2006-07-09, 18:26
#1
kön: Kvinna
Ålder: Då 16
Erfarenhet av andra droger: Endast Hasch
Det var första gången som jag och min pojkvän skulle testa DXM, båda hade vi någorlunda erfarenhet av cannabis men absolut inte mycket.
Vi var hemma hos mig, ensamma i en lägenhet men min fader skulle komma hem vid sex tiden. Men det trodde det var lugnt då vi började tidigt.
Tiden är ungefärlig.
13.00 Tar 250mg i en bomb. Sväljer med apelsinjuice.
Spänd förväntan. Vi sätter oss framför datorn och ser en film medan vi väntar på att det ska kicka. Efter en ungefär en halvtimme säger pojkvännen att han känner sig helt dum i huvudet och inte fattar någonting av filmen.
Jag känner ingenting, min toapapperbomb var mycket tjockare.
14.00 Vi lägger oss på sängen, lyssnar lite på musik. Jag känner fortfarande ingenting.
Jag blir otålig. Vi bestämmer oss för att vänta en timme och om jag fortfarande inte känner någonting då så ska vi ta 125mg till.
14.30 Nu börjar jag känna det lite smått, det känns som om jag sjunker in i mej själv, som när man flyger (flygplan då alltså
) Jag känner mej rätt puckad jag med.
Det börjar klia i huvudet. Vi gör snabbt två bomber till som vi sväljer.
15.00 Nu kickar det ordentligt för mig, känner mig helt knockad, som när man är riktigt bäng fast ändå annorlunda. När jag blundar så skjuts det gröna och röda rektanglar (det är långa fyrkanter va?) In i min mun ifrån rymden. Jag skrattar och tycker det är jätte roligt, jag äter fyrkanterna. Dåvarande pojkvännen är på toaletten, det känns som om han har varit borta i flera timmar. Jag börjar bli orolig. Tiden går otroligt sakta.
Jag får en snilleblixt och skriver ner mina upplevelser med fyrkanterna.
När han kommer ut ifrån toaletten så kommer vi på att vi måste gå, se om vi har den berömda
”robowalken” Vi går ut i vardagsrummet och promenerar fram och tillbaka och mycket riktigt, gången är helt stel och varje steg är tungt.
15.30 Vi går fortfarande omkring i vardagsrummet, jag hoppar upp på pojkvännens rygg. Vi springer omkring och är jätte lyckliga, njuter av viktlösheten.Ramlar sen ner på mattan, men märker inte av själva fallet, det är som ett filmklipp från stående till liggande. Vi är båda förvånade när vi plötsligt är på marken. Skrattar oavbrutet. Jag har som bomull i hela huvudet, mina tankar orkar inte ta sig fram, det är underbart att inte tänka, bara vara.
pojkvännen tycker att han är en vis man och går omkring och viftar med fingrarna och gör plingljud.
16.00 Jag börjar må illa av att röra på mej så mycket så vi går in och lägger oss på sängen igen. När jag blundar så är jag med i typ Riverdance och står på en scen och dansar. Det är jobbigt och svettigt så jag tittar istället.
Dåvarande pojkvännen börjar prata om att min fader kommer hem snart, Han föreslår en picknick i skogen.(Det är ungefär 20 minusgrader ute och snö till knäna) Jag tycker det låter som en bra idé. Han kommer tillbaka efter vad som känns som timmar hållandes en petflaska med vatten i ena handen och en limpa bröd i andra handen. Det är stora tuggmärken i brödet. Han ser barnsligt lycklig ut.
Vi börjar ta på oss kläder och börjar vandringen till den mysiga skogen.
17.00 Vi ser en busshållplats och bestämmer oss för att åka till McDonalds, jag har ingen aning varför. Jag ville ju till skogen och ligga i den mjuka varma snön.
När vi sitter och väntar så går pojken ut på vägen, jag säger till honom att han kan dö och då kommer han på att han står mitt ute i vägen, och han kan dö. Vi kommer på att knark är farligt.
18.00 Härifrån till McDonald’s kommer jag inte ihåg så mycket förutom att vi gick på bussen, och det var sjukt roligt, som i ett dataspel. Bara en lång gång fram och bussen åkte så man nästan snubblade, det blir en utmaning att ta sej längst bak i bussen, ett quest!
18.30 Vi kommer fram till McDonalds och går in och sätter oss, det är barnfamiljer överallt och ljuset är otroligt obehagligt. Alldeles för starkt och elakt. Vi sätter oss i ett hörn, vilket är väldigt komplicerat med alla jackor och mössor och så. Jag är klumpig och oerhört tung.
Jag ska gå och beställa fast jag inte är hungrig. Jag köper två hamburgare jag inte vill ha och när jag går och sätter mej så säger pojken att jag köpte fel, att jag ville ha något annat.
