Sitter och väntar på WW3

Är kanske inte filosofi enligt konstens alla regler så Mod får väl flytta till lämpligare forum om det inte passar.

Jag går runt med en overklighetskänsla. På kort tid har den genomsnittlige svensken gått från att känna sig hyfsat rik, inte superrik men i alla fall kunna köpa det den behöver för sina basala behov och unna sig lite extra till helgen till att paniksälja sina spabad och andra energislukande apparater.

Inflationen tuggar i sig de medel man hade på banken, stigande räntor kraschar huspriserna, aktiekurserna går ner i källaren. Man ser så mycket som är fel men kan inte göra ett skit åt det.

Ryssland har gått in i Ukraina och Putin hotar med kärnvapen om Ryska staten angrips samtidigt som han utropar annektering av områden de knappt kontrollerar. Kommer han kärnbomba Ukraina om de fortsätter ta tillbaka förlorad mark?

Ryssland och Kina har satsat på hypersoniska vapen medan USA harvat runt i de hjärndödas träsk där deras R&D inte lyckats ta fram nya vapen annat än små uppgraderingar på befintligt. Ryssland och Kina har därför ett litet fönster just precis nu att ändra på världsordningen.

Merkel har med sin hjärndöda politik försatt Tyskland i ett 100% beroende av en skurkstat, hela EU är på fallrepet tack vare miljötalibanerna ledda av en liten skolflicka.

Nu sprängs Ryska gasledningar precis utanför vår kust och länder börjar anklaga varandra. Usas president har lovar att stoppa gasledningarna (NS2) om Putin går in I ukraina vilket han gjorde.. När blickarna vänds mot USA skådar presidenten fjärran och börjar prata med döda medarbetare i sin senila dimma.

Alla normala personer står hjälplösa och tittar på spektaklet väl medvetna att de inte kan göra ett skit. Världen har förändrats från att kolonisera Mars till undrar om vita kläder reflekterar strålning bättre än mörka kläder.

Polen bygger ut sin arme, Frankrike likaså.. Kina sneglar mot Taiwan och USA har insett att de inte kommer klara skydda Taiwan.

Alla är införstådda med att det inte blir bra för någon om det blir ett fullskaligt kärnvapenkrig men även om ww3 inte blir ett kärnvapenkrig kommer det leda till oändligt mänskligt lidande och misär.
Ändå går poliserna till sina jobb för att kväsa demonstranter, militären går till sina jobb för att utarbeta planer hur man bäst tar kål på de andra... För vad?

Tittar man på de som har något att tjäna på krig så är det ett fåtal personer, typ vissa rika oligarker och affärsmän. De utgör inte ens 1% av befolkningen men de styr politikerna. Politikerna styr folket..

"Alla" (de flesta normalbegåvade iallafall) vet att det är fel och de som har förmågan till konsekvenstänk vet att detta kommer få oerhörda konsekvenser för dem själva. Raserade samhällen, nära o kära som dödas i kriget, svält och sjukdomar när samhället är sönderbombat... Ändå gör de vad politikerna vill. I sverige krigshetsas det på forum, "hoppas ryssen kommer så ska vi visa hur bra vi är...yada yada".. Folk kommer inställa sig vid inkallning.. Måste försvara landet.. (från vad, åt vem? -Idioterna som skapat den här situationen från början)?

Det hela är så surrealistiskt, det är som att man står vid sidan om och ser katastrofen komma i slowmotion, känslan att alla är med på det men nästan ingen vill, vetskapen om att inget man realistiskt kan göra kommer påverka situationen.

Insikten att ena supermakten styrs av en dvärg med storhetsvansinne och den andra av en dement pensionär...

Hur kan människan låta det ske?

Läser man diverse sociala medier så häpnar man över hur folk tänker.
De hetsar i samma anda som våra globalistiska politiker och deras köpta medier gör.
Helt utan något som helst konsekvenstänk.
Många verkar på fullaste allvar vilja ha krig.

