Psykiskt misshandlad av mitt ex

Antingen är man en Man eller en Mus, TS är en mus.

Min första tråd här!
Jag är en man som blev psykiskt misshandlad av mitt ex under flera år! Jag är fortfarande trasig!
Detta är tabu idag, liknade Johnny och Amber!

Diskussionsunderlag: Fyll på med era upplevelser!

/Mentoo

Kille här, blev också misshandlad av mitt ex. Vill inte outa mig för mycket men typ:

Hon var psykopat, hade misshandlat sina barn tidigare. Hon hävdade till mig att hon blev frame’ad och var en ”utsatt kvinna”, psykopater är väldigt manipulativa och efter ett tag så typ köper man allting. Alltså jag vet inte hur man skall förklara, men man förstår oftast innerst inne att de ljuger.

I början var allt bra, grymt sexliv, hon var snäll och kärleksfull. Sedan kunde hon berätta sinnessjuka saker, för att sedan förneka dem. Hon försökte då övertyga mig att jag var skizofren - vilket jag nästan börja tro tills vänner som också hört några av lögnerna hon spred bekräftade att hon visst sagt dem.

Efter ett halvår spårade det ur totalt. Hon fick psykoser, var ute och knarkade, ville att jag skulle begå brott (nope, begick aldrig några brott) för att ”jag visste för mycket” om henne. Det sjuka med psykoserna är att jag tror att hon inte hade psykoser, för om någon kom på besök kunde hon helt plötsligt vara normal, jag misstänker att hon låtsades ha psykos 24/7 flera dygn i streck endast för att psyka mig.

Hon började till slut attackera mig med vapen, sade att hennes vänner skulle döda mig för att hon ”inte längre hade någon nytta av mig”. Hon lyckades faktiskt manipulera sitt ex till att begå mordförsök på killen innan mig - exet blev dömd till mordförsök (det var riktigt sadistiskt och blodigt).

Efteråt blev hon dömd till fängelse för grov fridskränkning, jag fick skyddad identitet och flyttade 30 mil bort till en för mig totalt främmande ort. Jag började få panikångestattack (trillade ihop på marken när jag var ute och gick och fick som epilepsi, någon människa ringde 112). Jag kunde vakna skrikande mitt i natten och hade typ mardrömmar varje natt i ett halvår. En gång vaknade jag - ni vet när man fortfarande är i det stadiet att man kan höra saker från drömmen - och hörde någon viska i mitt öra: ”gissa vem som är här”. Jag flög upp ur sängen i panik.

Det värsta var nog när hon tvingade mig ta av mig mina kläder medan hon kontinuerligt sköt mig med en elpistol. Hon tvingade mig att välja vilken hand hon skulle kapa på min bror, vem av mina syskon som skall dö och sköt mig varje gång ”jag sa fel”. Hon hotade att hennes vänner skulle våldta min syster. Det sjukaste av allt är att när hon åkte in och jag gick in i vår lägenhet (där jag inte varit på ett par veckor) var hennes väska kvar i hallen med plånbok och nycklar och allt i. I väskan låg en zip-påse med en billig telefon, ett kvitto till telefonen, ett kontantkort och ett fotografi på min syster…

Jag tror jag har blivit personlighetsförändrad efter allt det här. Jag känner mig inte som förut längre. Jag får lätt panik och stressar upp mig över saker och kan nästan få som minipsykoser om jag tänker för negativa tankar.

Min bakgrund är att jag träffade en tjej det kändes bra med, slutade med att vi gifte oss och fick 1 barn.

Var väldigt mycket upp och ned i det förhållandet och misstänkte att något inte stämde.

4år senare lyckades jag ta mig ur greppet av en narcissist som psykiskt misshandlade med och verkligen hade mig runt sitt finger.

Efter att tagit kontakt och träffat en väldigt bra psykolog så gick det snabbt för mina ögon att öppna sig och jag lyckades ta mig ur förhållandet.nu mår jag så mycket bättre och är så mycket gladare än jag varit på länge.

Fortsätter att gå till psykolog för att stärka mig själv och prata genom det jag har varit med om.

Men du har ett tråkigt sexliv och dina tjejer luktar illa.
Man kan inte få allt.

Har någon av er haft nya förhållanden efter separationen från plågoanden?

Jag har det. Mycket mindre psyk terror men också mindre romantik.

Har någon av er haft nya förhållanden efter separationen från plågoanden?

Jag har det. Mycket mindre psyk terror men också mindre romantik.

Antingen är man en Man eller en Mus, TS är en mus.

Jag har inte haft det, gått 1 år sedan jag lämnade och detta året har jag lagt min energi på mig själv för att bygga upp mig starkare.

När jag väl inleder en ny relation så kommer det säkert finnas saker som gör en påmind samt agera på ett speciellt vis i den nya relationen innan man sänker sin gard.

Nope. Träff en borderliner så kanske du överlever!

Det är helt normalt att tycka att exet var ett as i något år eller så, sedan förstår man att det var bådas fel att förhållandet var dåligt.
Personer som gnäller om "psykisk misshandel" efter flera år har oftast en medfödd offerkofta. Så till vida du inte var fastkedjad i källaren så kunde du ha lämnat hele enkelt. Så enkelt är det.
Och det gör man inte alltid. Man stannar för att man är feg, hämndlysten och konflikträdd på en och samma gång. Det gjorde jag. Jag kallar inte mitt ex för misshandlare, även om hon betedde sig elakt och manipulativt. Jag betedde mig säkert illa också, fast jag har svårt att se det.
Ska du lära dig något till nästa förhållande du ingår, så måste du sluta fokusera på andras brister. Det är känslomässigt tillfredsställande att frossa i dessa, men det är inget du har nytta av tyvärr.