Lärare med scenskräck, en vanesak?

Har länge velat sadla om till lärare. Det skulle kännas kul och givande att lära ut det jag kan, jag har dessutom lätt att connecta med unga.

MEN!
Att hålla i föräldramöten känns stressande. Jag är inte alls bekväm i sådana situationer.

Någon med liknande erfarenhet som tagit sig över det hindret?
Eller har ni haft det i er naturligt från början?

Definitivt en vanesak, man vänjer sig. Efter två- tre gånger blir man van. Så det är nog bara att köra. Behövs bra lärare!

Skådisar får betablockerare under invändningen och vid behov.

Kan säkert du också få.

Är inte lärare men har alltid haft lite problem att prata inför folk när jag var yngre. Hjärtklappningar, hög puls, man glömmer bort allt osv.

Sen har jag övat övat övat. Det är fortfarande lite nervöst såklart ibland men det beror ju på kontext. Jag tog ett uppdrag där jag jobbade med att föreläsa för folk och sen var det inga problem. Idag kan jag nog hålla en föreläsning nästan utan att förbereda mig eftersom jag har gjort det så mycket.

Redan innan det så jobbade jag lite som lärare på universitetet. Var väl assistent till professorerna men jag höll ju lektioner och även föreläsningar ibland. Det var faktiskt mycket lättare än att hålla "riktiga presentationer" för jämnåriga. När jag hade föreläsningar så var det mest för 1a-årsstudenter som mestadels ser ut som barn. Man kände sig inte hotat alls utan det var ganska trevligt att kunna säga precis vad som helst och så köper de vad man säger.

Alltså, det kommer gå jättebra, du behöver inte oroa dig för den biten.

Förstår inte vad det är med föräldramöten som är jobbigt. Du måste ju ändå stå och tala framför 20+ elever.

Tack, skönt att höra!

Är det såna som sänker pulsen? Hehe ja det kanske vore något ändå

Tack snälla för uppmuntrande läsning! Ja, jag antar att det ligger mycket i vana och träning som med så mycket annat. Synd att man inte kan träna hemma med samma resultat bara...!

Den biten känns också lite jobbig, men tror att jag kommer klara det rätt bra.

Skillnaden med föräldramöten är att jag förväntas kunna svara på helt andra frågor än på ex. en lektion där jag "kan allt i ämnet". Att det blir mer oförutsägbart, tappa kontroll osv

I värsta fall, säg bara att du är ny och inte vet svaret på frågan men att du ska återkomma efter kontakt med rektor/kollegor.

Om Du inte är mentor, då kommer Du inte att hålla i föräldramöten. Man kan avtala bort mentorskap, om man vill.

Det går över. När en annan var ung var det ångestsymptom och kallsvettningar på bara tanken att tala inför en grupp människor. Under yrkeslivet har detta vuxit bort successivt och nu har det både talats i radio samt hållits föredrag inför en herrans massa folk. Sedan jag slutade arbeta och mest gått hemma och påtar i stugan har nervositeten dock kommit tillbaka en aning så det är en färdighet som måste underhållas.