Totalt fredsskadade och folk verkar tro att krig är något vackert, som om det vore en dramafilm.
Som att att det inte ens är verklighet.

Pratar man med folk så når man verkligen inte fram.
Trots att man målar upp en bild där militärer bombar och mördar deras grannar, deras barn, deras föräldrar, deras vänner.
Lik överallt, bortsprängda kroppsdelar.
Men nej, det går ändå inte in i huvudet på folk.

Tänker att Sverige kanske behöver lite krig för att ta ner folket på jorden igen.
Så folk börjar förstå vad som faktiskt är verklighet och vad som är fantasi.
Att helt plötsligt så betyder den där välansade gräsmattan, den nya bilen på uppfarten, sin fina titel, sitt perfekta instagramflöde, sina äckliga PK-åsikter absolut ingenting och de får upp ögonen för vad som faktiskt betyder något i livet.

Jag tror det handlar om intelligensbrist.
Om du ser människor som apor så verkar det väl inte särskilt surrealistiskt längre.

Jo det är sjukt,
de flesta vuxna har säkert sett ett antal krigsfilmer och säkert ett och annat klipp från verkligheten så de bör ju veta vad krig innebär. Man bör ju ha ett sådant filter som gör att man inser att man sannolikt inte kommer vara en Rambo utan statistiskt sett är det större risk att man blir en av dem som sårad bakbinds tillsammans med resterna av kompaniet och avslutas med ett nackskott på någon lerig åker.. Förhoppningsvis innan man hinner se sina ungar sprängda i bitar eller levande brända..

Ändå verkar folk tro att krig är något bra för dem..


Jag vet inte om det är någon form av skyddsmekanism, att man kopplar ifrån?
Sedan är människan ett flockdjur där de flesta rättar sig in i kön. Jag tillhör de få som inte springer med flocken på gott och ont.

Liknande beteende ser man hos idioterna som röstar för partier som gör deras liv sämre, men de röstar på dem för de blir tillsagda av t ex media att göra det..

Vissa går längre och försvarar förövarna som något Stockholmssyndrom trots att de måste inse att de inte själva gynnas om förövaren går fri..

Det finns en tråd i rymdforumet om man kan förstå hur stort universum är.. I den finns länkad en film som ger en rätt bra bild av hur liten jorden är i sammanhanget.. Hittills har vi inte hittat tecken på intelligent liv därute så man kan ju inse lite hur sällsynt det är.. Vi kan mycket väl vara enda intelligenta livet i universum och det enda vi fokuserar på är hur vi kan ha ihjäl varandra.. och nu står vi verkligen där.. på randen till att utplåna oss själva.

Kan inte bestämma om jag tycker det är komiskt eller tragiskt.

Ibland delar jag din känsla. Eftersom det ligger i filosofi, så kan jag ändå be dig att backa perspektivet lite. Då ser vi att mänskligheten alltid har varit helt jävla vrickad, och många gånger förut har människan varit övertygad om undergången.

Givetvis kan vi moderna människor se tillbaka och tycka att deras vånda var liten jämfört med våran. Men vad kommer den moderna människan om 100 år tycka om våran?

Det kan skita sig, det kan lösa sig. Inget kan vi göra förutom att sprida något gott i våran närmsta krets, den vi kan påverka.

En miljard ljusstrålar gör en fin dag, var bara en av dessa så har du gjort ditt.

Det börjar i det lilla, det är bättre att vi reflekterar över varför vi sitter här inne och istället sprider mörker, spyr galla och idiotförklarar. Tänker man efter, varje positivt lyftande inlägg (dom är få, det måste vi medge) här inne lämnar mig en gnutta lyckligt förvånad. Och det är inte betydelselöst! För det ljuset kanske jag för in i ett av mina inlägg, eller i ett möte irl och så vidare.


