Alla ska vara glada fast allt går åt helvete

Känner ni någonsin att jobbet är som en sekt? Alla måste stå och smila när VD pratar och hurra för våra nya *buzzword* ambitioner och mål. Men egentligen så går ju företaget med förlust och allting ligger efter i tidsplanen och folk slutar för att de bränner ut sig?

Jag vet inte men jag har börjat ledsna totalt på att man är så verklighetsfrånvända. Ledningen lever i en alternativ verklighet och säger man något om detta så får man tillbaka ”men det ska ju du fixa”.

Någon annan som har upplevt detta?
Känns som totalt mörker (bland annat därför jag söker jobb).

Om folk gillar att slava så kan de lika gärna le.
Ibland ingår det i arbetsuppgifterna dock.

Det värsta är när detta blir någon slags norm eller oskriven policy. Håll käft och jobba. Den som har mod att lyfta problem blir lätt ett gnälligt svart får.

Företag har ledord; ärlighet, lönsamhet, mod, framtidstro osv. Men när man lever upp till dessa ledord, när man ärligt påpekar det som är dysfunktionellt, är man mest obekväm och jobbig.

Folk har väl insett detta.

Därför står de där och ler.

Som fånar.

Slicka uppåt, sparka neråt.

Fråga chefen om det är ok om ni delar lika på alla pengar inom bolaget.

Så om chefen får en bonus på 10 miljoner så delar ni lika på den alla i hela företaget

Men då kanske du får sparken, av outgrundliga anledningar

Nej ledningen vet ju gott och väl hur det går för företaget, men det är viktigt för dem att upprätthålla en positiv attityd som förhoppningsvis ger sina medarbetare viljan att fortsätta arbeta. När personalen tror att det är kört, kommer företaget dö.

Man jag håller med om att alla står och lismar för chefen, men det finns en enkel förklaring. 999 av 1000 har inga EGENTLIGA kvaliteter som gör en oersättlig, så den som vill komma längst behöver slicka mest röv.

Näe. Jag känner inte så. Min bransch är nämligen skit. Den är åt helvete ofta för kunderna (resenärerna). Stämningen är dålig hos de anställda. Chefer hoppar gärna av. Det är "högt i tak" när folk spyr ut sitt i närheten av chefen.

Det där är nog baserat på företagskulturen, dom flesta arbetsplatser jag jobbat på har haft en bitter och negativ inställning gentemot ledningen men en positiv syn på sina kollegor och livet överlag.
Har arbetat på både kontor och verkstad.

Ja, det beror på vilket företag, men sedan med dessa skatter, avgifter odyl. så är det nog verkligen inte lätt att hålla ett företag flytande, så då är det nog inte heller så lätt att hålla skenet uppe. Jag har varit mest inom restaurang och där har de verkligen utgifter som ska betalas, men tycker ändå det varit hyfsad stämning in i det sista. Surast är nog oftast kunderna när de behöver vänta typ 10 minuter på maten.
Värst som jag varit på med mest sunkigast stämning var i vården. Patienterna som var mer döda än levande, var typ dubbelt så glada som personalen. Vården har ju inte ens en budget att förhålla sig till utan använder sig av skattepengar, så varför den stämningen kan man ju undra över. Kan säga att stressen som man snackar om finns i vården kommer inte ens i närheten av lunchen en vanlig dag på typ vilken restaurang som helst. Men det är väl kanske den psykologiska stressen som gör dem utmattad. Man kanske borde göra som de gjorde i ”1984” och införa några minuters samlad primalskrik för personalen på morgonkvisten för en bättre stämning

Jag har också undrat varför en del går runt och ler på arbetsplatser.
Men jag tror det är konflikträdsla, det är svårt att bli kritiserad om man ler och ser glad ut.

Det är som ibland när någon märker att jag tänker utdela en åsikt, eller mild kritik om någons arbete eller plan, då ser jag smilbanden höjas i rent försvarsläge.

Jobbet är jobbet, le och säg ”javisst chefen!”. De är de som flinar och applåderar utöver vad som som kan förväntas som jag föraktar.
Ja det är smart faktiskt.

Allt arbete är egentligen slaveri. Du tvingas in i ett system. Du tvingas att betala skatt du tvingas att göra värnplikt skicka dina ban till skolan osv osv…vi är inte fria.

Nu måste vi ha ett tvingande system annars kollapsar samhället.

Men att arbeta är slaveri. Ofta 5 dagar i veckan 8 timmar om dagen. Ca 1 timmes resväg om dagen 1 timmes rast om dagen betyder 10 timmars tidsåtgång varje dag. Du behöver normalt sova ca 8 timmar om dygnet.

Du ska handla laga mat diska städa tvätta hjälpa barnen med läxor fritidssysselsättningar mm. Det blir inte många timmar över till dig själv och det DU vill göra.

Jag skulle tro att de flesta får 20-25, 000kr skatt.
Det räcker till det mest nödvändiga och knappt det. Efter 40-50 års arbete har du ändå inte mycket sparat.

Du får aldrig värdet av ditt arbete du sliter och utför tråkiga sysslor du kan inte påverka din vardag särskilt mycket. Du jagar status pengar och glömmer att leva och njuta av livet.


Att man ska arbeta är väl självklart annars finns ingen civilisation men vi behöver inte arbeta 7 timmar per dag och vi moste kräva mer för det arbete vi utför och mer inflytande över vår dag på arbetet

De kanske har en poäng?