Citat:
Ursprungligen postat av
Bjtsryrqdf
https://tidningensyre.se/2022/24-okt...andringen-for/
"DEBATT. Hur mycket förnedring har inte invandrare fått utstått under de senaste 30 åren, främst genom Sverigedemokraternas populism?
Och vems är felet? Självklart är det politikernas fel! Om man tar emot flyktingar med låg eller ingen utbildning så måste dessa få relevant utbildning, lärlingsarbete eller ett riktigt arbete. Det är så man lär sig svenska och integreras i samhället.
Det finns massor av jobb i Sverige som borde utföras, som staten likaväl kan bekosta som att ge diverse bidrag. Det kan handla om lokal livsmedelsproduktion, extra arbetskraft till äldrevården, grönytearbete eller andra enklare arbeten. De som vill skulle kunna kombinera ett halvtidsjobb med utbildning."
"Nu kommer invandrare att känna ytterligare rädsla och förnedring genom att bo i invandrartäta områden där man riskerar visitation, polishämtning, utvisning, kontroll av datorer och mobiler, DNA-analys, identitetskontroller etcetera. Är det verkligen så vi vill att Sverige ska utvecklas?
Sveriges internationella rykte som ett klokt och empatiskt samhälle kommer att störtdyka. Sverige har otroligt mycket att tacka invandrare för, och de skall därför hyllas – inte förnedras, och de skall ges utbildning och arbete vid behov."
Så skriver Christer Nylander.
Har han rätt? Är det liberalen som satt i riksdagen 2002 - 2022?
Det fetade visar att karln inte fattat någonting. Om staten ska finansiera en lön är det inget riktigt jobb. Det är ett hittepåjobb. Möjligen i ett gott syfte, men i förlängningen leder det inte till självständighet och respekt från majoritetsbefolkningen. Jag har själv haft statligt subventionerade jobb. Mot vem ska jag vara lojal? "Arbetsgivaren"? Skattebetalarna?
Det borde göras en vitbok över hur mycket invandringen kostat Sverige de senaste trettio åren. Mottagning, uppehälle, svenskundervisning. Sedan alla bidrag. Brottsligheten, rättsprocesser, straffpåföljder. För första- såväl som andragenerationens invandrare. Rubbet. Allt upp på bordet. Så får skattebetalarna själva avgöra om det är värt det. Självklart kan man inte beräkna kostnaden av den förlorade tilliten, samhörigheten och de söndertrasade mellanmänskliga relationerna och därmed samhällets oundvikliga söndervittrande, men man måste börja någonstans.