Måste liberalism leda till fascism?

Ett korkat namnval må det vara, men
https://sv.wikipedia.org/wiki/Liberal_demokrati

Men det är inte så det är i praktiken faktiskt. Det finns vissa liberala åsikter som man anser att man måste ha idag. Frågan blir väl så här. Vad är en demokrati som inte är en "liberal demokrati". Som sagt är uttrycket dumt men säger ändå något.

En demokrati kräver vissa saker. Åsiktsfrihet, yttrandefrihet, organisationsfrihet, fria val, rösträtt för medborgarna, vilka de nu är. Nåt mer jag kan ha glömt.

Men i en liberal demokrati har man lagar som står över det här idag. Som egentligen bygger på de mänskliga rättigheterna, bortsett från diskriminering för politisk eller annan åsikt, som försvann i och med EU, tror jag.

Det vill säga, om man vill förbjuda bögar att ha sex, finns det lagar som står över det. Så om man röstar för det, är man inte längre en liberal demokrati. Dock en demokrati.
Så den liberala demokratin bygger på att man utöver det som krävs för demokrati, har vissa åsikter och vissa lagar. Har man inte det, är man inte en liberal demokrati.
Nu bryter man i Sverige hela tiden mot de tre första punkterna jag nämnde i början, genom att ha stiftat lagar, för att skydda den liberala demokratin. Punkter som är liberala och därmed gör det, den liberala demokratin vi påstås ha, till en illiberal demokrati i den liberala demokratins namn. En motsättning där den liberala demokratin, står i motsats till de liberala idéerna. Som jag sa. Vi har till och med lagar som gör det olagligt att ens använda vissa ord.

Vissa saker blir lagliga, tex landsförräderi, medan andra saker blir olagliga som tex vissa ord ja. Men har vi egentligen någonsin haft full demokrati? Förr var det tex förbjudet att starta egna radiokanaler, och det var inget som folk tyckte var konstigt på den tiden. Så om vi har mindre demokrati idag vet jag inte riktigt. Det är bara det att det är lättare att debattera det idag i och med sociala medier. Och då kommer inskränkningar i yttrandefriheten upp till ytan på ett helt annat sätt än vad det gjorde förr.

Skillnaden då jämfört med idag var att staten/medierna hade full kontroll. Det har de inte längre, och det grämer dem nog. De vill styra åsikterna och för att fortsätta med det det krävs... en del ingrepp som vi kanske reagerar över.

Nu diskuterade jag liberal demokrati, dess motsägelser och fascistoida drag, utifrån dagens demokratier. Hade vi liberal demokrati då, eller hade vi bara demokrati. Använde man uttrycket liberal demokrati då?
Varken att tillåta landsförräderi eller förbjuda ord, kan ses som bra ur nationens eller demokratins synvinkel. Vi var en diktatur i början av seklet, ska vi då anse att så länge det inte är så, är allt bra. Whatabout sovjetunionen då t.ex.

Det var liberal demokrati även på den tiden, även om det är först nu man börjat använda ordet.
Vår liberala demokrati har inga fascistoida drag, den har bolsjeviska drag. Fascism är det vi får när vänstern/liberalismen tagit ut svängarna alltför mycket. Det är en motreaktion på nuvarande rörelse, den kommer alltid. Napoleon hade fascistiska drag och var en motreaktion på det liberala skräckväldet i Frankrike. Hitler och Mussolini var en motreaktion på bolsjevismen. Vi är inte där än, men det kommer.

Jag är personligen för direktdemokrati i så stor utsträckning som möjligt och anser att alla ideologier/partier bör kastas på soptippen. Jag vill se representanter för folket utan partipolitisk hemvist. Det fungerar jättebra i alla organisationer utom just i riksdagen tydligen. Ideologier polariserar bara.

Fast sovjet var utan tvekan fascistisk, liksom alla socialistiska länder. En stark ledare och en liten elit som bestämmer vad andra ska tycka och tänka, liksom dagens liberalism, även om eliten är större där. Även sovjetunionen och sovjeterna framställdes med nationalistiska/imperialistiska övertoner.

