Citat:
Ursprungligen postat av
Strix m/94
Det finns goda skäl att återvända till trådens utgångspunkt. Framför allt i den senaste ryska utvecklingen visar det sig att varken Ryssland som land, eller Putin som politiker/person har något att tillföra till den konservativa sidan i politiken. Såväl inrikes- som utrikespolitiskt har Putin gjort Ryssland till ett undergångsland. Nu förefaller en gigantisk tvångsmobilisering av uppemot en halv miljon man stå för dörren, tydligtvis för att kompensera för de oerhörda bristerna i den ryska krigsmakten och misslyckade kriget (även känt som "specialoperationen") i Ukraina. Offensiven runt Bakmuth tycks ha kört fast ordentligt, den ensidigt proklamerade vapenvilan har också ensidigt brutits, Ukraina har i ökande grad kunnat genomföra bekämpning inne i Ryssland. Nu skall flera 100 000 ryssar (och "ryssar") skickas till köttkvarnen.
Västvärlden har, i motsats till ryska förhoppningar, ytterligare växlat upp sitt stöd till Ukraina, inte minst materiellt. I närtid skickas stora mängder pansarskyttefordon och annan tung materiel. Formerna för att understödja Ukraina med västerländska stridsvagnar diskuteras just nu.
I princip inga västerländska konservativa vill ha något att skaffa med Putin och hans putinister, utan driver nu istället på för att stödja Ukrainas nationella, och folkrättsligt legitima, nationella självständighet. Den urgamla konservativa hållningen att frihet går före fred tycks också ha fått genomslag i stora delar av Västvärlden, och mycket liberalt snömos avförs nu.
Putins viktigaste tjänst för Västvärlden, och dess konservativa, blir kanske till slut att visa på behovet av konservatism för att kunna hålla emot despoter av hans typ. Att socialism och liberalism saknar fungerande lösningar, utan istället är en del av problemet.
Västmakternas och Tysklands relation till Ryssland är en komplicerad väv som vävts länge.
Dyker vi ner i efterkrigstiden ser vi en axel mellan det socialistiska (kanske även socialliberala) Tyskland och Ryssland (Sovjet). Jag har alltid tolkat det som ett resultat av Tysklands dåliga samvete. DDR projicerade Tredje Riket på BRD och knöt starka känslomässiga och ideologiska band till Sovjetryssland.
DDR byggde den första gasledningen, jag gissar det är den som fortfarande är i bruk (?). Man byggde de nya Nordstream, och det är i huvudsak socialdemokrater i Tyskland som drivit på. SPD är starkast i nordöst, medan södra och västra delarna är mer konservativa.
Det är ett enormt lappkast den nuvarande gröna ledningen gjort, att de åter vill rusta, och att banden till Ryssland kapas.
Vi går i rask takt mot en relation mellan stormakterna som liknar den som rådde före det Stora Kriget (det som i Sverige kallas första världskriget). Det stora kriget som skulle bli det sista mellan Europas kraftcentra. Den slutliga segern över kejsarens välde i Europa.
Det är ju västmakterna som alltid allierat sig med Ryssland/Sovjet mot Tyskland. "Kejsaren" som likt Karl XII allierade sig med Sultanen mot Tsaren.
Game of Thrones... jag hoppas bara att inte Europa åter klyvs mitt itu utan att Frankrike, UK och Tyskland kan hålla sig inom de allianser som numera finns (EU och Nato).
Må Frankrike inte åka alltför ofta till Moskva.