Provkörning vid bilköp, hur mycket är okej?

Vid ett bilköp är provkörning en självklar del, köparen har en undersökningsplikt.
Inte lika självklart är hur noggrant bilen får undersökas då den fortfarande ägs av någon annan människa som förstås är rädd om den fram tills att affären avklarats.


Jag har provkört många bilar och i många fall har säljarna varit väldigt ömma om sin produkt, till den grad att de måste åka med, ibland helst provköra själva åt mig.
Oftare än sällan blir det spänt läge av något så banalt som att känna på hjulupphängningen i en skarp kurva i 50km/h, eller en gång då gubben absolut inte ville att jag överskred 80km/h, en annan då ögonen höll på sprängas på tanten för att motorn varvades upp till 5000 varv(varm) för att höra att motorn var i gott skick.
En jämförelse jag tänker på i de tillfällena är om jag skulle köpa en motorsåg men säljaren tillåter endast att jag provar den på en 2cm kvist, absolut inget grövre och min första misstanke blir: "Klarar den inte av att göra vad den är till för?", "Antingen är det fel på motorsågen eller på säljaren" och såklart måste vi hålla i motorsågen tillsammans hela tiden vilket är absurt.

Min åsikt är att bilen ska undersökas väldigt noggrant, tittas på, kännas på, ja sparka även på däcken när jag säljer mina för om gummit inte skulla hålla för några sparkar då skulle jag rent av skämmas som säljare som försöker kränga något som borde ligga på skrottippen.
Själv lämnar jag över bilen och låter potentiella köpare provköra helt ensamma, då jag litar på att mina bilar som säljes klarar av att göra det en bil ska göra utan att den exploderar oavsett körstil, även aggressiv sådan.
De får, och även jag vill "låna" bilen en timme och kunna ta den till en lift och bända på den underifrån också, men vissa accepterar inte denna undersökning trots att den inte är destruktiv på något vis.
Tillslut tycker jag starkt att om man är rädd för att bilen ska gå sönder under provkörning, eller om den faktiskt gör det som jag aldrig varit med om eller hört talas om, då borde den repareras/underhållas innan försäljning sker, eller så säljer man den som en reservdelsbil och är ärlig med sig själv och andra om skicket från början.



Var tycker ni gränsen går för provkörning när ni provkör?
Var sätter ni gränsen när ni säljer er pärla?

Kanske en mil...åker naturligtsvis alltid med...

Det beror väl helt på vad man säljer och vem man säljer till.. Jag säljer nu en XC60 åt en vän som köpte den som vinterbil vid ett svagt tillfälle.. Det bästa hade väl varit om personen i fråga hade smällt den.

Sen har jag sålt ett gäng M3r av olika värden och det potentiella klientelet sträcker sig från entusiaster som mig till spänniga pojkspolingar utan pengar som tror dom kan köra bil, man får agera utifrån det.

Du får nog ställa dig frågan till dig själv, vad har du för utstrålning när du skall provköra och vad skall du provköra. Sen finns det givetvis idioter left, right and center, vilket kan göra köp-upplevelser märkliga. Det finns massor av bilar där ute så känns det udda är det väl bara att gå vidare med livet.

Jag vill precis som du ha upp bilen på en lift och vill dessutom kunna köra minst en halvtimme. Ägaren får gärna följa med när jag kör.

Bara säg att de gör samma sak på besiktningen

Absolut har du rätt, man möter människan först och gör en bedömning och sätter gränser redan där innan man ens funderat på bilens begränsningar.

Jag visar en väldig vördnad i mötet med människan, sedan när jag riktar fokus på bilen blir jag mer "hands on" med förväntningar man kan ha på en maskin.
Skiftningen kanske förvånar, att jag som var så snäll plötsligt "misshandlar" deras ägodel genom att mäta den till gränsen.
Det kan nog försvåra för mig, balansgången mellan den sociala kontakten och min nördiga tekniska sida blir som svart och vitt.

Säljaren/ägaren bestämmer i varje enskilt fall, sen får du som köpare själv välja om du ändå köper bilen eller inte. Som köpare har jag inga problem om säljaren vill åka med i passagerarsätet.

Som säljare är jag rätt petig med vem jag lämnar ut bilen till. Det varierat med andra ord från köpare till köpare. En 50-årig svensk kvinna med god socioekonomisk status kan få fler friheter än en 20-årig orten-gangbanger.

Jag som KAN köra bil - vet var gränsen går. Du har inte varit i närheten av gränsen.. Jag som också kan också skruva med bilar vet vad som skadar bilen och vad som inte skadar bilen..

Jag upplever inte det du beskriver som något problem, någonsin, jag har aldrig haft eller känt problem när jag varit spekulant på bil. Du kanske har någon diagnosticerad NPF?

Jag gillar resonemanget att det ska köras lite hårt och varvas. På 5000rpm hör man inte klickande ljud från motorn och inte heller känner man små glapp i chassiet om man kör en kurvig väg i 120km/h.
Faktum är att mina bästa bilaffärer har varit just när köparen kör skiten ur min bil eftersom de inte ens märker småfelen på den. Bäst är när de även förklarar innan att de i princip är experter på bilar eller som när den så kallade bilmekanikern öppnade påfyllningen till oljan när motorn var igång. Medan den svartprickig i ansiktet försökte pruta på påhittade fel så började jag tänka på de fel de faktiskt inte ens märkt.
Men vi är alla olika. Vad gäller, åka med så är det i dag en självklarhet om man inte vill riskera att aldrig mer se sin bil.

En helg. Så att man får testa den ordentligt.

En ny bil? Minst en vecka.

Att man vill åka med har ju även med stöldrisken att göra.

Själv är jag inte så petig, om äldre bil så kör en sväng och kollar att det inte är något uppenbart, är jag nöjd så köper jag.

Var iof väldigt länge sen jag köpte av privatperson, då kan det vara lämpligt att kolla lite mer.

Är det nyare bilar hos handlare så brukar jag bara kolla att jag kan sitta ordentligt i dem (om jag inte visste det sen innan)

Jag åker alltid med för min egen skull, har hört historier om folk som åker iväg till nån avskild plats och rycker säkringar, tar ur kontakter m.m.

När jag sålde min BMW E36 328i var det en yngre kille som skulle köpa den, han körde ganska försiktigt, halvgas, växlade vid 3000-3500 rpm osv. Jag sa till honom att det var bara ge fullt och växla vid rödlinjen om han ville för att känna vad bilen verkligen ger, jag har bra koll på bilen, det finns inga fel på den och den tål att köras hårt. Jobbar på verkstad, så vi hissade även upp den på jobbet så han fick kolla under.

När jag sålde en Audi A4 förra året var det ett medelålders par som skulle provköra, satte mig bak bara och svarade på frågor, de fick köra hur de ville.

Sålde en fullt fungerande MC i 10000kr-klassen för 3 år sen. Han hade sin kompis med och det råkade vara så att vi alla hade setts på uppkörningen någon vecka innan så jag hade snackat med dem lite innan och känt av att det verkade vara okej folk, så jag lät honom köra iväg själv en stund medan jag stod kvar och snackade med hans kompis.

Anpassar situationen efter köparen och värdet på det man säljer helt enkelt, fungerat bra alla gånger. Men jag tycker det är självklart att man måste kunna testa det man köper fullt ut. Skulle någon följa med mig på en provkörning och ha synpunkter på att jag inte får varva ut motorn ordentligt skulle jag direkt undra varför de är rädda för det. Tål motorn inte det vill jag såklart inte köpa den bilen liksom...