Stanna kvar eller byta jobb

Jag står inför ett vägval i min karriär. Jag har blivit erbjuden ett nytt jobb (samma arbetsroll som på mitt nuvarande jobb) men med en löneökning på 25%. När jag informerade min nuvarande chef om detta så säger hen att man kommer matcha lönen plus att jag får vidareutbilda mig på arbetstid samt att arbetsgivaren bekostar det. Nya arbetsgivaren erbjuder även sina anställda att vidareutbilda sig, dock inte till samma belopp som jag nu blir erbjuden på befintliga jobbet.

Fördelarna som jag ser med att stanna kvar är att jag har bra kollegor (som jag kan använda som bollplank) och vänner som arbetar på arbetsplatsen. Jag trivs även med mina arbetsuppgifter och har god kontakt med övriga verksamheten. Nackdelen är dålig stämning på enheten som jag jobbar på samt att jag har arbetat i snitt 50 timmar i veckan senaste året, någonting som jag inte kommer göra på nya arbetsplatsen.

Fördelen på nya arbetsplatsen är förutom att jag går ned till sedvanliga 40 timmar i veckan är att det är en mer prestigefylld arbetsplats med hög status och att den nya chefen insåg mitt värde direkt kontra min gamla chef. Nackdelen är att jag blir ensam i min roll utan att ha en bollplank och kommer bli rätt utlämnad.

Förutom lönen och utbildningarna så kommer jag, om jag stannar kvar på nuvarande arbetsplatsen, även ställa krav på mer resurstillsättning så att jag kan gå ned i arbetstid. Min chef är desperat att jag stannar kvar och jag vet att hen kommer göra sitt yttersta för att få genom mina önskemål.

Vad hade ni gjort i mitt läge? Har någon av er haft erfarenhet av att gå till er gamla chef och ställt krav som gamla chefen sedan har tillmötesgått? Hur har stämningen blivit efter det?

Det är aldrig fel att flytta på sig, även om det inte är fel på din nuvarande arbetsplats.
Du får fler utmaningar och lär dig mer när du byter då och då.

Rock on!

I och med att jag själv inte har några ekonomiska bekymmer med lån som ska betalas av och kvinnor som ruinerar mig så hade jag valt det jobb jag trivs bäst på socialt och kräver minst restid. Skit samma vad det är för lön, så länge jag går plus varje månad utan ansträngning är jag nöjd. Prestige skiter jag fullständigt i. Har inget behov att skryta inför vänner och bekanta. Huvudsaken är att jag trivs själv med min vardag och inte riskerar bränna ut mig. Dagarna går snabbt så det är tecken på att jag trivs. Närmar mig pensionsålder med stormsteg.

50 timmars veckorna är det som inte låter bra alls.

Jag tycker det låter som att du vinner mer på att byta arbetsplats.
Dina blivande f.d. arbetskamrater kan du fortsätta hålla kontakt med privat.
Men det är inte säkert att din nuvarande chef ändrar på nåt mer än lönen.

Om din nuvarande chef verkligen hade brytt sig om dig så hade hen redan gett dig mer i lön, utbildning, normal arbetstid och sett till att stämningen på arbetsplatsen inte är dålig. Inte komma nu när du är på väg ut genom dörren.

Många punkter i din text låter som att du borde byta.

Eftersom du redan har tänkt tanken så är du redan påväg, oavsett om det är nu eller senare, så lika bra att satsa på en bra möjlighet nu när du har det. Du skriver ju till och med "gamla chef", så i tanken har du redan distanserat dig. Verkar vara en skitchef också, stanna inte på platser som inte aktivt uppskattar ditt värde, oavsett lön så är det inte bra för dig själv och din utveckling i långa loppet.

En till anledning:
Eftersom du har berättat för din nuvarande chef så vet chefen att du inte tänker stanna på arbetsplatsen under längre tid. Eller åtminstone så är det en reell chans att du kan sluta när som helst. Du kommer därför att bli nedprioriterad och din chef kommer ta varje chans möjlig att försöka bygga upp en ersättare för dig. Möjligen kan du mjölka en del på det kortsiktigt men långsiktigt är du rökt där du är nu så lika bra att flytta på dig när du har en bra möjlighet.

I regel ska man aldrig ta moterbjudanden om att stanna kvar på arbetsplatser, det blir bara dåligt i längden.

Lyxproblem,stanna kvar

Nackdelen med att byta jobb är att du förlorar kompisar.
50 timmar är för mycket.
Det är alltid stimulerande att byta jobb.
Min pappa fick sparken efter 30 år på ett företag när de blev uppköpta. Ingen ville anställa honom då.

Tänk när du sitter på ålderdomshem och tänker tillbaka på livet och du bara haft ett jobb. Inte många minnen!

Tack för era synpunkter. Jag har bestämt mig för att röra mig vidare även om jag har fått löfte om ännu högre lön och andra förmåner. Att gå ned till 40 timmar veckor igen känns som ett givet val och att ha ett mindre stressfullt jobb.

Status är ju alltid viktigt, ingen tittar ner på dig utan du kan titta ner på dom å skaka på huvudet åt de där stackarna som inte kommit längre. Men det verkar som att du är viktig på det jobbet du har nu eftersom att din chef vill höja din lön å erbjuda dig bättre villkor där. Det känns som ett moment 22, men jag hade nog bytt arbetsplats ändå, det ser ju inte bra ut att helt plötsligt vara en diva på gamla arbetsplatsen där folk "känner" dig, tänk på statusen.

Jag hade bytt jobb i din sits. Att minska arbetstiden från 50 till 40 timmar ger livskvalitet och när du dessutom får 25 procent mer i lön är det givet.

Att lämna trevliga arbetskamrater är alltid svårt men tids noh hittar du folk att snacka och umgås med på det nya jobbet.