Jag går tillbaka till kassan och frågar vad det var jag beställde och vad jag vill ha.
Hon tittar på mej konstigt och jag säger något i stil med
”Hoppsan i lingonskogen” och går och sätter mej igen.
18.45 Jag sitter med en hamburgare i varje hand och vet inte vad jag ska göra med dom.
Jag är helt borta och har tydligen suttit så väldigt länge.
Pojken säger åt mej att jag ska äta upp ena och ta med mej den andra hem. Jag är för seg för att svara men lyckas insisterar på att han ska äta ena med orden:
” Du. Ät ”
Han lyder och sen leder han ut mej, fortfarande med en hamburgare som fastklistrad i handen.
Han slänger den och jag blir arg fast jag vet inte riktigt på vad. Jag mår väldigt bra.
19.15 Vi väntar på bussen, jag har inte så mycket minnen härifrån.
Bussen kommer i alla fall och vi går tydligen på.
19.40 Vi byter buss och jag träffar på en gammal kompis som ska åt samma håll.
Jag känner inte lika mycket nu utan är mest glad och flummig. Jag frågar henne om hon märker något skumt med mej men det gör hon inte. Jag är jättestolt över att jag är så normal.
Fast sen berättar jag vad vi har tagit och så pratar jag massor. Då tycker hon inte att jag verkar vara normal längre.
19.50 Nu är vi hemma, effekterna är nästan helt borta fast när jag ska gå in och hälsa på min mamma så tittar jag lite förstulet på Tvn och det är konstiga rörliga bulor som rör sej under skärmen.programledarens panna bubblar ut och hon får en rolig näsa. Jag är nära på att fråga om Tvn är trasig men ångrar mej i sista sekund.
Jag säger god natt och jag och pojken stänger in oss på mitt rum och pratar igenom dagen.
Somnar efter ett tag och drömmer roliga drömmar.
Sammanfattningsvis:
Jag tycker DMX var feting roligt men jag var helt disorienterad i flera veckor efter och kände mej som i en bubbla med världen utanför.
Jag fick inga direkta hallucinationer men dosen var ju ganska liten också och jag tror att den första bomben löstes upp ungefär när den andra gjorde det så att jag mest blev bäng.
Pojken fick sjukt dåligt närminne.
Det här är min första tripprapport, kritisera gärna!
Ålder: Då 16
Erfarenhet av andra droger: Endast Hasch
Det var första gången som jag och min pojkvän skulle testa DXM, båda hade vi någorlunda erfarenhet av cannabis men absolut inte mycket.
Vi var hemma hos mig, ensamma i en lägenhet men min fader skulle komma hem vid sex tiden. Men det trodde det var lugnt då vi började tidigt.
Tiden är ungefärlig.
13.00 Tar 250mg i en bomb. Sväljer med apelsinjuice.
Spänd förväntan. Vi sätter oss framför datorn och ser en film medan vi väntar på att det ska kicka. Efter en ungefär en halvtimme säger pojkvännen att han känner sig helt dum i huvudet och inte fattar någonting av filmen.
Jag känner ingenting, min toapapperbomb var mycket tjockare.
14.00 Vi lägger oss på sängen, lyssnar lite på musik. Jag känner fortfarande ingenting.
Jag blir otålig. Vi bestämmer oss för att vänta en timme och om jag fortfarande inte känner någonting då så ska vi ta 125mg till.
14.30 Nu börjar jag känna det lite smått, det känns som om jag sjunker in i mej själv, som när man flyger (flygplan då alltså
) Jag känner mej rätt puckad jag med.Det börjar klia i huvudet. Vi gör snabbt två bomber till som vi sväljer.
15.00 Nu kickar det ordentligt för mig, känner mig helt knockad, som när man är riktigt bäng fast ändå annorlunda. När jag blundar så skjuts det gröna och röda rektanglar (det är långa fyrkanter va?) In i min mun ifrån rymden. Jag skrattar och tycker det är jätte roligt, jag äter fyrkanterna. Dåvarande pojkvännen är på toaletten, det känns som om han har varit borta i flera timmar. Jag börjar bli orolig. Tiden går otroligt sakta.
Jag får en snilleblixt och skriver ner mina upplevelser med fyrkanterna.
När han kommer ut ifrån toaletten så kommer vi på att vi måste gå, se om vi har den berömda
”robowalken” Vi går ut i vardagsrummet och promenerar fram och tillbaka och mycket riktigt, gången är helt stel och varje steg är tungt.
