Arbetsvägran vid fobi?

Väljer medvetet att posta tråden här istället för i arbetsliv och arbetsmarknad-delen eftersom frågan dels är juridisk, dels vill undvika snillen-spekulerar-svar i så hög utsträckning som möjligt.

Jag har letat men inte kunnat hitta några rättsfall där personer arbetsvägrat med hänvisning till fobi och sedan blivit eller riskerat att bli uppsagda. Så var går gränsen?

För att ta några exempel så det blir tydligt vad jag menar:

1. En person arbetar som elektriker i tio år. Plötsligt bestämmer sig arbetsgivaren för att ge sig in i vindkraftssvängen, men då elektrikern lider av förlamande höjdskräck vägrar denne arbeta i situationer där det krävs att man utför arbeten på vindkraftverk.

2. Samma som ovan fast snöskottning. Personen har under många år arbetat med snöskottning på marknivå när arbetsgivaren plötsligt bestämmer sig för att börja skotta tak istället.

3. Förskolepersonal arbetar på en avdelning med äldre barn där de klarar av att torka sig i ändan på egen hand. Plötsligt blir personen omplacerad till en avdelning med blöjbarn samtidigt som denne har fobi för avföring.

4. En person arbetar på någon form av dagcenter för handikappade. Plötsligt börjar det en klient som behöver hjälp med insulinsprutor och blodsockermätning, personalen är både spruträdd och lider av hemofobi.

Jag hoppas det är tydligt vad jag menar: personen vägrar inte för att den inte har lust att utföra uppgiften, utan pga fobi av något slag.

Om en person inte kan utföra förväntade arbetsuppgifter på grund av någon anledning (arbetsovilja, religion, fobi) så kan de omplaceras till en annan roll. Se även arbetsdomstolens dom om sjuksköterskor och abortfrågan. Sannolikt kan en person sägas upp lagligt om denne vägrar utföra de uppgifter som krävs av personen i yrkesrollen.

det resonemanget håller inte.

man är ju som anställd som något och arbetsgivaren kan faktiskt inte ändra det man utför och skrivit under på att man ska utföra hur som helst.

Snöskottning på tak är på riktigt väldigt farligt om man inte vet hur det ska gå till och det kräver att man är med en som har erfarenhet av just tak, tak kräver också helt annan smidighet med mera, en tjock äldre man kanske inte klarar av det dessutom och det ger knappast skäl för att säga upp någon om en arbetsgivare tror det. Dessutom så är det krav på vissa genomgångna kurser och sådant så...

Plötsligt bestämmer sig arbetsgivaren för att ge sig in i vindkraftssvängen samma där. kräver klätterkurs och en del annat. Så det skulle ju räcka att personen helt enkelt inte fixar kursen men detta är ej skäl att säga upp någon om huvudarbetsuppgiften var något helt annat och det är det som står på kontraktet och man har kollektivavtal med Elektrikerförbundet.

Nej det fungerar inte så på svensk arbetsmarknad.

Det är ju en helt annan sak. Om en person anställd för att utföra en specifik uppgift inte längre anser sig kapabel att utföra den uppgiften, så kan han/hon omplaceras. Självklart kan man inte ta en anställd och plötsligt hävda att denne ska utföra ett helt annat jobb än vad han/hon anställdes för.

Men det är stor skillnad mellan TS exempel: en arbetsgivare som ändrar uppgiften från att vara elektriker till att klättra upp i vindkraftverk, eller en förskola som behöver flytta folk mellan befintliga avdelningar. Normalt kan man nog hantera en persons fobi genom en smart fördelning av arbetsuppgifterna, men om uppgifterna man inte längre klarar av ingår i jobbets arbetsbeskrivningen så kan man sägas upp.

Du menar att snöskottning på tak är väldigt farligt om man (läs: arbetsgivaren) inte följer arbetsmiljölagen, men det kan nog vara rätt mycket rätt normala arbeten som faller in under den beskrivningen...