När jag passerade 30 för ett par år sedan, blev jag känsligare och känsligare för vad jag spred, varje negativt inlägg här , eller kommentar på jobbet lämnade ett större intryck i mig än i mottagaren. Men sent ska syndaren vakna, sprider dynga fortfarande, men inte lika ofta 🤣

Kolla omkring dig. Du tror att du är i ett rum, i ett begränsat fysiskt utrymme, men i verkligheten svävar du i oändlig rymd, du är överallt, du är bara atomer kopplade till alla andra atomer i kosmos. Du tror att du är någonstans, för att din hjärna säger det till dig, för att den har utvecklats genom naturligt urval till att berätta det för dig, så att "ditt" system överlever och kan navigera genom tid och rum, för att fortplanta och producera nya organismer, nya informationssystem, "liv". Men detta är bara en illusion. Vi är bara informationssystem, atomer som tror att vi är något. Men du är varken död eller levande. Det är bara en dröm.

Den falska känslan av säkerhet har alltid varit en illusion. Det är så mycket som måste fungera i harmoni för att vi ska kunna samexistera.

Det bästa du kan göra är att sluta bry dig, den här världen är styrd av rena jävla galningar och det finns ingenting som du kan göra åt det. Men vad spelar det för roll? En dag är jag död och ingenting av det här spelar någon roll för mig.

Jo människan har varit övertygad om undergång förr, men nu har vi de tekniska hjälpmedlen för att faktiskt se till att undergången inträffar. Jag är inte helt säker på att det finns människor här om 100 år.

Jo man kan bara göra så gott man kan för sina närmsta, men det är ändå tragiskt att se hur ens öde styrs av idioter.

Mmm detta är lite för flummigt för mig även om du har rätt i att vi bara består av atomer..


Jo visserligen. För egen del spelar det mindre roll om jag dör i morgon. Jag har gjort allt o lite till, livet känns som nyheterna är slut och allt börjar gå på repeat.. Har hört låten förr med annan text, sett filmen med andra skådisar... Man vet vad som komma skall. Jag är äldre än man blev för bara några hundra år sedan..bäst före är passerat.
Men det gör mig ont att mina barn förmodligen inte kommer få leva sina liv som vi fått göra.

Jag vet inte, tanken på att solen en dag slocknar gör mig nedstämd, även om jag vet att jag är borta sedan länge när det händer..

Vi som enskilda individer kan inte göra mycket åt händelseförloppet. Vi kan skänka pengar till Ukraina, till armén eller humanitära insatser, eller själva bidra med mankraft i hjälporganisationer. Men det vi som enskilda individer har kunnat göra (under många år nu) är att skaffa oss en krigskassa (Hur många har gjort det?), rösta rätt och se till att vi är förberedda. Sen kan man ju känna en knut i magen i alla fall, men det är normalt inför det okända. Nu kan vi bara rida ut stormen, sen är det över, för den här gången.

Så hade jag också känt om jag inte haft barn.

Om jag vore du, så skulle jag fokusera på att vara lycklig istället.

Om WW3 bryter ut, så kommer du att ångra att du inte tog vara på livet och var lycklig, när du kunde vara det.

Om WW3 inte bryter ut, samma sak.

Ja det är så dags att vakna nu..

Jordelivet är bara en droppe i evighetens hav, men majoriteten av jordens människor har lurats in i att tro att det är den enda chansen till att nå lycka och framgång, hjärntvättats till att kasta bort sina liv på meningslösa sysslor som jobb, barn och annat för att tjäna ondsinta krafter. Nu är det så dags att inse att all den tid och alla pengar de tjänat har noll och intet värde när döden och slutet står för dörren.
Hade de i stället levt ett liv utan att underkasta sig satan och hans lockelser så hade de välkomnat slutet på ondskan och känt trygghet och lugn inom sig eftersom de främjat sig från denna styggelse.

Men alla har ett val och även om man får beskylla föräldrar, stat, skola osv för det mesta av indoktrineringen så är det naturligtvis ändå upp till var och en att ta sitt ansvar och stå emot denna galenskap, men visst - människor är överlag mentalt svaga och lättmanipulerade, har lurats till att tro att de är svaga om de inte tillhör en grupp, osv.