Äldre kvinnor: var anmälningsbenägenheten lägre förr för sexbrott?

Frågan är ställd till äldre kvinnor med livserfarenhet här, om ni nu finns på forumet.

Det sägs att våldtäkterna har ökat av vissa, andra säger att det är anmälningsbenägenheten som har ökat och inte själva brotten.

Hur ligger det till? Var folk mindre benägna att anmäla sexualbrott förr i tiden?

Ansågs det som att kvinnor skulle leva med att män tafsade på ett annat sätt, och att det därför inte sågs som ett brott som var värt att anmäla?

Var det vanligt att de som våldtogs bara gick vidare med livet utan anmälan och att gå ut i media?

Hur vanligt var det att kvinnor våldtogs i sina nära relationer?

En sak som är värd att ta med i ekvationen är att definitionen av våldtäkt har förändrats genom åren.

en sak som är mkt svår att mäta, men det är att många kvinnor nu ändrat sina liv för att undgå våldtäkter mm (på samma sätt som att många män ändrat sina liv för undgå rån). De joggar inte i parker på kvällar själva, de kör i grupper osv osv.

Jag kan nog räknas som äldre kvinna. Något vi måste känna till är att våldtäkt inom äktenskapet blev straffbart först 1965, fast i praktiken blev det ingen skillnad då det kom att betraktas som en förmildrande omständighet om parterna hade en relation, det betraktades då som enbart våldförande. Det var först 1984 som våldtäkt inom äktenskapet blev straffbart.

Jag har upplevt våldtäkt, sexuella övergrepp, tafsande, kränkande kommentarer under mitt liv. Har aldrig haft tanken att anmäla eller konfrontera för jag visste att det var jag som skulle få bära både skam och skuld. Med det sagt, jag var inte speciellt utsatt. Vi kvinnor berättade för varandra om ”obehagliga killar”, gav varandra tips om hur man klarar sig, vilka man skulle undvika. Men aldrig att vi sa i klartext att jag blev våldtagen. Så stark var normen att det egentligen var ens eget fel att vi inte ens vågade berätta för nära vänner eller familj.
Så, ja, vi gick vidare i livet. Men med skador på självkänsla och tillit. Vid förändringar i livet kommer händelser upp igen Med ångest och depression som följd. Det är först nu efter flera decennier jag ens för mig själv satt ord på det jag varit utsatt för. När jag talar med andra äldre kvinnor så har de liknande berättelser.
Du talar om att ”gå ut i media”. Det förekom knappast att de överhuvudtaget ens skrev om våldtäkter, även när det var överfallsvåldtäkter. Man skrev inte om sånt, det var alltför skambelagt.

Jag är glad och tacksam att mina barnbarn lever i en annan tid.

Ja, kvinnor är absolut bättre på att anmäla nu än förr. Avståndet till polisstationen var mentalt längre förr. Man hade mer respekt för polisen. Ville inte störa eller hur jag ska kalla det.

Det var liksom en annan syn på vad som var ett övergrepp eller inte på den tiden. Underförstått: ”lite får man ändå tåla”. Det fanns en stark tystnadskultur på alla områden. Förlorade ett barn sin förälder så ansågs det att man inte skulle prata med barnet om det. Att det skulle riva upp såren. Det gällde även om barnet varit med om ett trauma - sjukdom, skada, övergrepp, mobbing. Barn ansågs glömma.

1);Att män ”råkade’ ta på ens bröst eller rumpa var inget som anmäldes. Betydde inte att kvinnor tyckte det var okej, men man gick som regel inte till polisen för det. Det vara bara nåt man fick acceptera och stå ut med, även om det var på skolan eller arbetsplatsen. Jag stakar av egen erfarenhet.

2) Jobbade man inom ett mansdominerat fick man räkna med att de hade nakenbilder lite här och där, jag hade ett sommarjobb på en sånt jobb när jag var 18 år. Jag var enda kvinnan på stället och i vagnen där vi åt var väggarna fulla med nakenbilder. Inget jag vågade höja min röst om. Inget som fackrepresentanter brydde sig om när han kom för att hälsa på. Alla tyckte det var helt normalt.

3) När en kvinna blev våldtagen och det togs prover på sjukhuset fanns det kvinnor som blev uppläxade av sjuksköterskan eller läkaren som ansågs ty kvinnan försatt sig själv i den situationen.

4) På den tiden diskuterade advokaten kvinnans klädsel under rättegången vid våldtäkter. Likaså henens sexliv. Att hon själv bidragit till det hela. Att hon självmant följt med honom hem. Att hon fick skylla sig själv. Och om jag inte minns helt fel så påverkade det vissa domar. Inte många kvinnor hade modet att sitta i samma rum som förvaren och bli dissikerad och förnedrad.

4) De flesta våldtäkter sker inom relationer. Män som misshandlar sina kvinnor våldtar dem också. Först 1984 ändrades lagen så att män kunde dömas för våldtäkt inom äktenskapet.

5) En annan stor grupp är våldtäkter av nån man känner (mycket eller lite) - en kompis, en arbetskamrat, en chef, en dejt, nån man chattat med på nätet. Och där tror jag det blivit bättre med att våga anmäla. Att kompisar pushar en att göra det. Jag vet en och annan som blev våldtagen på den tiden, men inte anmälde. Men vi alla visste vad killen gjort.

Så jag tror att det är lättare att anmäla nu, för man blir mer uppbackad och det finns större chans att förövaren åker dit.

