Citat:
Ursprungligen postat av
TheSamePerson
Frågar du mig så tycker jag att min tråd passar bättre i antingen psykologi eller socialantropologi då den berör mänskligt psyke eller skillnaderna mellan hur olika folk tänker. Jag råkade tidigare idag läsa att "SD har valt att attackera något så fint, glittrigt och underbart som dragqueens som läser sagor för barn". Min första reaktion som muslim med bakgrund i Mellanöstern var genuin nyfikenhet.
Min första tanke var "varför tycker skribenten att män som klär sig till kvinnor (dessutom överdrivet) och läser sagor för barn är något så fint?"
De som står till höger och som tror som jag att detta snarare är något sjukt är jag inte så intresserad av att få någon bekräftelse från utan jag är mest intresserad av den andra sidans åsikter. Vad är det som är så fint med något som detta?
Drag queens har ett väldigt starkt symbolvärde i HBTQ-rörelsen, och det är därför det är sorts seger för HBTQ-folket när de läser sagor för barnen.
Jag tycker personligen att det är lite av ett självmål, eftersom drag queens i det här sammanhanget blir en sorts clowner. Och clownen är ingen hjälte, utan att figur som är löjlig och som man skrattar åt.
