Bör sonen ställa upp och köra sin mamma till flygplatsen?

Min son är 19 år och har körkort. Han vet om att jag startar denna tråd men är inte aktiv på FB, mitt ex känner inte ens till forumet så detta är lugnt men jag måste, av stolthet, få återberätta. Hela historien har jag fått från sonen, så hörsägen.

För ett par veckor sedan så frågade min exfru vår gemensamma son och om han kunde köra henne till flygplatsen imorgon 21/10 då hon skulle iväg på resa. Javisst, sade sonen med reservation om något oförutsett skedde.

Igår ringde mamman och sade att ”Du måste svänga förbi XX också och plocka upp honom” varpå min son insåg att detta är en person som han känner till mycket väl och försökt skydda mamma ifrån, med all rätt. Kommer inte gå in på detaljer men att han inte sitter inlåst är ett mysterium.

Chockad lyckas inte sonen säga ifrån direkt utan ringer mig efteråt för råd. Jag säger bara att han får avgöra själv men hintar om att det finns ju taxi också.

Med detta sagt från mig ringer han upp mamman och ungefär följande utspelar sig (S-Son, M-Mamman);
S - Angående skjuts imorgon så har jag en dejt så jag hinner inte köra dig
M - Det här är pga XX va?
S - Det också men jag hinner inte köra
M - Vi har planerat denna resa länge, fattar du vad den kostar?
S - Ja, men då har ni väl råd att ta taxi?

Ägd…

Efter detta blev det tydligen tyst, är så stolt över sonen då jag av erfarenhet vet vilken översittare och manipulativ person mamman kan vara vilket har påverkat självsäkerheten hos sonen.
Ingen livsavgörande fråga men med vår/barnens historia med mamman så är detta ett genombrott som jag vill återberätta.

Men, för att inte göra situationen värre, vilket jag kan misstänka. Vad ger ni sonen för råd inför morgondagen, skall han krypa till korset för mammans vilja?

Ryggdunkningar, kritik mot oss alla, hat, allt är välkommet. Men jag är fan stolt som farsa just nu med tanke på hur det har varit för sonen.

Sonen ska på dejt. Så hon får lösa det själv. Bra att du fostrat honom väl.

Ja, egentligen borde inte svaret vara svårare än så. Men med mammans historia så blir ingen fråga enkel, slutar ofta med högljudda argument med mål att skapa konflikt från hennes håll.

Säg åt grabben att stänga av mobilen så får mamman blir hur jäkla arg hon vill.

Man behöver ju inte svara i tfn när man är upptagen med annat, som en dejt tex. Batteriet tog bara slut eller jag stod i duschen, lyssnade på musik, hade redan sagt nej, fick ont i huvudet, bakfull, kåt flickvän, rännskita etc etc.

Det är nog schysstast att klargöra detta innan. Han vill nog inte sänka sig till mammans nivå.

Don efter person. En läxa man lär av livet.

Nej, du är inte "stolt" över din son, du är skadeglad över att ditt ex inte kan åka på resa med en annan man eftersom du har känslor för henne. Att ljuga om det är lönlöst när det är så uppenbart, dessutom är det riktigt illa att du drar in erat barn i skiten.

Din son ägde ingenting han är en jäkla mes som inte kund säga rakt ut att han vägrar skjutsa den här tredje personen.
Och du är en lika stor fjant som hyllar sonen för att han ljuger för sin egen mor.

"min son äger ju"


Fyfan vad töntigt.

Din son ska inte böja sig för sin mamma. Att säga nej till en förälder kan vara jobbigt, men också nödvändigt om man har en manipulerade förälder (eller vilken annan person som helst för den delen).
Bra att du hintade om taxi.

Där var ni ju, äntligen!

Nu hade jag egentligen frågat efter förtydliganden, men det är naturligtvis lönlöst med er.

Jag är självklart stolt över sonens beteende och ignorerar inte era påhopp mot honom.