Borde jag stressa över mitt liv?

Började nyss sista året på gymnasiet och insåg fort att jag snart måste börja göra val som kan som kan avgöra viktiga saker i mitt liv. Jag har ingen aning om vad jag vill göra efter jag tagit studenten och det börjar göra mig nojig. Det känns som om alla rumt omkring mig är stensäker på vad dem vill göra med sina liv och vad dem har för drömmar och mål. Det känns också som att vänner och familj förväntar sig så mycket från en, och jag vet inte hur jag ska hantera det, för just nu känns det mest som jag är vilse och har ingen aning vad mitt liv kommer leda till. Så, bör jag var stressad över min livssituation eller har någon ett bra tips hur jag ska tänka?

Det är inte så noga. Vill du bli jurist kanske du ska hålla betygen uppe, men jag har vissa bekanta som sadlat om 3ggr vid 33-37 år.

Man ångrar sig i allt. Stressa inte utan gör vad du känner för nu, då tror jag att det blir bäst.

Den som är säker på att den vet vad den vill göra om 5 år lurar sig själv 😂

Tänkte på det här om dagen, det kom upp en massa flashiga titlar vid en sammankomst. Vem fan drömde om deras tjänst som barn?

Vanligt vid den åldern. Alla kände så, men inte alla kunde sätta ord på det.

Ju tidigare du lär dig detta desto bättre. Man "borde" aldrig vara stressad över någonting. Visst, är man sen till flygplatsen tex men det är en annan sorts stress. Det du beskriver är en stress du kan ta kontroll över. Det tjänar aldrig något till att oroa sig över sådana saker, generellt i livet men speciellt inte i 19 års åldern. Gör om stressen till något positivt. Gå upp varje dag med en plan och en idé om vad du kan göra för att göra livet bättre idag. Det kan vara något jätteobetydligt, som att gå och handla en second hand skjorta, träffa en gammal bekant eller se en dokumentär. Så länge du planerar någonting och försöker göra nytta för dig själv under dagarna, så kommer inspirationen hitta dig tillslut istället för att du ska behöva "stressa" och leta efter den själv. I takt med det så kommer du växa som person och hitta din plats.

Helt onödigt att tänka på vad familjen förväntar sig. Min farsa drog in över 90k brutto när han gick i pension. Men det var hans första riktiga jobb, där han började när han var 32. Innan dess lallade han bara runt, i princip småkriminell. Och det finns massa liknande exempel ur samma generation, och ännu fler lär det bli i våran nu när de yngres möjligheter till självstyrande ekonomi är 20 gånger svårare. Att tro eller ha förväntan på en att livet ska vara spikrakt framåt och på banan sen dagen man tar studenten är helt befängt. Den enda gruppen detta kan appliceras på är junioridrottare på världsnivå, samt söner och döttrar till framgångsrika företagare. Tillhör man ingen av de grupperna så är det inte så det går till här i världen. Ibland tycks dog de äldre vuxna ha glömt det.

Men så är det. Sluta stressa. Ta det dag för dag, men se till att dagarna blir produktiva och att du inte hamnar i någon slags dvala så ordnar det sig. Jag lovar.

(Edit: Jag har precis fyllt 26. Så det var inte många år sedan jag var i exakt din sits och kanske till och med la upp en likadan tråd på flashback, på något gammalt trollkonto lol. Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra livet ut. Men det har gått ganska bra ändå, då jag hittat inspiration lite här och där. Haft 4-5 jobb där jag gjort bra ifrån mig och fått bra betalt, men inget har passat mig på riktigt. Den dagen kanske kommer, eller så gör den inte det. Men det spelar ingen roll, för är man aktiv och driftig så går det ändå.

Och ang, plugg/sabbatsår. Det är bara att sova på saken. Är du riktigt skoltrött skulle jag rekommendera att du ägnar energin till något annat. Jobb, kurser, musuk, konst, urmakeri fan vad som helst så länge det är produktivt. Det finns inget farligt med det om man inte hamnar i fälllan att börja ligga i sängen hela dagarna och spela TV-spel och kolla Youtube. Det är där man inte vill hamna, men det gör man inte om man går upp varje dag med målet att prestera, oavsett vad presterandet handlar om. Sen om du orkar fortsätta plugga så kan du göra det också. Det finns ju alltid möjligheten att hoppa av och starta om senare om det blir för mycket psykiskt eller för långrandigt för dig just nu.

Du ska såklart fokusera på här och nu, och försöka samla ihop så bra resultat som möjligt sista studieåret. Finns inget som säger, att man måste fortsätta läsa vidare igen redan till hösten. Många anser att ett sabbatsår med någon form av jobb, är bra på alla sätt och vis. Sen ska du inte lyssna på vad andra tycker du ska göra, det är ditt liv och det finns bara en som kan bestämma över det.

Innan gymnasiet ville jag inget hellre än att sitta och spela wow hela dagarna.
Strax innan gymnasievalet tyckte jag det kunde vara vettigt att läsa en mekanikerutbildning ändå.
Det sket sig, och jag började knarka p.g.a. en tragedi i familjen.
Strax efter jag var 20 började studera bibeln med Jehovas Vittnen. Blev stentroende och tog tag i livet. Läste en teknisk yrkesutbildning.
Jag hittade inget jobb inom det ändå, men jag hittade min fru, just för att jag försov mig till kneget på äldrevården på juldagen och gick och tog en kaffe med en vän istället, där hon också råkade vara. Det var mycket trevligare än ett bra jobb.
Jag hittade nyligen en lång dagboksateckning från tre dagar tidigare, som mynnade ut i att jag inte ville något mer gärna än att hitta en bra kvinna att leva mitt liv med. Det gick extremt fort att få den punkten uppfylld.

