Flytt med barn bland annat

Hej!

Har lite frågor angående min nuvarande tjejs situation.

Det är som så att hon har en son på två år från en tidigare relation. De har gemensam vårdnad.
Hon är för närvarande boendes med sin son på heltid hos hennes pappa sedan relationen med exet tog slut. Pappan har umgänge varannan helg som det ser ut nu.

Nu har vi fixat ett gemensamt boende ca 5 mil från hennes tidigare adress och stött på lite problem.

Pappan godkänner inte flytten för sin son dit där jag bor. Han anser att det är för långt trots att han bara har umgänge varannan helg.

De träffas för samtal på familjerätten angående boende och umgänge frågan och hon är införstådd med att hon behöver vara ensam vårdnadshavare för att kunna genomföra flytten utan hans godkännande.

Då vi börjar misstänka att hon kan vara gravid så undrar vi vilka alternativ som finns om så är fallet?

Kan hennes ex fortfarande hindra oss från att bo gemensamt i min lägenhet, trots att vi eventuellt bildar egen familj? Vilka alternativ har vi?

Tacksam för svar. Trevlig helg 🍻😄

Vid bedömningar utgår man alltid från barnets bästa.

Jag har svårt att tro att barnets bästa är att flytta från sitt nuvarande område med skola och kompisar.

Kan inte ni hitta boende där hon bor idag? Nära hennes ex?

Han är ju bara två. Nej det blir lite svårt. Jag har också barn så vi behöver minst en 4a och det är dubbelt så dyrt att köpa i hans kommun. Ekonomin finns inte. Förstår att man utgår från barnets bästa. Borde väl vara för barnets och mammans bästa att få eget boende antar jag?

Den sk. "familjerätten" skall enligt lag utgå från barnets bästa allena. Ofta brukar det vara så att mammans bästa också är barnets bästa då barnet måste ha någon fysisk trygghet någonstans. Men ALLT detta skall utgå från barnets rättighet att träffa sina båda föräldrar, INTE din egen ekonomi. Givetvis kan man bara inte sonika flytta 5-10 mil bort från den andra vårdnadshavaren. Det är definitivt inte det bästa för barnet i det långa loppet. Men er situation går att lösa på två sätt:

a) Ni jämkar er med varandra så att det är du och din sambo som skjutsar barnet till pappan och hämtar barnet sedan.
b) Ni väljer förskola och skola som är lika nära båda boendena och sedan blir överlämningen på barnets förskola/skola.

Alternativ B brukar vara att föredra i det långa loppet då avståndet bara är 5 mil. Men avståndet beror också på var i Sverige man bor. I Stockholms län, Göterborg etc. är det ganska lätt att ta sig 5 mil eller 2 mil för att lämna och hämta. Men bor man på glesbygden kan det vara problem.

Fadern till barnet behöver definitivt inte gå med på att ni flyttar från honom och rycker upp tvååringen från den trygga förskolan. Samtidigt som att fadern får åka och hämta ungen. Sedan ser jag gigantiska problem med denna överlämning då det till 99% brukar resultera i egenmäktighet med barn när ena vårdnadshavaren hindrar umgänge för att "de inte hinner" eller att "familjen har annat att göra". Därför är alternativ B att föredra då ungen skall till förskola/skola oavsett om familjen "inte hinner".

Det absolut bästa, som jag bara har sett användas några gånger i verkligheten, är att båda föräldrarna går i hop och köper en bostad någonstans nära där de vill att barnet skall börja skolan. Sedan använder de bostaden som övernattningsbostad där boendeföräldern bor där med barnet. Barnet flyttar aldrig bostad och har sitt boende fast med dagis, skola, kompisar, idrott etc. fast på samma ställe. När umgängestiden är slut byter föräldrarna bara plats.
Men detta blir väldigt svårt om mamman bor med dig och har ett barn med dig samtidigt som att du själv har ett knippe med barn från någon annan.

Att försöka dra snyltstory att ni har rätt att slita barnet från dess nuvarande boende bara för ni ska eventuellt skaffa familj är bara löjligt. Försök inte ens spela det kortet. Hennes ex kan fortfarande hindra er från att flytta ihop ja. Du som verkar vara en bra alfahane kan väl ordna ett boende närmare? Eller vill du bara tänka på dig själv?

