Citat:
Ursprungligen postat av
Ganonito
Då får de väl skaffa ett extrajobb. Det är inte konstigare än att om bara den ena parten i ett förhållande vill ha en hund och den andra inte så får den som vill ha hunden stå för alla kostnader.
Redan idag så kan fadern avsäga sig all kontakt med barnet så regelverket hade inte blivit betydligt annorlunda från idag. Att det skulle leda till psykisk ohälsa är bara dina egna teorier.
Om man har svårt att hinna med en hund/ett barn pga. det jobb man redan har. Så hinner man knappast ha ett extrajobb. Hunden kommer behöva avlivas om inte båda hjälps åt. Även om den ena i paret verkligen vill ha hunden.
Ja. Och jag vet ett sådant fall. Det barnet lever inte idag. Hon dog i förtid efter att ha levt med psykisk ohälsa och missbruk i flera år. Hennes pappa hade förmodligen varit en sådan som hade velat göra "juridisk abort" och betedde sig som om en sådan hade skett, rentav. Vilket givetvis bidrog till henens ohälsa. Finns flera sådana fall.
Det är skillnad på att ha "en pappa i periferin" och "en pappa som verkligen inte vill ha en".
En pappa i periferin har den goda smaken att säga "hej" och le mot sitt barn och mamman om han springer på dem på stan, han betalar även underhåll och erkänner för omgivningen att barnet är hans barn. Barnet kan därmed också säga "Bengt är min pappa" och vet att Bengt också kommer säga "ja, jag har en son, men vi har ingen kontakt". Att bli erkänd som någons barn, helt enkelt. Det är givetvis viktigt för den mentala hälsan. Och att mamman då också är en väldigt bra förälder. Hon kan dock aldrig ersätta eller kompensera för pappans roll, men är hon en väldigt bra mamma, så kommer barnet iaf. få kärlek och trygghet etc. från en förälder. Ett sådant barn finns det all chans för att det kommer gå bra för. Denna har en mamma och en pappa, även om pappan finns i periferin.
En pappa som verkligen inte vill ha sitt barn kommer eventuellt vägra att betala underhåll och låter ärendet hellre gå till kronofogden och betalar där istället. Denna pappa kommer
inte titta på barnet om han springer på mamman och barnet på stan, han kommer
vägra. Om någon frågar honom kommer han säga "nej, jag har inga barn". Osv. Barnet kommer på tidigt plan känna sig ratad av den barnet vet är pappa och kommer inte kunna säga till folk vem som är dennes pappa, eftersom den fattar (barn är smarta) att pappan inte kommer erkänna barnet som sitt barn. Vilket givetvis är en grogrund för psykisk ohälsa. Barn tar på sig skulden för föräldrar skilsmässa, så då förstår du väl ändå att barnet kommer ta på sig skulden för att pappan inte vill ha barnet? En juridisk abort skulle drabba barnet mer eller mindre svårt. Spelar ingen roll hur bra och fin mamman då är, barnet kommer ändå ha en saknad efter att bli erkänd som barn åt sin pappa...