Vilken känsla skapas det när man "är redo att dö"?

Ibland när det kommer skumma blattar så kan jag bli lite obekväm, då brukar jag tänka: "Men döda mig då!!?". Sen försvinner rädslan.

Jag tror att Valhalla och Gud väntar på andra sidan, så döden är något naturligt för mig bara.

Men varför försvinner känslan när man är redo att dö? Vilken känsla skapas då? Är det Lugn eller Trygghet som skapas?

Är nog individuellt , men tror nog många känner lugn men rädsla just för ögonblicket verkligen dags.
Har man varit sjuk en längre tid tror jag nästan tom att man på gott humör sista tiden för att dö.

Beror 100% på vilken livsberättelse man har...
Du får läsa på lite för att få en bättre förståelse.

Jag har varit sjuk en bra stund nu, de e först nu som jag börjat jobba med mina känslor på riktigt. Utan koll på känslorna så är man ett "lätt target" för Andra men även för ens egen hjärna...

Men de e nog Lugn, kontroll typ. Valhalla o Gud ger mig sen trygghet när jag vet att jag kommer "hem" när jag dör.

Lång och komplicerad livsberättelse, men skit samma. Det viktiga är känslorna nu och hur man förändrar sig och sina känslor så att sista biten av resan blir lite mer intressant.

Syftade absolut inte på dig individuellt, utan generellt.

Utifrån som du skriver så är du missnöjd med livet. Således är dödsögonblicket sannolikt skrämmande.

Yes, den där sista tiden är ju värst. "Det ultimata testet" som man kan kalla det.

... va?

Jaha du talar för dig själv, då förstår jag. För många är ju döden välkommen och väntad.

Lite äkta sorg som tränger på.

Skulle säga att du blir kvitt en del stress också

Beror förmodligen på om du har levt livet eller inte.

Människor som har levt livet oavsett om de är 30 år eller 90 år kommer känna ett Lugn.

Människor som inte har levt livet kommer bli rädda.

Alla lever väl livet eller?