Vilka behandlingshem har ni varit på? [allt om behandlingshem /mod]

Antalet intagna varierar mycket vad jag vet, så det bästa är nog att gå till soc och be dom fråga sig för om situationen i dagsläget. Där jag varit (Villa Vita och studiebesök på Iris Hestra) verkade det vara relativt få... kanske 8 st i halvgrupp, upp till 2 ggr så många i helgrupp? Det var inte fullbelagt när jag var där.

Iris tror jag är bra i allmänhet, Villa Vita också (bra koncept) men jag tror en del hem de har, har betydligt fler platser.

Personalkvalitet varierar alltid. Likaså vilka man hamnar med vilket är viktigare än antalet som är där... vissa kan vara som 10 pers om du förstår vad jag menar...

Lycka till!

Höga Kusten hvb är riktigt dåligt. Ingen direkt behandling, folk käkar svamp, röker spice och dricker handsprit hela dagarna. Riktigt kasst ställe om man verkligen behöver hjälp. Man får ha mediciner också, så vissa som är bensotorskar kan käka benso hela tiden och skylla på sin utskrivna.

Varit på flertalet inrättningar men skriver om dom jag känt har varit genuint bra ställen.

Korpberget var grymt för 10 år sedan. Vet ej hur det är idag men Robert som då arbetade där driver väl idag VALBO, utanför Norrköping. Riktigt fin människa som kör stenhårt behandlingsupplägg med stor framgång.
Sedan finns ju Wäxthuset utanför Norrtälje. 12 steg, Yoga, meditation. Kärlek. Annorlunda! Grymt bra på flera vis. Svempa som är en av ägarna är riktigt bra. Nackdelen är att det ibland finns en del yngre kvinnliga förmågor i behandling som gärna äter upp grupp-tider med sin bullshit-drama.

Ska tillägga att jag fick info från en polare som var där tidigt i sommras, så jag har ingen egen erfarenhet av stället. Men han drog tidigare än planerat

Jag söker något vilohemsaktigt. Några tips?

Har all livsfilosofi jag behöver och känner inget behov av 12 steg eller 10 obligstoriska möten om dagen.
Självklart kan jag deltaga i möten och föra samtal då jag är intresserad, nyfiken och öppen för det mesta. Men det måste vara frivilligt eller så pass att det bara är något enstaka möte eller två om dagen. Orkar inga hjärntvättsfasoner.

Jag kan egentligen sluta själv, men är väldigt ensam och isolerad vilket jag också varit en längre tid nu. Skulle verkligen göra processen bekvämare och trevligare om jag fick komma bort till en naturskön miljö, bli lite stimulerad med möjligheter till att vara lagom social.

Lagom är nyckelordet. Har nämligen ett stort behov av att kunna dra mig undan och vara för mig själv när jag känner för det.
Kan tillägga att jag har vissa autistiska drag ovanpå min nuvarande sociala ovana. Därför vill jag inte till något tight kollektiv boende med en massa folk omkring mig hela dagarna.

Och inga tvång. Jag behöver snarare släppa på strikthet och alla mina måsten då jag pushat mig själv för hårt de senaste åren på diverse sätt. Behöver lugn och ro, stressa ned, återhämta mig och bara få vara.

Hade jag haft pengar hade en liten resa räckt, men i brist på detta letar jag alltså alternativ för att få komma bort. Känner mig liksom instängd i min lilla etta utan något som helst sällskap på väldigt länge, och nu kommer dessutom de kalla och mörka månaderna som lätt förstärker isolations känslan.

Läste att villa vita var lite mer individanpassat och ganska fritt, men inlägget var ganska gammalt. Någon som vet något om hur det är nu? Skulle de passa mig tro?

Och med fritt menar jag inte någon ungdomsgård med snorungar som röker spice, spelar pingis och för en massa liv omkring mig...

En annan fråga är hur pass stor valfriheten är? Kan jag välja vilket boende som helst eller måste det vara inom mitt län?

Tacksam för svar!

