Hur vet man om man är borgare?

Precis så tänker jag.

Folk säger alltid till mig, skit i dom bry dig inte om dom tänk på dig själv istället.

En borgare är en person som bor i en stad, och som sluter upp bakom sedvänjor, hierarkier och institutioner. Det offentliga spelar stor roll i borgarens liv, t ex parker, trädgårdar och andra offentliga miljöer. Det är även viktigt med ett väl inrett (och tilltaget) hem där man kan "representera", dvs ta emot andra familjer.

I takt med att det traditionella "umgänget" kommit av sig lite, så har borgaren börjat vurma väldigt mycket för skolan, idrott och TV, som är lite av offentlighetens sista kvarvarande arenor. Borgaren hatar internet, på grund av bristen på hierarkier där.

Borgare har blivit allt mer sällsynta, nu när offentligheten är i upplösning. Många sitter nog där hemma, läser DN i pappersform och drömmer sig tillbaks till en tid då män klädde sig i kostym, stoppade en tidning under armen och "gick på lokal".

Borgaren hatar SD. Det beror inte på att borgaren inte delar SDs åsikter, utan för att SD säger högt det som borgaren tycker ska vara underförstått.

Borgaren har med tiden kommit att rösta allt mer rödgrönt, inte på grund av några egentligt "progressiva" ideal, utan för att ge sitt stöd åt det offentliga, och det gemensamma. Borgaren har sedan åttiotalet och framåt kommit att hata "nyliberalismen", vilket man anser är en ideologi som splittrar och atomiserar samhällsgemenskapen. Därför har de borgerliga partierna allt mer kommit att dräneras på borgare, i takt med att partierna börjat vända sig allt mer mot knegare som mest vill ha skattesänkningar och poliser på gatorna.

En av de mest fascinerande aspekterna av den borgerliga livsstilen, är borgarens förhållande till individualism. Borgaren kan skrika sig blå om individuella rättigheter och hemfrid, men drömmer ändå om en värld där människor gör lika. Alla i en stad ska heja på sitt lag, alla borde klä sig i samma "klassiskt snygga" kläder och läser samma böcker (en "litterär kanon" är en klassisk borgerlig käpphäst).

Man vet att man är frifödd och inte slav eller i kedjor.

Väldigt bra beskrivet tycker jag... detta är en definition jag köper.

Fetat 1:

Nog har väl borgaren skapat hierarkier på internet. Facebook med sina likes, influencers med mera är ju verkligen borgerskapets kreationer.

Fetat 2:
Är det så? Jag trodde ändå moderaterna var själva kärnan av borgarskapet, och den generation som styrt partiet de sista 20 åren har ju varit nyliberala i försvenskad form. Så nyliberala vi vågar i vårt land.

Sedan har man väl sakta accepterat att SD har haft några rätt, och man har sett sin multikulturella verklighet även i sina egna samhällen. Problematiken har blivit omöjlig att blunda för.

Men borgaren är även högkulturell, och med det kulturellt progressiv, då det varit normen att vara. Man tycker SD vara obildade proletärer utan kunskap om finare konstformer. Den dagsaktuella normen är progessivitet, och så har det varit i ca 50 år nu.

Man ser ner på SD som obildade lantisar och arbetare, och på så vis har vi även fått en vänster (där många borgare idag befinner sig) som ser ner på svenskar i längre sociala grupper. Det här sista gör mig arg. Vilken jävla skitvänster!!

Skarp analys.

Individualism
Kan själv säga att det som stämmer in på mig till att börja med mest är individualismen. I valet mellan individualism och kollektivism så är jag starkt individualistisk. Man skulle nästan kunna säga extremindividualistisk. Jag är inte en ensamvarg, men jag följer ingen och försöker inte va som andra bara för att passa in. Jag går min egen väg och är med dom som är som mig. Det som krockar för mig, men högerideologier (inte låtsashöger då) är att många av dom, fascism, nationalism, tenderar att vara väldigt kollektivistiska, något som nationalister t ex. har gemensamt med socialister och kommunister.

Valet/Personlighet
I valet blev det en blålila röst, jag röstade både på MED och på Piratpartiet. MED för att jag fick en högersväng precis innan valet, innan dess har jag mest varit anarkistiskt lagd och haft en mer vänster syn på saker och ting. Men sen så blev det att jag lockades lite längre högerut, då jag såg MED som en lite "ondare" variant av moderaterna. Att rösta på ett borgerligt parti är också att ta del av en rik kultur. Som borgare klär man sig kanske lite snyggare, och ser olika saker lite som en konkurrens mellan intressen. Jag är ytterst vältalig och bra på att argumentera, man skulle nästan kunna säga att jag är lite "stridsvan" i argumentationens konst, och varje debatt som sker är som en omgång mental sparring.

