Hur går man vidare från ett missbruk av amfetamin?

Allt blir så lätt på amfetamin. Kan fokusera på det man vill, allt blir så lätt.
Drömmen att kunna mikrodosera förblir en dröm.

Jag har svårt att tänka mig livet utan amfetaminet.
Jag älskar att vara påtänd. Det är det bästa jag vet.
Men jag inser att vara beroende av en substans för att leva livet inte är en långsiktig lösning, och den tanken gör att jag inte kan använda substansen utan samvetskval.

Jag är i processen att lägga ner helt.
Men jag har svårt att tänka mig livet utan topparna. Men vill samtidigt undvika dalarna.
Är så obalanserad, skiftande och ojämn utan tjack.

Hur gör man för att leva utan?
Hur gjorde du?

???

Man börjar träna. Det är möjligt att nå balans och vara ständigt i dessa toppar du pratar om med hjälp av träning (okej kanske inte exakt lika höga toppar, men du slipper dalarna, avtändningen). Börja konditionsträna och jag lovar dig en helt ny värld kommer öppna sig för dig. Visst det kommer vara jättejobbigt till en början. Men det kommer att vara värt det. Kombinera gärna med gymträning så får du snygga muskler också på köpet!
https://www.hjarnguiden.se/vanliga-f...-hj%C3%A4rnan/

Bra kondition ger dig denna starka klarsynta fokuserande mentalitet du pratar om (jag vet).

Sedan glöm inte alla andra fysiologiska positiva effekter du får utav träningen också!
Din kropp och psyke kommer att tacka dig 👊

Och just det, glöm inte att äta mycket och bra mat efter träning också. Ju mer du tränar ju mer mat kräver du!

Okej, ja, får väl börja träna då. Svårt med motivationen överlag just nu, bara, men okej. Simmade förr, kanske kan börja igen.
Tack för tipset.

Ja det är motivationen som är kruxet till en början. Men se till att göra din plikt till en början bara att gå dit och få det gjort som den krigare du är! Säg tre gånger i veckan till en början. Inom ett par veckor har du då skapat en vana. En vana som du inte kommer kunna vara utan. Du gör det för att du måste. Du mår bättre av att göra det än att inte göra det. Helt plötsligt gör du det fyra gånger i veckan, kanske du känner att du kan pressa det till fem eller sex gånger i veckan, för nu. Nu har du skapat ett nytt beroende.

Lycka till!

Tack för peptalket. Jag tror att det var ett bra tips. Ska verkligen försöka, och göra det till en prioritering. Nu blev jag lite exalterad, faktiskt. Jag blir lätt det, för att sedan bli totalt avtänd. Ett problem för mig. Bl.a det jag menar med obalanserad.

Bra! Gå inte ut för hårt bara, då kommer du antingen bli skadad eller så tappar du motivationen totalt för det blev för jobbigt. Kom ihåg att livet är ett maratonlopp och inte en sprint 😉

Om man kan ändra uppfattning om vad tjacket innebär så kan det nog hjälpa en del med motivationen att hålla sig ifrån det.

Är det verkligen så fantastiskt?
Blir verkligen allt lättare när man är påtänd?
Hur obetydliga är de negativa konsekvenserna?
Hur ser omgivningen på missbrukare?

Osv

Just skaderisken är något som har hindrat mig från att gå till gymmet förr. Känner till många som har fött kroniska ryggskador och de har tränat på gym. Är ju hypokondriker så jag övertänker sånt där. Har dock ingen att visa mig basövningarna. Om jag verkligen ska sätta igång kan det kanske vara värt det med några timmar med personlig tränare, tänker jag. Har fattat att basövningar är något att satsa på. Med skivstång.

https://youtu.be/hCDzSR6bW10
https://youtu.be/BZ1TUVr4LFk

Här har du en riktigt bra kanal att följa (då slipper du personlig tränare) denna snubben är en av världens bästa fysioterapeuter och har varit personlig tränare åt baseball lag i USAs högsta liga. Han förklarar i dessa videos några av basövningarna och hur och vad du ska tänka på för att ej skada dig.
Men simningen du var inne på tycker jag absolut du ska göra för konditionen!

Aah, jag förstår. Ändra tänket liksom.

Så fantastiskt är det inte, i den stora bilden. Är ju påtänd typ 30% och avtänder i 70% känns det som.
Dalarna är tillräckligt låga för att vilja undvika det, men topparna tycker jag faktiskt är ganska fantastiskt. Tror jag. Jag menar, det känns så, men egentligen gör jag ju inget som ger varaktig förändring till det positiva. Alltså, jag älskar att vara påtänd som sagt, men det negativa väger tyngre. Men ändå...topparna drar i mig. Jag mår fantastiskt bra även om jag mår så dåligt efteråt. Nu svamlar jag bara, känns det som. Svårt att låta logiskt, men det kanske är en del av problemet.

Allt blir inte lättare, men väldigt mycket. Kan t. ex läsa och lyssna på saker jag annars inte kan göra.
Hatar att vara bland folk påtänd, så jag isolerar mig själv.

De negativa konsekvenserna är inte obetydliga alls. De är påtagliga och definierbara. Jag är påtänd en helg och mår dåligt hela veckan, tills nästa helg. Och under den veckan känns det nattsvart ofta, men sen vill jag tillbaka till toppen igen. Och så går det sådär...

Omgivningen ser negativt på det. Men jag döljer det väl. Har inte använt under veckorna de senaste åren, har lugnat ner mig, men helgerna har varit dedikerade.


Jag har väl aldrig varit borta från det tillräckligt länge. Jag har som sagt lugnat ner på senare år och en period var jag nykter i 10 månader men gick tillbaka till det iallafall. Jag vill må bra utan, men gör inte det. När jag vet hur bra jag KAN må...det är svårt att hitta något annat men nu fick jag ju tipset om träning.

Tack för din ansträngning att tipsa anonyma mig! Ska kolla in den kanalen och göra min efterforskning.
Börjar med promenader och simning, sen gym. Utnyttja det där friskvårdsbidraget jag hört talas om.

Håller du ut blir det lättare och lättare. Till slut så ser du fördelarna med att vara utan det. Alla bieffekter det har med sig. Alltså ser du över charmen med det mer och mer desto längre du håller ut.