Nu läser jag en IT-utbildning på högskola istället, vilket egentligen är det jag har velat gjort sedan jag var 17. Är snart 30.
Bor kvar med frun, och flera barn.
Stressigt, absolut. Men så mycket bättre än att sitta ensam framför datorn år ut och år in (även om det fortfarande blir mycket tid där för plugg och hobbys).

Livet kan vända mycket, och fort.
Du behöver inte ha koll på allt redan nu, men det kan ändå vara bra att börja någonstans.

Planera inför någon gång när du har en ostörd timme för dig själv. Någon kväll hemma på rummet kanske.
Och den timmen ägnar du åt att skriva en lista på saker du tycker skulle vara antingen roligt, eller meningsfullt. Du kan ha två listor om du vill för de två sakerna, men det är ju schysst om du kommer på något som täcker båda.

Och det kan vara vad som helst, bara du skriver ner det.
Sedan har du kvar den listan, och går igenom den senare. Det kan vara nästa dag, eller någon vecka senare när du fått fundera lite mer.
Och så skriver du en ny lista.
Vill du fortfarande vara med om samma saker?
Kanske något mer?
Kanske något som inte kändes värt det längre?

Bara att tydliggöra sådana saker för dig själv på ett sätt som är organiserat kan underlätta väldigt mycket.
Fråga dig själv "vad är ett bra liv för mig?".
Du kan i viss mån ställa upp lite vilka regler som helst för det, även om det nog kan visa sig att det finns några punkter som är ganska allmängiltiga för de flesta.

Det viktiga är iallafall att du får sådana funderingar till ytan, för då blir du mer uppmärksam på när eventuella svar dyker upp.

Välj inte en universitetsutbildning om du inte vet var du vill göra. Min rekommendation är att jobba något år. Då blir man av med en del av skoltröttheten och du kommer vara mer motiverad att plugga.

Det är ett misstag att försöka passa in i ramen, att ha allt på plats är en sak en vilsen råtta jagar för evigt. Dina vänner snackar skit, det finns en anledning varför det är sjukt hög dropout på universitetet, även om det är "enkelt" för vissa så hamnar de fel, och det är alltid skillnad på motivation och disciplin. Ta vad de säger med en nypa salt, låt dem bevisa istället.

Det är inte meningen att du i 18-årsåldern ska veta vad du vill göra resten av livet. Man tror det, och folk runt omkring snackar skit för de är minst lika förvirrade.

En sak jag verkligen vill avråda från är att hoppa på högskola direkt efter. Du vet uppenbarligen inte vad du vill göra och risken är enorm att du sitter där om några år med ett skuldberg från CSN och en meningslös utbildning. Skaffa mycket hellre ett vanligt knegarjobb och försök spara undan pengar medan du funderar. Du kommer ligga före ALLA i din ålder om du tänker smart och inte följer strömmen.

Jag är evigt tacksam att jag inte valde vägen man "ska" ta. Tänk stort. Tänk längre bort än staden du bor i. Sverige är bara en liten liten prick på världskartan. Du kan göra vad du vill och bo vart du vill. När du vet vart du ska så kan du börja kolla vad det finns för jobbmöjligheter där, utbildning osv.

Jag gick ur gymnasiet med mest Godkända betyg och hade ingen ambition alls, larva mest runt.

Några år senare efter skitjobb insåg jag att jag behövde plugga vidare, läste systemvetenskap och tjänar idag 65k efter några år medans de som hade bra betyg jobbar på myndigheter eller andra skityrken med dålig lön och dödstråkigt jobb.

Det är aldrig försent att hoppa på något och tro inte att gymnasiet sätter din framtid.

Inget att stressa över men det är bättre att välja en grundläggande utbildning istället för att ta ett sabbatsår och börja jobba, chansen att du sen sätter igång och börja plugga är mindre efter att du börjat tjäna pengar på ett skitjobb och sen får jävligt svårt att komma därifrån och få ett nytt jobb då du saknar utbildning.
Vad har du för intressen i vardagen? Gillar du teknik, IT, vård, barn eller vad kan det vara du gillar att syssla med när du inte är i skolan?

Det är helt normalt att känna sig vilsen i den situationen du befinner dig i. Du bör göra det som gör dig glad och intresserar dig. Lever du ditt liv för dig eller för andra? Kanske finns det en kurator eller yrkesvägledare på din skola du kan prata lite med?

Exakt så där kände jag sista året på gymnasiet, 1995-96. ”Alla andra” hade värsta planerna, skulle göra massa häftiga grejer och jag kände det som att tåget redan hade gått. Men… det fina i kråksången är att 1) den stora majoriteten är egentligen förvirrade/osäkra, 2) det är absolut inte avgörande för din framtid vad du väljer att göra direkt efter gymnasiet eller ens de närmaste 6 åren därefter. Tro mig.