Fascismen utgår från naturen, det äkta och är nationalistisk.
Allt handlar om genetik, socioekonomiska förklaringar existerar inte, konst ska vara en spegelbild av verkligheten osv.

Kommunismen hatar naturen, det äkta och är internationalistisk.
Forskning inom genetik ska förbjudas, allt har socioekonomiska förklaringar, konsten är verkligheten sedd ur en psykiskt sjuk människas perspektiv osv.

De är varandras totala motpoler. Det enda de har gemensamt är diktaturen och att de vill expandera sina territorier. Kommunismen eftersträvar världen medan fascismen eftersträvar ett... mindre territorium.

Liberalismen lutar mer åt kommunisthållet i dessa frågor, tycker du inte?

Egentligen vill jag inte hålla med helt. Som sagt, i båda har folket ingen åsikt. Det är diktaturen som bestämmer den. I en kommunistisk diktatur har socialismen inget mål, mer än socialismen själv. Det är bara inom demokratier som socialisterna själva kan ha andra mål.

Däremot om vi tar klassisk liberalism, som jag själv anser att jag delar de flesta av mina åsikter med, så är idealen till viss del, de som du menar att fascisterna står för. Sanningen, vetenskapen, naturen, familjen, friheten, konsten(oavsett naturlig eller abstrakt), framåtskridande, frihandel, individen, samhället och nationen. Däremot har alla rätt att ha sin egen åsikt och uttrycka den, även om den går emot de liberala idealen.

Man uttrycker det rätt bra i USA:s konstitution, rätt till "liv, frihet, och sökande efter lycka". Det betyder inte att alla ska stå på samma nivå, men alla ska ha rätt att kunna bli sin egen lyckas smed. Det betyder inte heller att alla har rätt till lycka.
Alla de här åsikterna grundar sig på Upplysningen och dess idéer som kan härledas tillbaka till de gamla grekerna.

Ingenstans, delar liberalismen åsikter med kommunister. Tvärtom är kommunismen och fascismen dess motpoler. Speciellt kommunismen, för den är dess raka motsats, medan fascismen har vissa delar gemensamt, däremot är liberalismen emot allt totalitärt, tvång och tvingande kollektivism. Eliterna ska inte styra medborgarna, utan de ska alla tillsammans, låg som hög, skapa samhället tillsammans. Demokratin är medlet för det. Prestationen är det som bestämmer en människas plats i samhället, inte blodet. Det är ur de här idealen som de mänskliga rättigheterna uppstod 1948.
Efter det hände något.

Slutsatserna från andra världskriget och förintelsen, vars åsikter kunde härledas till naturen och det naturliga urvalet, blev att man ansåg att man måste motverka de åsikterna. Man började ljuga, av en i och för sig god avsikt, för att förhindra att det upprepade sig. Det blev ett mantra. Man började säga att alla var likadana och skillnaderna bara berodde på sociala faktorer. Dock bestod nationerna och folken under det kalla kriget. Det var först i och med kommunismens fall som det drog iväg och blev en ideologi, en väckelserörelse skulle jag vilja påstå. Kommunismen var borta och alla socialister var vilse i världen. De behövde något nytt att tro på.

Det blev en socialistisk syn på de mänskliga rättigheterna som jag skrivit tidigare. Det handlade inte längre om rättigheter, utan tvingande åsikter. På något sätt tilltalade det här även sådana som kallade sig liberaler. Syftet var att förhindra förintelsen, mantrat. De som inte ansåg att alla människor var likadana och att alla skillnader berodde på sociala faktorer, var och är hädare som kommer att skapa en ny förintelse per automatik. Det är tron.