Det kan nog vara så att personen i fråga faktiskt signat upp sig för något som kan komma att omfatta sådana uppgifter. Hur vanligt är det att man i anställningskontraktet har som arbetsuppgift specificerat att man endast skall utföra arbeten max en meter över marken? Nä, just det, det görs normalt inte sådana inskräniningar, snarare tvärtom så vill nog arbetsgivaren specificera arbetsuppgifterna så löst som möjligt just för att arbetsuppgifterna som behövs utföras kan förändras med tiden.

Om arbetsgivaren inte kan tillgodose en säker arbetsmiljö så är det givetvis skäl nog för att vägra arbeta i sådan miljö. Men om man inte lyckas genomgå den utbildning som arbetsgivaren tillhandahåller för att fortsatt kunna utföra de uppgifter man blivit anställd för så är det ju rätt rimligt att arbetsgivaren omplacerar en (notera att det då inte rör sig om vägran utan bara bristande kompetens för positionen). Vad skulle arbetsgivaren annars göra?

Vad gäller fobi så är väl situationen lite liknande, men då är det ju KBT-behandlingar som man kan behöva genomgå. Där kan kanske inte arbetsgivaren begära av en att genomgå dessa, men då är frågan vad man kan kräva av arbetsgivaren om arbetstagare inte vill genomgå sån behandling?

Men att vara elektriker vs Vindkrafttekniker är inte samma jobb, Du ska utöver att ha elektriker
biten även ha en utbildning inom tja säg hydraulik och mer än så.

Att ha en fobi eller skada ja då har faktiskt inte arbetsgivaren någon skyldighet att ha dig kvar om det är helt uppenbart att det inte fungerar.

Det betyder ju indirekt att ens arbete inte finns kvar och man bör då kunna bli uppsagd på arbetsbrist.

det är samma med dagcentret när det gäller att ge sprutor,,, detta kräver mer kompetens.

På många dagcenter så jobbar det många helt utan utbildning så det blir ju samma där. vanligtvis så får bara en utbildad sjuksyster ge sprutor och har man fobi mot det så klarar man inte den utbildningen.

Kanske, det blir ju annars som att man startar upp en annan avdelning/fijijal på företaget som går som separat. eller så startar man ett systerföretag med den gamla firman som ägare, det är ju inte ovanligt. Det är inte ovanligt att någon startar och har flera företag samtidigt,

Att bara lägga ner något som fungerar och ger inkomst verkar ju bra efterblivet.

Man jag undrar o ts kanske vill ha det som exempel men det egentligen inte handlar om exakt dom här jobben.

Det är ganska vanligt att när man flyttar ett företag, till och med kortare avstånd på några mil, är att man säger upp personalen och dessa får söka sina jobb igen, trots att exakt samma tjänster finns kvar. Så att man blir uppsagd när en tjänst blir en helt ny tjänst är inte så konstigt och bör vara helt ok ur ett juridiskt perspektiv.

Om man enligt ett företag gör som i TS alternativ så blir det ju i de flesta lägen tjänster som kräver mer utbildningar och då blir det ju ett läge där de anställlda lär erbjudas utbildning , och om de säger nej så sägs de upp pga arbetsbrist (då den tjänsten som de har innan upphör och ersätts med en annan). Sen är det väl dock sällan ett företag gör denna totala omställningen visserligen, att man nischar sig extremt. Den som kanske inte kräver en extra utbildning är väl att gå till småbarn från äldre barn, men det bör ju vara samma sak där , dock tenderar väl dessa vara under kommunal styre så omplacering borde då inte vara omöjlig.

Men frågeställningen var ju inte om att skicka (upp) en dagisfröken för att fixa med ett vindkraft verk, det var väl mer frågan om att skicka en elektriker till att göra elektrikerjobb på högre höjd?


Ja, om det nu är så att det är det enda arbete som finns att göra så kanske det stämmer. Frågeställningen var ju också lite ifall arbetsgivaren är skyldig att invänta eventuell behandling mot det? Det är ju trots allt inte nödvändigtvis ett kroniskt tillstånd.

För skada är det ju inte så att det per automatik ger arbetsgivaren rätt att ge en kicken. Det skall nog till en kronisk skada för att det öht kan vara grund till det. Då blir ju frågan om det inte gäller samma sak om det är ett avhjälpbart tillkortakommande hos den anställde?