Måste liberalism leda till fascism?

Nja, tabula rasa myntades ju av liberalismens fader John Locke. Jämlikhetstanken kan inte uttryckas tydligare. Vilken betydelse har det i verkligheten att liberaler vill ge lika möjligheter istället för lika utfall som socialister? Liberaler kommer att betrakta alla olika utfall som skillnader i möjligheter som man vill utjämna. Vi kan ju se hur liberalismen gestaltar sig i verkligheten nu i väst och du är själv missnöjd med den. Om det nu är en sådan diskrepans mellan karta och terräng så borde du kanske fundera över hur bra kartan egentligen är? I grunden handlar det om människosynen. Är den orealistisk eller direkt felaktig så kvittar det hur sympatisk den framstår.

Instämmer i det. Samtidigt inrymmer liberalismen också den andra tanken, dvs. den om människans differentiering (främst då på individnivå eftersom gruppskillnader alltid kommer vara tabu inom liberalismen). I modern tid är det framförallt de så kallade "nya ateisterna" som ger uttryck för denna syn (som Richard Dawkins, Steven Pinker, Daniel Denett, Cristopher Hitchens, Peter Singer osv.). Denna skara av pseudotänkare och charlataner är tveklöst liberaler, även om vissa andra liberaler kanske skulle vilja kalla dem för konservativa. Men också så kallade neokonservativa, som nämndes ovan, är ju liberaler.

Som du antyder verkar TS endast vilja diskutera nyanser av liberalism, inte ideologin som helhet.

Idag är det nästan bara postmodernister som försvarar Lockes pseudovetenskapliga teori om tabula rasa. Jag hänvisar till den klassiska TV-debatten för 50 år sedan där Noam Chomsky sågade postmodernisten Michel Foucault. Jag har skrivit mer om det här:

(FB) Er syn på demokrati?

Foucault sitter fast i en mekanistisk 1800-talsmässig syn på samhället, kulturen och den mänskliga naturen. På sätt och vis är hans teorier den kontinentala filsofins sista suck.

Suck...

Till att börja med är Focault hundra gånger mer avancerad än Chomsky. Den debatten är som att bevittna en vuxen debattera ett barn eller någon slags dvärg eller intellektuell krympling. Chomsky kan inte förstå eftersom han sitter hopplöst fast i den analytiska filosofins tvångströja.

Rätt märkligt att du tror att Focault står för något gammalt när han i själva verket bidragit till filosofins förnyelse. "Den kontinentala filosofins sista suck", när det mer och mer förefaller vara den analytiska (brittiska) filosofin som sjunger på sista versen: ja vad säger man...

Du nämner postmodernisterna och menar dig stå i opposition till dem. Jag är inte heller överförtjust i dem men de är i alla fall vuxna och inte barn. Och jag skulle säga att även de har en given plats i vår liberala (eller post-liberala om man så vill) samhällsordning. Också postmodernisterna är alltså liberaler vilket bevisas av att de kan göra karriär på sina idéer i ett (post)liberalt imperium (och inte bara karriär, de ligger i framkant. Hela HBTQ-agendan har till exempel närts vid postmodernisternas sjuka och förruttnade barm).

Varför havererade den kontinentala filosofin?

Den kontinentala filosofin framstår i efterhand som en 200-årig intellektuell tågurspårning sedd i slow motion. Det ena misstaget staplades på det andra, med ständigt mer obegripliga och verklighetsfrånvända teorier som följd. Dagens postmodernism är bara den senaste grenen på detta vildvuxna träd.

Varför blev det så? Var de kontinentala filosoferna mindre begåvade än andra filosofer? Nej, precis som de medeltida skolastikerna var de sin tids mest framstående tänkare. Det var inte tankekraften som brast, utan att man angrep fel problem med fel metoder.

Filosofin har ända sedan antiken indelats i fyra områden: metafysik inklusive ontologi (teorier om verklighetens natur), epistemologi (teorier om hur vi får kunskap om verkligheten), logik och etik. Den kontinentala filosofins grundläggande misstag är att den fortsatt att studera metafysik och epistemologi i en tidsålder när dessa områden inte längre är tillgängliga med filosofins klassiska metoder: det skrivna och talade ordet.

