jag att jag kommer dö ensam och ofullbordad typ, för att jag inte tar chanser. Och ja, jag har ju varit kring moderna tjejer och tycker de är märkligt. Var även en tjej som visade mig en monstruöst aggressiv vibrator. Helt bisarrt hur sexuellt avtrubbade vissa är. Dom tittar mycket på porr har jag förstått.

Gör de i "religiöst syfte" då jag önskar att Gud skickar mig en kvinna att bryta celibatin med. Detta slog mig efter att jag förlorade en kvinna pga min orenhet. De är min tolkning. Skulle även uppskatta en relation med ett syfte, en långvarig relation tills döden, för att hedra en högre kraft och den oändliga kärleken. Ingen man är skapt utan en medpart så jag skulle vilja initiera något rent och transcendentalt med någon. Vill även känna kontroll. De är min kropp och den är en återspegling av min själ, och sällan någon får tillgång bara för att dom är symmetrisk, dock är skönhet en viktig del till mitt hjärta, och skönhet sitter oftast i hur man bär sig. OFTAST. Hälsa är viktigt. Är öppen för polygami, men de betyder inte att man behöver vara sexuellt aktiv i varenda relation för de. De beror ju på vad hon jag älskar behöver. Dom kanske skulle bli bra vänner. Vi skulle kunna ha riktigt festliga sammankomster.

Efter ca 3-4 månader så har även sexdrömmarna börjat förtina. Jag minns inte riktigt. Jag fantiserar inte om de heller. Drömmer väl att jag kysser kvinnan jag saknar då och då men sällan mer. Visst har jag drifter, men jag tänker att jag inte vill behöva dölja mina tankar så jag riktar uppmärksamheten mot något annat, eller ber om att befrias från den poänglösa lusten. De känns som att jag sviker verkligheten om jag fantiserar. Hon är nummer 1 och det är viktigt att vi båda är kalibrerad och har ro till att utföra Den Högsta viljan. Att vi får energi av varandra, utan tvivel och oro. Vi båda behöver intimitet, ärlighet och uppskattning för att orka. Bördan ligger trots allt på mig, då hon är feminiteten, lust, fest, njutning, allt dedär roliga.. Överflöd av nöje.

Lever du i celibat? Varför? Om inte, varför?

Det var för för mycket text orkade inte lösa allt, men antingen så behöver du få kuk eller så är det tvärtom. Fast det vet du ju bäst själv.
Tanken slog mig nu, om du är en han så blir det svårt för då måste du hitta någon som vill stoppa sin snopp i din rumpa.
Ja du den sexualia driften är svår, lycka till.

Lever i "celibat". Inte pga någon religiös övertygelse utan att jag helt enkelt inte har energi eller ork till att jaga kvinnor, har dessutom en hel del som pågår i mitt liv att jag inte kan jaga kjoltyg.

Hade det varit nice med en kvinna? Visst. Är det eftersträvansvärt? Vet inte.

Märks iaf att du försöker nå ut till människor.

Det du snackar om ligger i vår natur så det är rätt skadligt att vara isolerad.
Idag ser det annorlunda ut dock pga samhällsutvecklingen. Man kan inte ens ha ONS med kvinnor med risk att bli anklagad för våldtäkt.

Jag har inga problem att vara ensam då jag är kreativ och har roliga intressen men jag måste träffa polare. Nån gång i månaden räcker.

Många är porrskadade. Hade jag varit utan sex med kvinnor i över ett halvår så hade jag knullat en söt pojke. De är så feminina nuförtiden.

Du lever i celibat för att en dag få en kvinna. = Jag vandrar i öknen för att en dag få en kall dry martini.

Jag lever i celibat frivilligt. Frågan är om du gör det?

Jag kör på samma linje som dig men det är tufft ibland.

Alla väljer själva hur man vill leva å vad som känns rätt, känns celibat rätt för dig så ska du leva så, jag tror att Gud älskar oss alla (även en horbock som mig) så länge man inte skadar någon eller gör något mot nåns vilja. Ingen är egentligen perfekt.

Jag lever i frivilligt celibat.
Mår bra av det. Känner mig mer hel och som att jag har mer tid för "andlighet" (låter flummigt, men i brist på bättre ord, så får jag använda det flummiga). Det gör att jag känner mig lugnare på något vis. Jag är inte ute på "jakt". Lugnet det ger mig, ger mig även mer energi över till allt annat i mitt liv som är viktigt. Jag kommer inte bryta mitt frivilliga celibat så länge jag mår såhär bra av att leva i frivilligt celibat.

Den enda jag teoretiskt skulle kunna tänka mig att ligga med är mina barns medförälder (mitt ex). Men det är alltså rent teoretiskt och tom. det skulle förmodligen kännas skumt om det skulle ske rent praktiskt, eftersom det var längesedan vi låg med varandra och har en helt annan form av relation med varandra numera. Att jag rent teoretiskt kan tänka mig det är just för att vi delar det finaste man kan dela med varandra: gemensamma barn. Och för att mitt ex är den sexigaste och attraktivaste person jag vet. Men som sagt: vore ändå skumt. Vi har inte en sådan sorts relation numera.

Vänskapsrelation menar du, det är jättebra att ni har det när det är barn med i bilden. Jag å mitt ex som jag har min son med har väl inte haft den bästa relationen men vi har gjort vad vi kunnat för att han inte ska märka av det. Vi snackar t.ex aldrig skit om varandra i vår sons närhet utan diskussionerna sker via sms eller messenger. Men vi har delad vårdnad å grabben får komma å gå som han vill, han är mest hos mig. (han är 16 år) Nu gick jag kanske lite off topic men ändå, det har ju inte med celibatet att göra egentligen utan mer familjerelationer, men trivs du bra i frivillig celibat å det känns rätt så har du ju naturligt vis rätten till att leva så.

Ja, vänskapsrelation kan man nog kalla det för. Och ett aktivt gemensamt föräldraskap, liknande det som du och ditt ex har. Inget varannan vecka eller liknande, utan barnen har oss båda nästan varje dag.
Låter som du och ditt ex har en fin och bra respekt för er gemensamma son! Bra där! Har man fått barn ihop, så får man ge manken till för att barnen ska ha det tryggt och bra och god tillgång till båda sina föräldrar även om man separerar.

Tack! Jo, jag stortrivs faktiskt i celibat. Det kanske inte kommer vara för evigt. Kanske jag om 20 år känner för sex igen och då kommer jag givetvis försöka få till det med en lämplig partner där ömsesidigt tycke uppstår. Men nu är frivilligt celibat helt rätt för min del. Hur är det för dig med den biten?

Sörjer för eran skull