Villa vita var slappt när jag var där för rätt många år sedan. Vet att dom startat upp ytterligare ett hem sen jag var där. Du får fråga vad du vill veta så får vi se om jag kan svara.
Du får välja hem som din socialtjänst har ramavtal med. Min före detta kommun har avtal med hem från många olika delar av Sverige.
Du får höra med socialen vad dom har för alternativ.

Tack för svar!

Undrar nog mest hur pass stor valfriheten är. Kan jag till exempel välja att sticka ut i skogen och pula omkring en hel dag om jag känner för det?

Får man ha telefon/mp3 och böcker?

Hur ser själva boendet ut? Har man eget rum och gott om utrymme eller är det trånga kvarter med folk omkring hela tiden och livat?
Har inte alltid det så lätt att passa in i grupper nämligen, om det inte är likasinnade , och det är inte överflödigt många som är... Vill därför kunna ha mitt eget space.
Ser ut som att man delar på små stugor?

Jag vet ju jätte lite om behandlingshem, men är det praxis att alla umgås hela dagarna eller håller sig många för sig själva?
Är ju inte sugen att vara den enda som är helt utanför om jag inte skulle hitta likasinnade. Orkar inte vara wierdot liksom.

Kvar där fortfarande? Hur är det nu för tiden? Jag var där för sex år sedan och tyckte det var juste. Fick ju plocka med mig min musikstudio dit och sitta och fördriva tiden om nätterna samt gymma och så på eftermiddagarna. Är det fortfarande så? Är det stor omsättning på personalen? Jobbar Anders Peedu kvar?

Då fanns det ett schema men det var ganska fritt. Rätt mycket dö tid. Jag var ute i skogen en hel del.
Du får ha telefon, dator och böcker osv.

Du får ett eget rum men det var lyhört. Hur livat det är beror på vad det är för folk där just då såklart.

Jag känner igen mig i ditt problem att inte passa in i grupper och kräva mycket egentid med lugn och ro. Du kommer förhoppningsvis komma in i gruppen på ditt sätt. Det är inget umgänges krav utan alla umgås med vem dom vill och om dom vill. Det var grupp på förmiddagen och sen gemensam lunch och kvällsmat. Annan tid kan du vara för dig själv.
På villa vita i Mullsjö finns den en huvudbyggnad och två mindre bostadshus.
Hoppas mitt svar var till någon hjälp. Är riktigt trött.

Sitter just nu på IMIS i Hultsfred, blandat kvinnor och män.
I början av sommaren satt jag en vecka LVM på Lunden i Lund, lyckades släppas fri och hamnade på behandlingshemmet Ellen i Kimstad. Satt där i en månad med några tanter och ruttnade bort, det var vidrigt tråkigt verkligen. Som tur var så torskade jag, blev utkörd och nu sitter jag här på IMIS sen 5 veckor tillbaka.

Trivs superbra här. Yngre åldrar, mest killar, trevligt umgänge, mestadels bra personal (I alla fall under tiden jag varit här). Man klagar ju på att det är jävla långtråkigt, men det är egentligen bara brist på knark och storstad imo.
Finns cyklar att låna, gym i närheten som vi alltid har tillgång till, badhus, ridhus, yoga, fiskespön att låna etc. Mycket filmtittande.

Hoppas på att jag lyckas hålla mig kvar här över vintern i alla fall!

Hej!

Jag väntar på rättegång, och har under personutredning och samtal med personal på husläkarmottagningen för hemlösa i staden jag befinner mig förstått att behandlingshem är en ganska sannolik påföljd, men finns samtidigt klart en variationsmarginal både uppåt och nedåt i straffskalan som jag förståt det på folk.

Jag var och pratade med frivården för några dagar sedan och dem hade förslag på ett ställe (minns tyvärr ej namn, mycket som har hänt den här veckan) som lät rätt bra (eller betydligt bättre än fängelse iaf).