För att kunna diskutera verklighetens natur måste man idag förstå modern fysik inklusive relativitetsteori, kvantmekanik och den underliggande matematiken. Gör du inte det kan du inte ens ställa meningsfulla frågor, än mindre besvara dem. Fysikern Wolfgang Pauli sa en gång till en av sina studenter: Not only are you not right, you are not even wrong. Detta gäller i mångt och mycket all kontinental filosofi efter Kant.

Det fanns förvisso filosofer redan på 1800-talet som ställde meningsfulla ontologiska frågor, men dessa var fysiker som Mach och Boltzmann.

Vad gäller epistemologin så är situationen likartad. Den kontinentala filosofins fenomenologi är hopplöst föråldrad. För att diskutera sinnesintryck, varseblivning och medvetande måste man idag ha kunskaper om neurofysiologi, artificiell intelligens och neurala nätverk. Den tiden när filosofen kunde analysera dessa frågor genom att sitta och fundera på sin kammare är förbi.

De analytiska filosoferna var kloka nog att fokusera på ett av de områden inom filosofin som fortfarande var tillgängliga med filosofins metoder, nämligen logiken. Visserligen krävs det goda kunskaper i matematik även där, men övergången till en modern vetenskaplig syn var mindre brutal än inom metafysiken och epistemologin. De filosofer som valt att studera etik eller vetenskapsfilosofi har också kunnat göra meningsfulla bidrag in i modern tid.

Någon kanske invänder att postmodernismen tillämpas inom områden som inte har med metafysik eller epistemologi att göra, som litteraturvetenskap, historia, samhällsvetenskap och politik. Har den inte ett existensberättigande där? Nej, man kan inte bygga ett stadigt hus på lergrund. Den kontinentala filosofins idétradition, som postmodernismen är sprungen ur, är på avgörande punkter är felaktig och ovetenskaplig.

Postmodernismens subjektivism, relativism och anti-rationalism beror på att den har druckit från den kontinentala filosofins förgiftade källa.

Tvärtom så var det Foucault som framstod som en intellektuell krympling i debatten med Chomsky (som jag uppmanar alla att se på youtube). Foucaults postmodernistiska idéer var lika förlegade för 50 år sedan som de är idag, även om de då av många ansågs vara "nya" och "revolutionerande".

Vad gäller den kontinentala filosofin, se mitt inlägg här:

Locke hade rätt om mycket, men om detta hade han helt enkelt fel. Inte så konstigt eftersom han levde två sekler innan Darwin och Mendel skapade den moderna biologin.

Idag är det nästan bara postmodernister som försvarar Lockes pseudovetenskapliga teori om tabula rasa.

Locke hade rätt om mycket, men om detta hade han helt enkelt fel. Inte så konstigt eftersom han levde två sekler innan Darwin och Mendel skapade den moderna biologin.

Idag är det nästan bara postmodernister som försvarar Lockes pseudovetenskapliga teori om tabula rasa. Jag hänvisar till den klassiska TV-debatten för 50 år sedan där Noam Chomsky sågade postmodernisten Michel Foucault. Jag har skrivit mer om det här:

(FB) Er syn på demokrati?

Skillnaden mellan den liberala och socialistiska synen på människan är verklig, och du kan som jag påpekade ovan se detta i det ständigt pågående bråket om den svenska skolan.

Även om dagens liberaler inte explicit hänvisar till tabula rasa särskilt ofta så ligger den föreställningen där som en sur filt i alla sammanhang. Det är helt enkelt ett internaliserat synsätt som manifesteras på en rad konkreta sätt. ”Alla åsikters lika värde” genom den liberala demokratin främst. Förnekandet av biologiska och genetiska skillnader mellan kön och folkgrupper likaså. Darwin är väl närmast en boogeyman för dagens liberaler.

Tvärtom så var det Foucault som framstod som en intellektuell krympling i debatten med Chomsky (som jag uppmanar alla att se på youtube). Foucaults postmodernistiska idéer var lika förlegade för 50 år sedan som de är idag, även om de då av många ansågs vara "nya" och "revolutionerande".

Darwin är väl tvärtom ganska central i etablerandet av en individualistisk och materialistisk världsbild som karaktäriseras av Hobbes allas krig mot alla (det vill säga en liberal världsbild)?