Citat:
Ursprungligen postat av
TELAVIV91
Om man ses som de facto medlemmar av en militärallians har man problem om man avser sig vara neutrala.
Nu tror jag att Sveriges alliansfrihet hade räckt under en typkrig under det kalla kriget och som jag förstår var Sveriges natosamarbete då inriktat på att hantera en sovjetisk aggression mot Sverige och inget annat. Nu sedan trettio år är läget ett helt annat.
Sveriges neutralitet fanns inte på kartan för Sovjet. Och knappast väst heller. Det hade varit, och endast varit, krigets riktning som avgjort hur och när Sverige skulle ha blivit indraget. Oavsett svensk hållning. Det fanns alltid tre tänkbara fronter där kriget hade kunnat börja. Att kriget skulle utspela sig längs alla fronter rätt fort var självklart, men om det var nordkalotten, Europa eller främre Orienten där kriget skulle börja berodde väl på. Men så snart Sovjet och NATO skulle börja kriga kring nordkalotten och Sovjets bastionsförsvar, så hade Sovjet behövt antingen att besätta Sverige, eller helt utplåna Sverige. Därför fanns många dussintals kärnvapen riktade mot bara Mälardalen exempelvis.
På precis samma sätt så hade NATO använt vårt luftrum utifrån flygföretag i Norge. Inte "kanske", inte "möjligtvis", utan hade kriget handlat om bastionsförsvaret, så hade det också handlat om Östersjön, Gotland och Sverige. Det är ingenting vi hade kunnat "opt out", varpå vår "neutralitet" alltid har varit helt betydelselös. Sverige låg inte i krigets riktning under andra världs, vi hade legat i krigets riktning om kalla kriget blivit varmt.
Och det är just det, vad som är hönan och ägget här. Är länder neutrala därför att de geografiskt ändå sällan ligger i krigets riktning och därför s.a.s. missförstår sin egna position och historia på ett sådant sätt, att man ser sig som, och utropar, neutralitet.