Jag ser det också som naturligt om andra vill betjäna mig på olika sätt, om andra vill köpa saker till mig eller servera saker åt mig som jag hade kunnat göra själva, så ser jag det som dom gör det av egen fri vilja och dom har valt att göra det åt mig, som en extra tjänst. ~Manipulationen kommer naturligt för mig, ett par år av intensivt studerade och en hel bokhyllerad av böcker om manipulation, vilket gjorde att jag till slut läst typ allt som går att läsa, för samma saker upprepades tillslut för varje ny bok. Min bokhylla lägger jag också stort värde i.

Internet
Det jag håller med om minst är att jag älskar internet och dataspel, det är mitt livs största passion. Internet är en fantastisk mötesplats där vi som är lite "outsiders" eller tillhör en sällsynt subkultur kan träffa andra som är som oss själva. Internet har jag levt med hela mitt liv och en dag utan internet är en evighet. Så helt enkekt, en som gillar internet väldigt mycket och även är en enthusiast för Linux, som jag grejar med i perioder. Gillar moderna grejer och smarta fyndiga lösningar.

Första stycket, var lite blandat
Skulle nog säga att parker och det offentliga är en hyffsat stor del av mitt liv. Dels till exempel dom barer och klubbar, nattlivet som finns i min stad. Men också att gå promenader, äta på restauranger och känna till olika delar av staden. Promenader är viktigt och jag gör det relativt ofta med såna jag känner och det ger en skön känsla av avslappning och man kan röka samtidigt.

Livet
I livets frågor så tenderar jag att tro på ödet och att allting är förutbestämt. Jag ser också livet som ett spel där varje dag är en konkurrans mellan massvis av konflikterande intressen. Ibland dolda, ibland helt öppna, men inte alltid i direkt konflikt utan oftas i form av mindgames eller att vinna olika typer av saker i vardagen. Räkna inte med att alla kommer vilja vara din vän, för det kommer dom inte. Men dom bästa sakerna i livet kommer till dom som inte är så snälla alltid, som är bestämda och inte försöker skaffa kompisar.

Så, @hofslättsmannen och @ZiggeZiggarett; vad tänker ni om mina tankegångar?

Wow! Det är ju exakt så ni antivita individualister tänker. ”Jag bryr mig inte om hudfärg”, ”Jag skiter i”. ”Mig mig mig och min karriär”. ”RESURSER, RESURSER! GE MIG MER RESURSER!” Det är exakt så. Självcentrerat fokus.

Bra inlägg. Lägg därtill unga borgare som älskar att tala illa om borgare, ett sätt att känna sig rebelliska mot deras väldigt icke-auktoritära liberala föräldrar. Var vanligare förr givetvis, men fortsätter att vara otroligt vanligt. Du finner dessa unga borgare framförallt i Södermalm i dyra lägenheter som föräldrarna köper åt dem (rikemansungen Greta Thunberg bor där exempelvis). Blir lillborgaren framgångsrik inom exempelvis kulturvärlden med hjälp av borgarföräldrarnas kontaktnätverk så fortsätter de vara borgerliga antiborgare livet ut, men oftast så växer de ifrån deras rebelliska ungdomstid och växer till att bli vanliga borgare, så småningom med hus i Skärgården eller liknande med två barn, som likväl växer upp till att bli framtida "rebelliska" antiborgare".