15.30 Vi går fortfarande omkring i vardagsrummet, jag hoppar upp på pojkvännens rygg. Vi springer omkring och är jätte lyckliga, njuter av viktlösheten.Ramlar sen ner på mattan, men märker inte av själva fallet, det är som ett filmklipp från stående till liggande. Vi är båda förvånade när vi plötsligt är på marken. Skrattar oavbrutet. Jag har som bomull i hela huvudet, mina tankar orkar inte ta sig fram, det är underbart att inte tänka, bara vara.
pojkvännen tycker att han är en vis man och går omkring och viftar med fingrarna och gör plingljud.
16.00 Jag börjar må illa av att röra på mej så mycket så vi går in och lägger oss på sängen igen. När jag blundar så är jag med i typ Riverdance och står på en scen och dansar. Det är jobbigt och svettigt så jag tittar istället.
Dåvarande pojkvännen börjar prata om att min fader kommer hem snart, Han föreslår en picknick i skogen.(Det är ungefär 20 minusgrader ute och snö till knäna) Jag tycker det låter som en bra idé. Han kommer tillbaka efter vad som känns som timmar hållandes en petflaska med vatten i ena handen och en limpa bröd i andra handen. Det är stora tuggmärken i brödet. Han ser barnsligt lycklig ut.
Vi börjar ta på oss kläder och börjar vandringen till den mysiga skogen.
17.00 Vi ser en busshållplats och bestämmer oss för att åka till McDonalds, jag har ingen aning varför. Jag ville ju till skogen och ligga i den mjuka varma snön.
När vi sitter och väntar så går pojken ut på vägen, jag säger till honom att han kan dö och då kommer han på att han står mitt ute i vägen, och han kan dö. Vi kommer på att knark är farligt.
18.00 Härifrån till McDonald’s kommer jag inte ihåg så mycket förutom att vi gick på bussen, och det var sjukt roligt, som i ett dataspel. Bara en lång gång fram och bussen åkte så man nästan snubblade, det blir en utmaning att ta sej längst bak i bussen, ett quest!
18.30 Vi kommer fram till McDonalds och går in och sätter oss, det är barnfamiljer överallt och ljuset är otroligt obehagligt. Alldeles för starkt och elakt. Vi sätter oss i ett hörn, vilket är väldigt komplicerat med alla jackor och mössor och så. Jag är klumpig och oerhört tung.
Jag ska gå och beställa fast jag inte är hungrig. Jag köper två hamburgare jag inte vill ha och när jag går och sätter mej så säger pojken att jag köpte fel, att jag ville ha något annat.
Jag går tillbaka till kassan och frågar vad det var jag beställde och vad jag vill ha.
Hon tittar på mej konstigt och jag säger något i stil med
”Hoppsan i lingonskogen” och går och sätter mej igen.
18.45 Jag sitter med en hamburgare i varje hand och vet inte vad jag ska göra med dom.
Jag är helt borta och har tydligen suttit så väldigt länge.
Pojken säger åt mej att jag ska äta upp ena och ta med mej den andra hem. Jag är för seg för att svara men lyckas insisterar på att han ska äta ena med orden:
” Du. Ät ”
Han lyder och sen leder han ut mej, fortfarande med en hamburgare som fastklistrad i handen.
Han slänger den och jag blir arg fast jag vet inte riktigt på vad. Jag mår väldigt bra.
19.15 Vi väntar på bussen, jag har inte så mycket minnen härifrån.
Bussen kommer i alla fall och vi går tydligen på.
19.40 Vi byter buss och jag träffar på en gammal kompis som ska åt samma håll.
Jag känner inte lika mycket nu utan är mest glad och flummig. Jag frågar henne om hon märker något skumt med mej men det gör hon inte. Jag är jättestolt över att jag är så normal.
Fast sen berättar jag vad vi har tagit och så pratar jag massor. Då tycker hon inte att jag verkar vara normal längre.
19.50 Nu är vi hemma, effekterna är nästan helt borta fast när jag ska gå in och hälsa på min mamma så tittar jag lite förstulet på Tvn och det är konstiga rörliga bulor som rör sej under skärmen.programledarens panna bubblar ut och hon får en rolig näsa. Jag är nära på att fråga om Tvn är trasig men ångrar mej i sista sekund.
Jag säger god natt och jag och pojken stänger in oss på mitt rum och pratar igenom dagen.
Somnar efter ett tag och drömmer roliga drömmar.
Sammanfattningsvis:
Jag tycker DMX var feting roligt men jag var helt disorienterad i flera veckor efter och kände mej som i en bubbla med världen utanför.
Jag fick inga direkta hallucinationer men dosen var ju ganska liten också och jag tror att den första bomben löstes upp ungefär när den andra gjorde det så att jag mest blev bäng.
Pojken fick sjukt dåligt närminne.
Det här är min första tripprapport, kritisera gärna!
