Söp fattighjonen bort dagarna i de gamla fattighusen förr i tiden?

I Sveriges gamla historia, i de gamla fattigstugorna, i fattigvården där hjon satt fattiga i en stuga och bara glodde så borde det funnits ett intresse för att supa bort dagarna.

Men jag har aldrig hört om att fattighjonen var alkoholiserade eller satt och söp om dagarna.

Konstigt för vad fanns det för annat att göra i fattigstugan?

Så smygsöp man? Hembrände man? Drack man någon dag i veckan åtminstone?

Satt man bara nykter om dagarna och rullade tummarna?

Eller var fattighjonen de enda nykteristerna i socknen?

Kul fundering. Jag tror på ditt sista förslag: Hjonen var de enda nykteristerna i socknen. Skälet är att sprit gjordes på spannmål och senare potatis, och att ödsla denna råvara på hjonen, som bönderna ändå fick betala för då det var de som byggde och underhöll fattigstugan, låter inte så sannolikt. I de socknar som saknade fattigstuga hade man istället rotegång, där den fattige gick mellan olika gårdar och stannade en eller två veckor i varje hushåll innan hjonet gick vidare, så där kan nog brännvinstilldelningen varit bättre. Men fattighuset var nog både torrt och mörkt, i alla avseenden.

Jag tror snarare att alla drack. Därför utmärkte sig inte fattighjonen.

Fattighjonen var dessutom 100% helt arbetsoförmögna. Att folk som kunde göra någon nytta satt och rullade tummarna fanns inte.
Socknarna var små, alla kände alla.

Brännvin har man kunnat göra på lite vad som helst. tex björksav.

Det kan ha ändrat sig på 1800-talet när vi blev mer puritanska.

De arbetade. Alla som inte var permanent sjuka och inte kunde tillföra något var skyldiga att arbeta. För brödfödan. Man kardade, spann tråd, sydde slog rep osv. Fattigstugorna var inte gratis att bo i precis som dagens ålderdomshem så fick man tillföra något för att få mat och husrum. Alkohol var totalt förbjudet och om någon söp efter upprepade varningar åkte man ut. Det var ett dödstraff mer eller mindre. För hur klarar man sin i Sverige utan man och husrum på vintern?

Lite mer av denna vara skulle våra nya bidragstagare må bra av.

Nu är det knappast gratis att bo på ålderdomshem och vill man ha något att dricka får man bekosta det själv.

Tror de fick lite snaps till jul, men i övrigt var de ju fattighjon av en anledning och prioriterade nog mat i första hand.

Du ,läs en gång till. Jag skrev" Fattigstugorna var inte gratis att bo i precis som dagens ålderdomshem"

Hur du kan tolka det som att de skulle vara gratis är för mig en gåta. Och du det finns mycket skrivet om fattighus. Och varför skulle exempelvis kyrkan eller storbonden dela ut snaps? Det kanske hände någon gång på någon obskyr plats med det var ingalunda vanligt.

Det går faktiskt att missförstå vad du skrev. Men nu vet vi att det inte vara gratis att bo i en fattigstuga, precis som att det i dag inte är gratis att bo på ett äldreboende.

Det händer att man får starkt på dagens boende, men knappast varje dag. Och knappast i mängder som gör en berusad. Då är det vanligare att man får knark.

Ber ödmjukt om ursäkt, Stefan. Jag ska skärpa mig, inte ok att göra fel. Usch!

Fast i Lönneberga så delades det ut godsaker till fattighjonen kring jul, det har jag sett på tv!

Om man inte kan läsa annat är Kalle Anka, ja.

Och man "får" inte ett skit. Man får betala så kanske man få en nubbe till maten eller en öl.

Knarket som man kan få är väl begränsat till morfin som man kan få om man är förkyld, så man dör. Det är dyrt med gamlingar även om de betalar själva. Enligt våra vidriga politiker så är metoden att ta livet av dem är en ekonomisk vedertagen och godkänd metod. Eller har någon sett stora rättegångar om dessa avlivningar? Beteendet har vi alla sett under pandemin. Och bara några få av oss har högljutt talat om för döva öron vad som händer.

Morfin vid förkylning är nog det minst vanliga knarket på äldreboende.

Det starka man kan få till jul och midsommar ingår i vad man betalar för lägenhet och omsorg, så det ingår. Knarket betalar man extra för.

Oavsett vilket så var ju starka drycker något helt annat före 1900-talets nykterhetsvåg än vad det skulle bli och är idag.
Men det vet du ju.

Men de ädlaste av drycker, de hade ju bara husbonn tillgång till, och han delade ut som belöningar och tröst, efter eget behag så att säga.
Jag känner mig därför rätt så säker på att de fattighjon som han hade fått ansvaret för fick en riklig tilldelning av just dessa varorna.
Särskilt om de var sjuka och skröpliga också.

Dvs att ömma över de svaga uppfattades ju som en Gudi härlig gärning att göra, eller hur. Och till det hörde ju att dela ut lite extra supar, för de hade ju inget annat att glädjas över precis.


Det var väl bara husfrun som inte gillade just det tilltaget. Men i det var de ju knappast så ovanliga precis. Kvinnfolk var som kvinnfolk alltså, även i förritiden, småsinta och rälia, och gillade särskilt att nypas när ingen såg på.

Den trygge husbonn visste såklart vad som försiggick, så han delade ut några extra supar så fort kärringen gått och lagt sig och inte kunde titta på.
VAr han särskilt snäll så bäddade han även ner hjonen, och kanske satte sig på sin stol och tände pipan för att läsa lite högt ur den goda boken, samtidigt som han serverade kvällens sista kaffegökar.
Och så kunde de somna lugnt och glömma sina vedermödor för några timmar.
Sen, på morgonen så skulle ju ändå kärringen med skäggvårtorna stå och piska deras fotryggar för att väcka dem, bara på pin kiv.

Har fattighjonens vålnader redan börjat hemsöka dej på grund av dina oförskämda antydningar?!

https://www.pitea.se/bokhyllan/Brosc...algorenhet.pdf

Att bli intagen på fattiggården var nog det värsta man kunde råka ut för. Reglerna var hårda och man skulle ständigt vara tacksam mot förmyndare och föreståndare.

Till fattiggården kunde hjonen få komma, om de skulle gå i skola eller konfirmeras, om de var utblottade, platslösa eller arbetsovilliga. Dit kom de också om de var gamla, orkeslösa eller krymplingar. Den åldrings- och sjukvård, som vi idag har, fanns inte då och det hände, att även mentalt sjuka hamnade på fattiggården. Piteå Hospital & Asyl, där det fanns plats för 300 patienter, öppnades den 15 september 1893. Det närmaste sinnessjukhuset låg dessförinnan i Härnösand med endast 50 platser.

Ett fattighjon skulle iaktta gudsfruktan, sedlighet och ett ordentligt uppförande. De skulle visa vördnad och aktning inför främmande personer och även vara snälla mot varandra. Deras krafter skulle användas till att under tystnad arbeta vid inrättningen. På sin lediga tid skulle de också vara tysta och stillsamma och sysselsätta sig med tillåten läsning, laga sina kläder, tvätta eller med annat som tillhörde hygienen.

Hjonen fick inte lämna inrättningen och inte heller sitt arbete utan tillåtelse. Krogar och andra näringsställen fick inte heller under några förhållanden besökas. De fick inte hem föra kaffe, brännvin eller andra starka drycker till inrättningen. Besökare måste också anmäla sig hos föreståndaren och det var strängt förbjudet för män och kvinnor att utan särskilt tillstånd besöka varandra.