Tillsammans med det uppstod det på universitet och högskolor en rörelse baserad på franska socialister och deras erfarenheter av händelserna i Algeriet. Det är nu man börjar prata om vita privilegier. Hur vita genom sin blotta existens förtrycker mörkhyade människor. Samma saker överfördes sen på andra saker i samhället, enligt socialismens grundidé att man delar in människor i förtryckare och förtryckta utifrån hur väl grupperna lyckas i samhället. Det är även nu postmodernismen får sitt riktiga genomslag och börjar ge effekt. Idén att man inte behöver bry sig om verkligheten. Att den är imaginär och man kan genom narrativ, förnekelse av verkligheten och misstolkning av texter, kan ljuga hur mycket man vill, bara det är för en god sak(förhindra en ny förintelse) som per automatik kommer att uppstå annars.

Men även en idé om att det var demokratin som skapade förintelsen. Hitler kom till makten via demokratin.(inte sant men vem bryr sig längre). Det här åsikterna uppstod bland universitet och högskolor. Liksom postmodernismen var det framförallt en judisk konstruktion. Slutsatsen blev att man kunde inte låta folket rösta som de ville, utan det var bara den bildade eliten som kunde avgöra vad som var rätt och fel. Så de tog på sig att styra och fostra folket.

På det kom globalismen, där den fria rörligheten, byttes ut mot fri bosättning med fullständiga rättigheter i rika västländer för alla. En antiliberal övertolkning.

Går vi då till dagens s.k. liberaler så har man helt frångått de liberala idéerna, utan är en fascistisk elit som genom att styra människors åsikter och tankar, ska styra världen åt de efterblivna medborgarna. Dessutom understöder de socialistiska rörelser, då man menar att de handlar om mänskliga rättigheter(liberalism). Friheten kan bara finnas för minoriteter medan majoriteterna är hot som ska pressas ned. Så socialliberaler är de facto socialist-liberaler idag.
Två totala ideologiska motpoler har förenats till en, via postmodernismen och lögner. Klart judiskt influerat.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om det här. Jag har utelämnat påverkan av Kinas framgångar i EU, multikulturen, feminismen, BLM, olika människovärde utifrån hudfärg, slaveriet och mycket annat.

Vad var det Aristoteles sa, "En dag ska det komma en falsk godhet, som ska visa sig vara ren ondska!", ungefär.

Kennedyliberalism är ju väsenskilld från dagens liberalism, och till denna skulle även jag kunna bekänna mig. Dagens liberalism är som sagt helt annorlunda och jag skulle vilja hävda att gårdagens kommunister idag funnit sitt nya säte här. Och det är denna del som till fullo anammat det som nazisterna kallades kulturbolsjevism och som idag går under namnet kulturmarxism. Förnekandet av verkligheten härstammar från detta, inte ur fascismen som bejakar verkligheten och dess grymhet.

Och du menar då att dagens liberalism går mot att vara totalitär, fylld med tvång och tvingande kollektivism, och detta kallar du fascism? Jag kan hålla med om att detta är fascistiska idéer, men det är också kommunistiska. Och tillsammans med allt annat dravel så anser ju jag att det blir en rätt rejäl kommunistisk slagsida av det hela. De håller på att förvandla hela västvärlden till Sovjet 2.0, fylld med tokiga Lysenkoidéer, där man försöker skapa det som Sovjet misslyckades med; nämligen homo sovjeticus.

Alla ideologier går in i varandra, och har gemensamma beröringspunkter, och konstigt vore det annars.

Av den anledningen och det faktum att termen liberal demokrati missbrukas av den neokonservativa krigshögern vore det nog bättre om man sa konstitunioell demokrati när det är det man menar.

Det finns en massa New Age-trams om kvantmekaniken, om det är det du menar.

Jag tror att du menar postmodernism när du skriver liberalism. Inte samma sak:

(FB) Rationalism och postmodernism i svensk politik


Vet inte vad du surrar om här. Att de dåtida liberalerna backade på 1920-talet berodde på att sossarna, som de tidigare samarbetat med, gick kraftigt framåt. Hjalmar Branting valdes ursprungligen in i riksdagen på ett liberalt mandat.