Nu är det så att jag genom mottagningen för hemlösa har fattat att mtp. hur dem senaste åren av mitt liv har sett ut så borde jag kanske söka mig till LARO, och ju mer jag funderat på det, desto mer framstår det som ett av dem mest produktiva alternativen jag har i nuläget. Jag är påverkad av heroin när jag skriver detta, och var det även när jag var hos frivården, utan att dem visste detta dock. Jag har skickat in anmälan till LARO, och har kallats till bedömningssamtal ca 2 veckor efter rättegång. Det låter på min kontakt på mottagningen för hemlösa och kuratorn från LARO som jag haft kontakt med via mail, som att det är mkt. troligt att jag kommer bli beviljad plats i programmet.

Saken är att det behandlingshemmet som diskuterades inte tillät några mediciner förutom metylfenidat. Jag hade såklart helst viljat påbörja substitutionen så fort som möjligt av flera skäl. Det är inte i detta fall för att jag vill slippa någon jobbig AT eller liknande, jag har inte tagit horse tillräckligt länge för att få någon utsättning den här gången, och har varit på det kanske 4-6 veckor totalt i år, utspridda över året. Men jag inser vid det här laget att jag helt enkelt har så oerhört mycket lättare att bara fungera i allmänhet i alla slags situationer om jag har någon opiat tillgänglig, och istället för att jag sitter och stirrar in i en vägg och funderar på olika sätt att avsluta mitt liv så kan jag faktiskt uppskatta livet, uppskatta att träffa andra människor, hjälpa till att laga mat och diska hos polaren jag bor hos för stunden osv. Om jag tänker tillbaka på åren jag har tagit heroin så har jag faktiskt lyckats väldigt bra med vardagen och saker har i allmänhet gått bra, förutom då att heroin är dyrt (hann aldrig bli ett förödande problem), och sen då att lagen inte gillar att man använder det (detta blev dock mycket förödande). Målet i det långa loppet är att trappa ut substitutionen så fort som det känns möjligt, men just nu är det bara så jääävla mycket hästskit att ta tag i om jag skall kunna få upp mitt liv på banan igen att jag frågar mig om det finns någon som helst chans att jag skulle fixa det utan kemisk hjälp.

Jag kan direkt höra att folk svarar att jag borde ge drogfriheten en chans först, men jag skulle säga att jag har gjort det och att det tyvärr inte gick så bra. Jag var helt nykter under väldigt många år när jag gick till psykiatrin, tog deras mediciner, genomgick deras olika behandlingar i olika behandlingsformer, med absolut 0 resultat i slutändan. Har varit nykter och påbörjat olika mer eller mindre prestigefyllda eller väl utformade och givande utbildningar, men det skiter sig alltid av samma anledningar, som alla har att göra med min personlighet, min förmåga att fungera med andra människor, och saker av den sortens natur. Detta är alltså saker jag gjort INNAN jag började ta någon tyngre drog än cannabis regelbundet, allt detta som brukar kallas för missbruk kom EFTER att jag prövat kärlek, nära relationer, terapi och utbildningar (arbete hade jag viljat pröva, men har inte lyckats få något jobb under alla dessa år) Det börjar kännas som att man inte är lika ung längre och har haft en växande känsla av att det inte finns så mycket tid att slösa längre. Om det skall kunna lösa sig, så måste det lösa sig rätt snart innan det är för sent... Och jag tar hellre ett alternativ som jag VET fungerar först då, sen kan jag pröva andra lösningar när allt inte är fullständigt kaos längre. Jag har även rejäla sömnproblem i vanliga fall, som jag iofs brukar ta benso för, men fattar ju att det inte blir något snack om det om jag skall vara med i LARO och tror att substitution hade kunnat hjälpa med den biten med.