Dessutom får vi inte glömma att definitionen på vad som är en våldtäkt ändrats. I och med det kan fler övergrepp definieras som våldtäkt jämfört med förut.

Jag läser ditt inlägg först nu efter att jag själv skrivit. Och vi har liknande upplevelser även om jag inte varit med om våldtäkt och övergrepp. Men absolut trakasserier och tafsande. Det fanns en tystnadskultur då. Man skulle bara bita ihop och gå vidare. Inget man pratade om.

Jag är ändå glad att du hittat ord för det du varit med om. Att du inte längre tiger. ❤️

Förr kunde inte kvinnor våldtas inom äktenskapet, så det fanns inget brott att anmäla.
Ja, det var vanligare med tvångssex förr än idag. Kvinnans rätt till den egna sexualiteten är något som växer fram på sjuttiotalet. Våldtäkt inom äktenskapet kriminaliseras 1965, kvinnor anmälde men först 1986 faller den första domen mot en man som våldtagit sin hustru - det säger en del om acceptansen för dessa inomäktenskaplig våldtäkter trots kriminaliseringen.

Ja, skammen kring våldtäkt var större förr än idag, och ansvaret lades i stora delar helt och hållet på kvinnan.
Den stora faran för kvinna fanns dock i hemmet, både gällande dödligt våld och våldtäkt, precis som idag. Fallen av dödligt våld mot kvinnor i hemmet har minskat över tid och min uppfattning är att våldtäkt enligt definitionen före 2005 års lagändring också minskat.

När det gäller tafsning så är det väl fortfarande så att många anser att kvinnan skall ta det som en "komplimang", att kvinnan får skylla sig själv om hon klär sig så att en man får lust att tafsa, att kvinnor möter motstånd och skuldbeläggande samt påförs skam om hon vill freda sig och/eller anmäler.
Undantaget är om en främling på gatan tafsar och i synnerhet om denne främling är av utländsk härkomst.
Det är bara att kolla tongångarna här på Flashback när det gäller dessa frågor.

Anmälningsbenägenheten har ökat för vissa typer av sexualbrott, och det hänger samman med ett förändrat samhällsklimat där det inte längre är okej för män att tvinga sig på kvinnor och där ansvaret för en våldtäkt inom nära relation inte längre är ett tecken på kvinnans oduglighet och inte längre ses som ett agerande mot en kvinna som inte gör sin "plikt".

Den förändrade synen på barn och kvinnors rätt har också lett till en vidgad definition av sexualbrott, vilket ger en tydlig signal om rätten att vara fredad och rätten till den egna kroppen och viljan - det har också lett till ökad anmälningsbenägenhet och fler fällande domar - vilket i sin tur lett till ökad anmälningsbenägenhet osv..

Förr berättade man inte och man gick definitivt inte ut i media. Var våldtäkten så grov att den hamnade i media så kom uppgifterna via polisen och inte genom att den utsatte själv trädde fram och ville ha uppmärksamhet. Detta att gå till media är en ny företeelse som kommit i spåren med internet och sociala medier där man äntligen kunde lätta på locket och på ett personligt plan diskutera detta.

När det gäller det du fiskar efter att ökad invandring lett till fler våldtäkter och en ökad frekvens av sexuella ofredande så stämmer det också. Ökningen av främst grova våldtäkter samt grova ofredanden av icke-bekanta och ytligt bekanta kan i mycket stor utsträckning förklaras av hit kommande utan respekt för kvinnor.

Ökningen av anmälningar har således flera förklaringar, dels en ökad anmälningsbenägenhet framför allt för brott i nära relationer, dels en faktiskt ökad frekvens av brott utanför nära relationer, dels en förändrad lagstiftning som omfattar fler handlingar än tidigare - samt att skammen minskat, det är fortfarande förknippat med skam och skuldbeläggande för offret men inte på samma sätt som tidigare.

Nu är ju inte jag kvinna men jag svara ändå.

Är av den uppfattningen att det relativt ofta skedde sexualbrott på fester eller efterfester där folk hade krökat ner sig och slocknat. Hörde aldrig om att någon anmälde.

För övrigt var samhället så jävla annorlunda då, kommer t.ex. ihåg våran gympalärare som ofta gick in i tjejernas omklädningsrum när de höll på och byta om för att han hade något han bara behövde prata med lärarinnan om.

Svårt att säga vad som räknas som äldre kvinna?

Här en kvinnas åsikt i varje fall.

Jag tror att sexbrott har blivit mer frekventa och normaliserade främst hos unga som brukar pornografi. Och även för att vi tagit in invandrare som inte delar samma syn på kvinnor som vi gör här även om de flesta våldtäkter sker av en partner och i hemmet. Det är svår bevisade brott.

Anmälningsbenägenheten är nog svår att svara på, tror att det är samma men tror definitivt att fler våldtäktsmål ledde till fällande dom tidigare vilket det inte gör idag.

Jag har över huvud taget inte nämnt något om invandringen i min fråga. Syftet med den här tråden var snarare att kolla om det fanns substans i påståenden om att det är annat som ligger bakom den ökande våldtäktsstatistiken.

Ok, ber om ursäkt för det.
Mitt svar ser i alla fall likadant ut också utan den kommentaren om vad du förväntar dig - resten i stycket står jag fast vid.

Jag känner mig inte kränkt på något sätt (tack ändå). Det vara bara ett förtydligande.