Arbetsmoral och stolthet

Vad hände med den gamla skolans inställning att vela bli riktigt bra på sitt arbete och vara stolt över att vara hårt arbetande?

Jag kan bara ta mig själv som ett exempel och det är att sedan jag var i 19 års åldern och började knega ville jag vara en arbetsmyra som gjorde mitt jobb så bra som möjligt varje dag. Jag var stolt att vara en arbetande man och var stolt över att ha arbetsmoral samt bidra med hög kvalitét kopplat till de arbetsuppgifter jag utförde. Det här var inga avancerade arbeten. Jag hade min lön som var relativt låg men var ändå stolt och ville jobba hårt dem timmar jag var anställd för att arbeta. Mååånga år senare var jag bland dem bästa i min bransch, startade eget och gör numera flera miljoner varje år. Målet var aldrig pengar utan att bli riktigt bra. Målet med mitt företag är inte heller pengar utan att vara riktigt bra och galet konkurrenskraftig vilket gjort att jag omsätter mycket där stor del är vinst.


När jag läser forumet här så är inställningen ofta: Jobbar man hårt betyder det inte mer lön utan bara mer arbete och liknande inställning. Nu när SD och grejer blivit så stora känns det som att samhället i stort borde vara lite mer konservativt i fler frågor än invandring: Tillexempel arbetsmoral och stolthet att tillhöra en hårt arbetande medel/arbetarklass. Att vara nöjd (kanske inte lycklig för helt ärligt vem har tutat i oss att målet måste vara att vara "lyckliga"?)

När slutade vi känna den här stoltheten? När förlorade vi arbetsmoralen? När förlorade vi dessa värden som faktiskt också kan generera ekonomisk välfärd i slutändan?

Jag har jobbat hårt så hårt att jag gick in i kaklet förra året. Jag har blivit nekad befordran två gånger trots att jag konstant slår försäljningsrekord. Sen har jag tränat flera nya säljare, och nu fick en säljer med bara två år erfarenheter mot mina tio år erfarenhet. Fick den tjänsten jag vill ha. Jag har inte fått någon förklaring vad jag gör för fel.

Efter det här så tappa jag helt arbetsmoralen, speciellt mitt självförtroende.

Det är ingen som uppskattar sk. "Yrkesstolthet" det tar för lång tid och kostar för mycket.

Varför ska vi som anställda go the exta mile när vi är väldigt utbytbara?

Idag så gör jag det som mitt kontrakt kräver av mig och inget mer.

Låter precis som på min arbetsplats.

Noll förståelse och dåliga förutsättningar skapar knappast någon moral och stolthet, åtminstone för de med hjärna.

Och de som fuskar och slickar röv höjs upp. Konstigt nog fortsätter allt som vanligt, är väl den nya normen kanske helt enkelt som vissa av oss inte passar in i.

Kanske är det oss det är fel på..?

Å, jobbar du också på ett ställe där ingenting fungerar och ingen vet varför?


Visst är det konstigt? Tydligen är det helt normalt att ha fel person på fel plats. Vi är väl korkade som försöker göra rätt för oss.

Fungerar gör det, fast ändå inte egentligen.. jag får inte ihop det längre faktiskt, risken blir att man tappar det och att det blir en falling down 2.0

Ju mindre man bryr sig, desto bättre mår man har jag märkt.

En sak som jag har uppmärksammat är att det är faktiskt samma genomgående stuk oavsett bransch, jag träffar folk inom en drös olika yrken och jag hör bara negativt skit överallt.

Överlag så mår nog folk inte alls så bra på deras arbetsplatser längre. Undantag mindre bolag där det kan finns en annan syn på verksamheten.