Borgare gilllar annars att vara yttligt kosmopolitiska, de vill ha en smörgåsbord av kulturella maträtter att välja mellan tvärs gatan vid deras arbetsplats. Olikt proletärerna så räcker det absolut inte med kebab och pizza, utan det ska vara så mycket smaker att smaklökarna aldrig tröttnar av repetitioner. Denna kosmopolitanska njutningsjakt utgör fundamentet för borgarens vurm för mångkultur, men tanken att de ska acceptera en liknande smörgårdsbord av exotiska värderingar är helt absurd för den äldre borgaren, som tror att alla ska genom utbildningsväsendet kan göras till perfekta demokratiska och individualistiska mönstermedborgare. Däremot gillar unga antiborgerliga borgare att även utforska postmodern relativism där man säger sig även respektera den mångfald av värderingar (även antidemokratiska och antifeministiska sådana) som kommer med mångkultur, men forskar man lite kring hur de närmar sig i verkliga livet de främmande kulturerna så blir man återigen besviken: för de antiborgerliga borgarna är det bara i teorin det är trevligt med mångfald av värderingar och sällan är de intresserade av att närma sig för mycket människor med sannerligen exotiska värderingar (exempelvis somalier och afghaner). Unga antiborgerliga borgare har oftast gått i helsvenska skolor med några lyxiga internationella studenter med forskarföräldrar (som får både borgarföräldrar och borgarungdomar att bli varma inombords då de känner att de är med och delar på ansvaret att genomgå det mångkulturella experimentet med alla proletärer som går till skolan med barn till afghanska och somaliska analfabeter). De kommer i kontakt med mångkulturens nedre värld enbart när det ska köpas droger till härliga fester i Skärsgården då föräldrarna är bortresta.

Konstigt då att de borgerliga partierna M och KD är hårdare mot invandring och islam än vad socialdemokraterna är.

Och vadå proletärer? Du låter som Marx. Det finns inga proletärer kvar. Borgare bor i städer dessutom, och städerna är mer kulturberikade än mindre städer eller landsbygd. Det sprängs numera även på Södermalm, men inte i t.ex. Luleå.

Som värdekonservativ påstår jag att borgare främst är att betrakta som en sorts högerliberaler. De kännetecknas främst av följande egenskaper/åsikter:

- De är individualister, i alla fall i betydande avseenden. De har därmed svårt att intellektuellt förstå att vad individer tar sig för också får konsekvenser på andra analysnivåer; familj, lokalsamhälle, nation osv.

- De är i allmänhet i någon mening lyckade, eller i alla fall hjälpligt lyckade, och de har därmed något att förlora - socialt, ekonomiskt, trygghetsmässigt - varför de alltid är rädda, eller potentiellt rädda.

- Deras värderingar uppstår långsamt under medeltiden. De befinner sig i städerna, där de är förhållandevis trygga, där de befinner sig bland andra i en motsvarande ekonomisk och social situation, där olika aspekter av ekonomi är grunden, men också en särskild social ställning med allehanda förmåner. När äldre tiders borgargarden organiserades, så skedde det med tydliga begränsningar att det var stadens styrkor som inte stod till kungens förfogande att använda efter eget gottfinnande. De hade också särskilda privilegier när det gällde handel och hantverk. Detta betydde inte att alla borgare var välbeställda, men de hade en särställning. Ur detta ursprung kommer under 1700-talet småningom liberalismen.

- De har en speciell form av naivitet, där man ständigt misstar andra , andra värderingar och andras strävansmål som motsvarande dem själva. Världen ser inte så ut, men det är svårt att acceptera. Häri ligger också ett överdimensionerat samvete, särskilt under de senaste ca 100 åren, grundat i en modern ateism som medfört ett själsligt tomrum som ofta fyllts med allehanda tokerier.

Bygg en moské baby.
Bygg gärna tre baby.

Moderaterna är väl enda riksdagsparti i svensk historia som uttryckligen gått till val på att det ska byggas fler moskéer?

Moderaterna står verkligen inte för något alls, kalkylen kan vara att slåss mot sossarna om muslimers röster i ena valet och att slåss mot SD om nya missnöjda högervågen i nästa val.

Liberalerna har dock alltid känts som den mer tvättäkta borgarpartiet, med mer gedigen ideologisk tro på progressiva ideer jämfört med den mer pragmatiska moderatpartiet som ibland kan verka sossig och ibland som SD-lite. Speciellt Ls naiva tro på att utbildning ska minsann frälsa alla i "den nya Sverige" och ge alla samma möjligheter att lyckas känns så borgerligt som det kan bli. "Svenskar kommer aldrig bli minoritet för att andra- och tredjegenerationens muslimer kommer minsann då vara svenskar" är ju en annan klassiker som pekar mot en stenhård tro på liberalismens makt att integrera alla till att bli individualister (och vad är svenskt ifall inte individualistiska värderingar enligt liberalerna?). Deras monarkikritik, konstanta invandringsliberalism (med ett och annat krav på pappret) och EU- och NATOvurm i tid och otid känns också otroligt som kosmopolitiska borgerlighetens essens. Respekt ska ges att de i alla fall håller fast vid sina ideal, olikt moderaterna.