Den tionde dimsensionen

Om du ritar en punkt så har den både längd och bredd (och till och med djup) men det är för att din ritade punkt bara är en imperfekt realisation av en perfekt matematisk punkt. En matematisk punkt har bara ett läge, den har ingen bred, längd eller djup.

Exemplet med myran skulle inte visa att dimensionen "bara" är en förflyttningsprocedur. Det är enkelt att förstå att en myra på ett tvådimensionellt papper kan ta en genväg genom den tredje dimensionen för att hoppa mellan punkter på pappret. Genom denna illustration får man alltså en idé om att man kan hoppa mellan punkter i en ex. 76-dimensionell rymd genom att "vika" rymden i 77 dimensioner. Det är alltså ett sätt att förklara vad en högre rumsdimension är. Hur skulle du annars förklara vad den femte dimensionen är?

Hur det ser ut is skarven är ju inte poängen. Man kan tänka sig en perfekt vikning utan skarvar.

Det är samma universum men det "beter" sig på ett sätt som bara är giltig om det är "vikt" i en högre dimension.

En bra illustration av hur man kan föreställa sig flera dimensioner. Ta dock inte informationen för bokstavligt, utan just som en illustration av hur man kan föreställa sig fler dimensioner än våra 3 + 1.
I verkligheten vet inte någon om det verkligen finns fler än 4, och vilken funktion de övriga har, eller om de bara är nödvändigt för matematiken. Läste nyligen en mycket intressant artikel att man lyckats skala ned antalet möjliga kombinationer av M-teorin från 10^500 ned till 10^100. Detta arbete samt driftsättningen av LHC (Large Hadron Collider) nästa höst kommer säkert att innebära att vi får mycket mer kött på benen framöver, så en spännande tid väntar!!

De som tycker att det låter krångligt eller dumt är på rätt spår.

Vi får ju inte glömma att det är ytterstviktigt för partikelfysiken också. Fysiker har svårt att tänka sig kunna förklara t.ex. gravitonen om det inte finns fler dimensioner.

Det jag inte fattar är dimension numemr sju!
Det sa att det var som att ta hela universum i en punkt.
Typ som en förberedelse på dimension nummer 8 eller?

Tack för länktipset, det var intressant.

Jag tror inte att jag hört någon förklara något så komplicerat med en så pedagogisk stämma

Vad hände egentligen med ideén som den svenske fysikern Oscar Klein lade fram att dimensionerna är hårt "ihop rullade" och döljer sig i vårt rum? Om ni förstår vad jag menar.
Förspråkade inte strängteroin ett tag att vårt rum som vi uppfattade var 9rumsdimensioner bara att 6 var ytterstsmå, eller har jag drömt detta?

Edit: med ytterst små menar jag att de var krökta/ihop rullade så vi inte kan uppfatta dem pga deras storlek.

Att gravitonen skulle kräva fler rumsdimensioner än 3 är inte sant. I strängteorierna finns 9 eller 10 dimensioner och där finns en lösning som inte introducerar massa oändligheter på en viss typ av sträng som förmedlar gravitationen, men frågan som ingen ännu har lyckats svara är ju om de extra dimensionerna verkligen existerar eller om det är en rent matematisk nödvändighet.
"Hårt ihoprullade dimensioner" är fortfarande den mest framförda idén, som jag skrev innan så ta inte bildspelet för bokstavligt, utan som ett trevligt försök att beskriva hur vi kan visualisera extra dimensioner. Fortfarande vet ingen om de extra dimensionerna verkligen existerar i verkligheten eller bara i formlerna. Det är inte ovanligt att vissa teorier introducerar en mängd icke önskvärda slutsatser, och innan man hittat hur man kan utesluta dessa så ska man inte dra alltför stora växlar på det som ligger framför en, speciellt inte vad gäller strängteorierna. Det är "work-in-progress" och väldigt mycket avancerad matte, till och med så avancerad matte att det måste uppfinnas ny matematik för att komma vidare, så vi är ännu inte i närheten av någon typ av bevisning av strängteorin.

Okey jag tror jag var inne lite på N=8 där.

Vem fan vill leva för evigt, livet är tillräckligt djävligt för att 80 år ska kännas som en evighet.

Jag hängde med helt okej för att vara samhällsvetare, tror jag i alla fall. Trevlig presentation och oavsett hur mycket jag greppade var det väldigt spännande.

En slags invecklad variant av farfarparadoxen (som jag tror förklarar varför det händer lite bättre):
(byggandes på förklaringen av den sjätte dimensionen)
Först går man tillbaka till rätt del av den fjärde dimensionen (Den femte dimensionen skapar väl bara nya möjliga tidslinjer framåt, och inte bakåt?) alltså går tillbaka i tiden. Det är jag med på.

Sedan går man till en ny tidslinje från där, genom att kröka sig genom den femte dimensionen, där tiden har gått lite längre, där man i den versionen är rik.
Varför är det helt omöjligt att inte åka tillbaka till en (åtminstone EXTREMT lik, precis samma förstår jag; vad man än gör så påverkar det) annan av de femte dimensionerna? Den fjärde dimensionen är ju samma, alltså borde det inte vara något problem att åka tillbaka i tiden, och åka fram igen.
Visserligen skulle man såklart inte vara rik (även om det förmodligen borde finnas en värld där du är rik utan att det är så stor skillnad på den ursprungliga dimensionen som du kommer ifrån), men man hade i stort sett varit i samma dimension.
Något jag inte riktigt förstår, är bara hur din ursprungsdimension (i den femte dimensionen) bara sådär kan "försvinna". Går du tillbaka i tiden så påverkar du ju världen så att den omöjligt kan gå tillbaka till PRECIS samma som du var i innan, alltså måste framtiden försvinna (precis som det klassiska farfarfenomenet). Egentligen så är det väl inte bara din ursprungsdimension som försvinner, utan alla framtida femte dimensioner som utgår från grenen där du först åkte tillbaka. Eller finns de kvar, trots att de inte har något förflutet? Eller har ingen av utgreningarna skapats över huvud taget, då tiden inte varit där än?
Det hela verkar ju minst sagt konstigt, vad som händer med de borttappade femte dimensionerna.