Missförhållanden på Arbetsförmedlingen

Vad gör du annars som ger livet mening?
Hur mycket aktivitet tillåter din sjukdom?

Har en kroniskhjärnskada vilket omöjliggör för mig att söka ett s k "normalt förekommande arbete". Är dock inte overksam hela tiden jag har mina klara stunder då bruka jag hjälpa min fru med bokföringen och bankärenden.

Är inskriven i jobb och utvecklingsgarantin men för mig är den rätt så ok. Jag får aktivitetsstöd på 100% samtidigt har jag läkarintyg på att jag endast kan delta på aktiviteter på 50%. Aktivitetsstödet ger mig 15500 efter skatt/ månad. Att skriva ut dig från jobb och utvecklingsgarantin är det dummaste du kan göra, alternativen är försörjningsstöd eller sjukersättning. Min plan är att leva på aktivitetsstöd i femton år därefter ta jag ut garantipension.

Snyggt! Har du den summan konstant varje månad eller kommer den sänkas efter så och så många månader?

Hur gör du? Normalt har man ju 450 dagar, eller?

Är 65% av a-kassan denna summan kommer jag att behålla. Stödet är indexreglerat så en uppräkning bör sker rätt så snart. Råder viss oklarhet om det finns en tidsgräns hur länge man kan ha aktivitetsstöd vissa ha haft det under över femton år och vissa har blivit utskrivna ur programmet efter enbart sju år. Få uppfattningen om att det spelar roll i vilken del av landet man bor. Efter 450 dagar är det meningen att man ska ut på någon form av praktik men det förutsätter att man bedöms som mogen för denna åtgärd i annat fall är det tillbaka på ruta ett.

Läs vad jag skriver om våld i nära relation. Hur lätt tror du att det är att fungera efter att ha blivit utsatt?

Jag var sjukskriven tidigare, men fick inte möjligheten att läka. Försäkringskassan gick emot min läkare och skrev godtyckligt ut mig.

Lägg ner denna meningslösa och irrelevanta myndighet!

Fyll gärna på med fler vittnesmål om dem!

Jag var inskriven i något som heter "Introduktion till arbete" precis innan coronapandemin började. Det verkade på dem på Arbetsförmedlingen att de var så besvärade över att jag prioriterade min hälsa och liv framför att gå på en totalt meningslös insats FYSISKT och som jag visste inte skulle ge något. Jag kom då överens med någon att istället för detta skriva en lång lista på mina funktionsnedsättningar till följd av psykisk ohälsa och trauman till följd av bland annat våld i nära relation. Två år senare börjar man bry sig, när mina 450 dagar med aktivitetsstöd är slut... jag kan inte få nya ersättningsdagar av olika anledningar. Man tyckte då att jag skulle gå om denna så kallade "Introduktion till arbete". Ersättning för resor dit och hem utgår såklart inte, nej nej. Sen heter det att vi var "överens" om att jag skulle gå den. Tvärtemot är detta något de bestämt
över mitt huvud. Jag sa att jag kunde ta en arbetsmarknadsutbildning eller något, vilket jag enligt ett tidigare informationsmail (som jag fick tjata mig till, den här myndigheten skickar information enbart till folkbokföringsadressen trots att man har ett system med "mina sidor") hade rätt till. Dessutom spelar det ingen roll för dem att man för större nytta genom att använda tiden till jobbsökande. Nejdå, detta var den bästa insatsen de kunde ge mig. Den här listan som jag lagt ner massa tid på att skriva har man inte varit ett dugg intresserad av.

Jag inser att den här "Jobb- och utvecklingsgarantin" inte leder någon vart. Kanske till praktik, eller i mitt fall "arbetsträning". Ja men det hade varit något om jag bara hade fått någon ersättning för det. Och än en gång så har de listan att gå efter, om de bara vill. Men å andra sidan är lönerna från subventionerade jobb via denna myndighet, som man kan få rätt till enbart efter bedömning efter genomförd "arbetsträning" eller "arbetsprövning" inget man blir överdrivet rik på. Kom igen, jag menar, jag har haft månadslöner på över 60 k. Jag haft mycket större ambitioner än att fastna i först slaveri och sen "eventuellt" något subventionerat låglönejobb.

De bör jobba på sin approach mot människor som är inskrivna på denna myndighet. Lite värme och omtanke skulle inte skada... och den vore det ett krav att kunna göra sig begriplig på och kunna tala svenska på en professionell nivå innan man anställs som "handläggare" eller vad det heter på Arbetsförmedlingen. Sen ska de sluta se ner på folk som redan ligger ner och har det tufft.

De kan fortsätta glänsa med sitt ryggdunkande och festbilder flera dagar i rad på LinkedIn på när de salongsberusade, översociala och lycksaliga sörplar champagne på sina events efter att ha vunnit något pris för att stödja kvinnor som är våldsutsatta, men då ska de visa att de är värdiga det priset.

De håller på och ställer krav på att man ska vara tillgänglig hela dagen när de "kanske" har tid för att ha ett telefonmöte som de själva bokat in. Men då ska det även vara det motsatta att vi som finansierar deras löner ska kunna ställa krav på dem. Inte ett svar på mail får man. Och en särskrivande handläggare man pratade med vägrade berätta vem jag skulle vända mig till med mina klagomål. Nej, kurser i kundbemötande och kundpsykologi borde vara obligatoriska för alla som jobbar på denna myndighet, eller utsatta människor överlag. Men tack till den snälla växeltelefonisten som gav mig namn, mailadresser och nummer till två chefer på mitt närmaste kontor samt upplyste mig om när de kommer vara på plats. Vissa dagar har de enbart möjlighet att svara på mail och inte telefon? Men det spelar ingen roll. I såna här lägen ska man alltid skötsamt kommunikation skriftligt i händelse av om man väljer att driva mål i Förvaltningsrätten mot dem.

Min slutsats är att jag ska följa hjärtat och gå ur "Jobb- och utvecklingsgarantin" och "do my own thing".