Hon kan ta ungen och flytta till Korpilombolo om det är så.
Fadern är maktlös och familjerätten går i 11 fall av 10 på moderns linje...

Tråden finns just för att det inte är så enkelt. Rättsläget summeras såhär i doktrin:
"Domstol kan inte avgöra andra tvister om vårdnadens utövande än dem som rör hos vem av dem barnet ska bo och hur umgänget med den andra föräldern ska utformas (6:14 a, 6:15 a FB). Enligt ordalydelsen i 6:14 a FB avser domstolens beslut i boendefrågan hos vem av vårdnadshavarna barnet ska bo, inte var barnet ska bo (6:14 a FB).* Med stöd av 6:13 FB uppfattas en vårdnadshavare som inte bor med barnet ha rätt att motsätta sig att barnet och den andre vårdnadshavaren flyttar.

*Prop. 1997/98:7 s. 56. Gällande rätt anses inte ge utrymme för boföräldern att väcka talan om att barnet ska vara fortsatt boende hos boföräldern. Det betyder att en boförälder som vill flytta är hänvisad till att väcka talan om ensam vårdnad. Det i sin tur innebär att konflikter om barnets boende, stick i stäv med lagstiftarens intentioner, blir ett skäl för ensam vårdnad.
(Schiratzki, Barnrättens grunder, 7 u, s. 97f.)

* representerar en återgiven fotnot.

Vafan pratar du om? Ta hans son ifrån honom är absolut inget jag vill.

Det var ju inte riktigt det jag påstod heller.

Det finns till att börja med ingen instans som heter "familjerätt". Familjerätt är precis som civil-, straff- och arbetsrätt ett lagrum. Det folk kallar "familjerätten" är en medlande service som har fått viss delegerad nämndbefogenhet från kommunens socialnämnd. Det är likställt med en kommunal "skiljenämnd". Du som envar kan be denna sk. "rätt" att fara och flyga.

Det finns en myndighet för familjerätt, men den är en styrmyndighet som skall upplysa om socialnämndens skyldigheter. Sedan finns det små lagar om t.ex. informationssamtal som har blivit tvingande att gå på för att lyfta ett tvistemål till rätt domstol. Men det finns ingenting i RB eller i någon grundlag som bemyndigar socialtjänstens "familjerådgivning" att agera någon sorts domstol. Därför kan man bara gå till det rättsvidriga samtalet, sitta där och lyssna, få sitt intyg och sedan ta fallet till en riktig domstol.




Åter igen Kalle, släpp lagboken i dessa fall. Liggistern har rätt i sak att socialförvaltningen kommer att gå på moderns sida, men fadern kan likväl polisanmäla för egenmäktighet med barn då modern hindrar fadern att umgås med sitt barn. Å andra sidan läste jag något så äckligt som att MFOF anser att en tvååring skall umgås med sin fader genom telefonsamtal och brevskrivande:

Så TS kan ju be fadern att skriva brev till tvååringen... Arma Sverige...


Sedan bör vi vara försiktiga med att hänvisa till doktriner som är mer än 30 år gamla, för barns rättigheter har styrkts ett antal gånger sedan din källa skrevs. Framförallt eftersom politikerna 2021 införde en massa speciallagar för att få denna "familjerådgivning" att agera någon tvingande "familjerätt". Du kan till och med bli klassad som "olämplig förälder" och bli av med vårdnaden om du inte lyssnar på denna informella domstol. vilket är något som MFoF skriver ut öppetpå sin hemsida.

Barnet har idag rätten att få träffa båda föräldrarna lika mycket då föräldrarna har gemensam vårdnad. Således går det inte att flytta 5 mil bort utan några långsiktiga lösningar.

Det är ju det du gör. Lösningen har du presenterat i mitt första inlägg. Alternativ B är det långsiktigt lämpligaste alternativet och kan till och med lösas med hjälp av den mest korakda socialhandläggaren i er sk. "familjerätt".

Källan jag använde är från 2019. Jag tror du läste årtalet på propositionen boken hänvisade till i fotnoten som datumet boken kom ut.

Om något lagrum som kom ut senare än 2019 ändrar på situationen så dela det gärna, jag är alltid pigg på att lära mig mer!