Värnplikt Vs Rättegång

Om vi antar att jag i höst har 2 olika rättegångar att infinna mig på, med mig själv som åtalad. Och jag samtidigt gör lumpen.
Vad tror ni kommer att hända? Min största rädsla är att bli utkastad ur lumpen, allt annat får jag ta när det kommer.
Hur tror ni att befälen reagerar om man ber om permis för en rättegång?
En fet utskällning plus lite stryk för att sedan skickas hem för alltid?

Om det spelar någon roll så handlar det om olaga hot/misshandel + misshandel.

Jag skyller på alkoholen, som jag förövrigt lagt ner med att inmundiga, tack vare dessa händelser. Tror ni att min nykterhet kan vara till min fördel?

Tacksam för seriösa svar och ber om att få slippa moralkakor om hur idoter som jag inte hör hemma i det militära.

//OneManArmy

Jag fick permission från militärtjänstgöringen för att åka på rättegång. Jag låg till och med ute på en fältövning och hämtades till regementet för att duscha och byta om till M60 och sedan skjuts till tågstationen och till staden där rättegången skulle hållas. Polisen hämtade upp mig på stationen och jag fick skjuts båda fram och tillbaka
Sen tillbaka på kvällen och byta om och ut i fält igen.
Jag var också anklagad för misshandel i 2 fall men dömdes till dagsböter då rätten fann att min tillvaro i livet förändrats och att tjänstgöringen i det militära gjort mig gott. Så jag ska hålla tummarna för att även du klarar dig igenom detta.

Hade du på dig uniform vid rättegången? :S

Men då undrar jag, hade du bara tur att det gick så bra för dig? Eller bör jag ställa in mig på att bli utkastad, tro mig, jag har förändrats, jag dricker inte alls längre typ, några 3.5or blir det väl med polarna på stranden emellanåt. Men inte i närheten av vad jag drack innan.
Haft en skitjobbig period hela året tills nu typ, och en hel del alkohol har det blivit, och mår man dåligt och dricker så kan det ju bara att sluta på ett sätt. Så är det för mig iallafall. Dessa händelser har skakat om mig en hel del och fått mig att tänka efter. Skulle vara så tråkigt om detta skulle förstöra någonting som jag för första gången i hela mitt liv verkligen är 110% säker på att jag vill göra.

Jag är rädd för att befälen ska tro att jag är instabil och en säkerhetsrisk, vilket jag INTE är. Men även den snällaste personen kan börja veva på fyllan.

Lugnande ord från din sida iallafall Det tackar vi för.
Btw, vad gjorde du lumpen som?

Och ni andra, anta att man skulle bli tilldelad en övervakare, finns det någon chans att man kan be att ett befäl blir det?

Det bästa var nog att jag pratade med mitt befäl om detta. När jag fick kallelsen till rättegången fick jag gå till en Överste på regementet för att skriva under kallelsen. Han frågade lite om det hela och gav mig sen tipset om att bära M-60 uniformen. Han gav blanka fan i vad jag gjort innan utan ansåg att det var nuläget som räknades. Var även han som fixade så att jag fick skjuts av polisen i staden fram och tillbaka. En hedersman.

Sen om rätten påverkades av min uniform eller inte kan jag inte svara på. Men jag erkände det jag hade gjort och påpekade när rätten frågade om jag ville tillägga något att jag funnit min plats i livet och att min livssituation förändrats. Kanske såg dom mig som trovärdig

Jag hade befattning som GB inom infanteriet vid tillfället.

Bör jag prata med befälen tidigt? Eller lagom innan?
Om jag säger det tidigt innan de lärt känna mig något så finns ju risken att de ger mig frisedel direkt. Men om man får visa vad man går för en månad eller två innan man berättar det, så är ju chansen för att bemött på ett annat sätt mycket större.

Anledningen till att jag frågade om uniformen är att jag själv vill ställa upp i rätten med uniform, detta givetvis för att det utan tvekan har en psykologisk inverkan på rätten. Jag tror att man iklädd uniform gör ett bättre och mer diciplinerat intryck, om jag sen har rätt eller bara är töntig kan inte jag avgöra.

Men jag antar att befälen uppskattar total ärlighet från min sida och berättar hela sanningen för dom.

Dom borde ge dig ledigt för att gå på rättegång, det är ju ändå staten som vill att du ska vara där med...
Dom kommer inte sparka ut dig för att du är kallad till rättegång, du är ju inte dömd än. Dessutom har väl fallet Stigsson visat att det krävs ganska mycket för att bli utsparkad från försvaret.

Det tycker jag du ska göra redan nu. Sök upp ditt kompanibefäl och be om att få ta ett enskilt samtal med honom. Berätta om händelsen och hur du ser på det hela. Vad du gjort för att förändras och att du trivs så mycket i det militära och inte vill sumpa denna chansen. Ärlighet och uppriktighet kan hjälpa dig på traven. Försök att pejla in honom och se vad han går för först. Så att det inte är en total skitstövel för såna finns det fortfarande gott om inom försvaret.

Då framstår du som pålitlig och en kille som står för sina gärningar. Räcker inte det så vet jag inte hur man skall bete sig.

Men jag rycker in först sista Juli. Men om jag söker upp honom någon gång de första veckorna bör väl de fungera lika bra också antar jag?
Kommer att darra av rädsla när jag berättar det. Som att bara vänta på att bödeln ska hugga till.

Ja vänta ett par veckor. Så att du hinner smälta in i omgivningarna. Visar du framfötterna så kommer dom ju se att du är en hyvens kille.

Good luck och återkom gärna och berätta glädjande besked.

Vi hade en kille som du i vårt kompani som berättade att han var åtalad för misshandel första dagen när de frågade specifikt om det fanns något "som de borde veta redan nu". Saken var dock, så länge man inte är dömd så kan de ju inte precis börja få för sig att göra vad de vill, för chansen finns ju att man blir frikänd och då enligt lagens bokstav är "oskyldig". Efter ett halvår var det dock rättegång för killen, han blev dömd och fick sluta. En som misshandlar folk är inte särskilt lämplig att bära vapen om man säger som så.

Men det var ett par år sedan, kan ha förändrats nu... kanske.

Nej precis, det är just detta resonemang som jag är orolig för.
Men saken är den att jag nykter är som Bamse, men full är jag som en Hitler-Bamse på stilnoct och vodka.
(Nej så starkt är jag inte, tänkte på snällheten )

Och jag har som sagt slutat att dricka för att inte sätta mig själv och andra i liknande situationer. Jag är två olika individer, alla mina vänner säger det också. Jag pratar tillochmed med en annan dialekt när jag är full.

Men jag antar att man inte kan ge någon korrekt svar på vad som kommer att hända, då alla liknande situationer måste bedömmas individuellt.
Hmm.

Jag förstår vad du menar men jag tycker samtidigt att det blir en lustig reaktion. Lumpen innebär ju att man viger åtminstone 7,5 månad av sitt liv till att enbart lära sig att döda.

Att man då tjuvstartat lite på egenhand borde ju enbart vara positivt

Hade några strulpellar på mitt kompani när jag gjorde lumpen. Dom åkte fram o tillbaka mellan rättegångsalar och polisförhör för nya och gamla mishandelsfall.

Tala med befälen och säg att det militäralivet är den nystart som du längtat efter. Eller något annat lika lismande som låter som att du är en reko kille och ångrar dina tidigare dumheter. Det tillsammans med att du har en bra attityd iövrigt kommer nog gagna dig när du presenterar din situation för dina befäl.