Orkar inte ensamheten längre

Tinder?

Se lösningar, inte problem. Annars får du faktiskt skylla dej själv.

Vad exakt har du gjort för att bryta denna trend?
Inse fakta. Du föds ensam och du dör ensam. Allt däremellan ligger på dig. Ut och sök bekantskaper.

Man saknar alltid det man aldrig har haft.
Sen förstår jag också att det inte är så enkelt.
Kanske en dans-kurs eller politiskt parti?

Många människor skulle se det som en dröm att ha det så lugnt o skönt. Vem blir lyckligare av att ha vänner som pratar skit om dig, kvinnor som ljuger o är otrogna, barn som äter upp dina pengar och tid, etc. Det är en illusion. Eremiter, munkar och buddhister har inte helt fel för sig.

Du har inga släktingar? När hälsade du på föräldrarna senast?

Är du kvinna eller "man"? Ensamhet tär har jag hört.

Du slipper en led elak kärring som gnäller och skäller iallafall.

Så jävla tragiskt med dessa trådar på FB..

Jag skulle om jag var du starta med vänner, och efter det en flickvän!

Hej

Skulle du kunna tänka dig att starta en förening med 5 till människor som har ensamhet eller psykisk ohälsa?

Ni kanske kan träffas en gång i veckan och spela kort och äta något gott fika?

Pengar till det kan ni säkert få från staten.

Man kan ju starta en studiecirkel via ABF till exempel.

Fråga de så kan de guida er vidare hur ni ska göra.

Om ni vill kan ni ju också starta ett soppkök där ni hjälper de utsatta i eran stad.

Givetvis får ni också se till att ni startar någon sorts förening för det så ni kan få hjälp med pengar till er verksamhet från staten.

Om ni börjar trivas bra med varandra i föreningen kanske ni kan börja träffas varje dag ?
Om alla vill det i föreningen?

Lycka till

Jag har försökt med dejtingappar sedan år 2007 och det har inte lett till någonting. På Tinder har jag fått en enda matchning och hon tog bort mig direkt när jag frågade om hon ville ses. Det var innan pandemin minns jag, sedan dess ingen alls.

Min mamma har jag ingen kontakt med och min pappa kommer inte ens ihåg min födelsedag. Så mycket bryr dom sig om mig.

Jag är man.

Det där med ensamhet är slitsamt i längden, och i en storstad kan det vara svårt att naturligt hitta nya bekanta och vänner.

Varför inte testa en sällskapsorden? Det gör det enklare att det är lite ritualiserat i början, det blir enkelt att komma in i ett sammanhang.

Sen träffar man ofta folk trevligt folk där som man kanske umgås med utanför det uppstyrda. Att ta en öl på lokal efter ett ordensmöte brukar också vara vanligt.

Har du inte umgåtts med någon på 15 år kan det vara skönt just med de färdiga ramarna i början, man vet vilken dag och tid alla samlas och man vet ungefär vad man ska göra. Bara att dyka upp.

Odd Fellow kanske kan vara en bra start? De har hus centralt i Stockholm är är en trevlig orden med lagom nivå om man främst vill umgås, men de har en trevlig filosofi i botten också.

Skicka in en intresse anmälan, så kan du se om det passar dig:
https://oddfellow.se/fragor/intresse

Du är fruktansvärt jävla ensam och insett hur jobbigt du har det och hur det påverkar dig. Men du har hittat en lösning?