Motiverad av att vara en nolla?

Jag har levt ett rikt liv och passerat 50 år.
Utan familjeliv eller stadig inkomst längre, så har jag supit mig till att få fänglse för lite hot och våld på fyllan.

Finns det en filosofi i detta man kan trösta sig med?
Livet är en fetst, bla bla bla (.))

Att man kan tänka sig med bra stödord från er på nätet, så att man kan hitta en mening med livet, efter man suttit av ett straff av fylleskandaler och måste börja om på nytt igen naken utan någonting när man suttit 12 månadar på kåken och blivit totalt nollad?

ps: jag mår inte sämre än att jag gillar denna musiken:
https://www.youtube.com/watch?v=nM__...t=RDMM&index=3