Så frågan är egentligen - känner ni till något bra behandlingshem, där jag kan påbörja substitutionsbehandling medans jag sitter där? Gärna något som inte är 12-steg eller religiöst på något annat väldigt påtryckande sätt, något som inte har överdrivet fokus på sport och fridrott (fysisk aktivitet är lugnt och jag förstår att det är nödvändigt, jag är bara ingen sportmänniska), och möjligen något där man kan utveckla "konstnärliga färdigheter" eller nåt sånt, skrivande, måleri, musik, nåt annat produktivt som kan kännas givande i längden. Jag hade även gärna viljat fortsätta studera programmering, men det är nåt jag kan göra på egen hand om jag bara har tillgång till egen dator och har uppkoppling lite då och då...

Hur är det annars, hur stora möjligheter har jag att själv föreslå behandlingshem om detta blir påföljden? Föreslår jag det till frivården, till tingsrätten, eller socialen (har ingen kontakt på beroendecentrum i nuläget, men kommer sannolikt att ha väldigt snart iom ansökan till LARO).

Som ni förstår är jag ganska dåligt informerad om hur detta fungerar, men jag har själv inte trott att denna påföljd egentligen fanns på kartan och hade därmed inte tänkt så mycket på det... Alla råd mottages tacksamt.

Strandhagen Vimmerby

Vill du bo på ett hem där du garanterat inte blir drogfri?
Där du med övertygelse vet om att ditt mående blir sämre än vad det någonsin varit?
Där du bemöts av inkompetens, opfrofffsighet och lögner varje dag?
Då är strandhagen i Vimmerby något för dig!

Det vi berättar om du väljer att komma på ett "studiebesök" om vår verksamhet stämmer helt överens med verkligheten. Här ska vi ha minst en aktivitet per dag och varje helg en stor helgaktivitet. Du får skratta dig lycklig om helgaktiviteten är något annat än promenad. Detta beror på den stora sommaraktiviteten som vi hade när du inte ens bodde här, att den kostade mycket. För det är väldigt dyrt att campa.

Detta är ett blandat boende, där du som kvinna kan känna dig trygg, du kan nämligen ha turen att få sitta med en dömd djurplågare och kvinnomisshandlare aka. R*ckard S*ndblad. https://www.flashback.org/t2612642. Där han för din trygghet dock tagit namnet Flilip, för att du inte ska bli allt för upphetsad.

Om du är en människa som behöver rutiner och klara besked, så är detta helt fel ställe att komma till. Här älskar vi att ge dubbla budskap, inte föra vidare information mellan personal och ha allmänt dålig koll på läget.
Vi har också rätten att neka dig läkarvård. Skulle det vara så att vi ger dig en tid med läkare, är det inte alls säkert att du får ha de mediciner som han ordinerar. Däremot så älskar våran egen läkare att skriva ut avregistrerade preparat, saker som krockar och neuroleptika som sömnmedel.

Vi kan även garantera att du vid flera tillfällen kommer kunna se helt avbrända personer i korridor, matrum och allmänna utrymmen. Varför inte bara hänga på?
Tar du en överdos så kan vi dock inte garantera att du kommer att överleva, för vi vet nämligen inte skillnaden på naloxon och adrenalin (Y).
Skulle du som klient tappa bort ditt knark, så är det lugnt, vi i personalen kan nämligen handhålla med sax och ficklampa, så du kan stå hela natten och klippa sönder buskar i jakt på den försvunna skatten!

Våra metoder får absolut inte ifrågasättas, särskilt inte om du har kv, för då ringer vi direkt och berättar hur hotfull och bristande du är i ditt beteende. Vi har även en älskande manshatare som ansvarig, akta dig så att ditt "Jag mår väldigt dåligt" inte blir ett "Jag ska hugga dig, din jävla hora. " i journalen.
Att få journalen utskriven är förövrigt en extremt krånglig och tidskrävande uppgift, så förvänta dig inte det.

Lägg inte ner någon tid på att berätta om hur dåligt du mår, du kommer att mötas med en suck och himlande ögon. Men våga inte skaffa några vänner och prata med andra klienter om ditt mående, för vi vill att du öppnar dig för oss, annars kan du riskera utskrivning. Nämnde jag den stora sommaraktiviteten?

Övriga frågor ombeds att tas med en personal som inte jobbar för dagen.