Behöver hjälp med info om mitt barns rättighet att slippa skadlig behandling på BVC

Här kommer mitt problem: Barnmorskan såg att barnet fortfarande hade eksem( vilket är naturligt då de inte erbjudit någon bot). Eksemet är faktiskt bättre än innan, och det är mest för att vi köpt en egen fuktgivande kräm som är bättre än de som de rekommenderade på BVCsamt att vi kört lite huskurer med bla havremjöl och att vi slutat använda konventionellt tvättmedel när vi tvättar kläder ,men ändå började han/ hon(barnmorskan) att tjata om att ta kortison.

Jag förklarade vår ståndpunkt och sade att "de" tyckte att kortison var säkert och bra men inte vi. Barnmorskan blev nog lite provocerad av det jag sa för att hon/han började att insistera mer bestämt om kortison varpå jag helt enkelt var tvungen att säga till henne/honom att hon inte kan tvinga oss till att ge barnet kortison. Detta måste ha provocerat barnmorskan ytterligare för då sa denne på ett mycket dominant och kränkande sätt" Jo det kan vi visst göra" varpå han/hon lade till att om de ansåg att barnet lider så kunde de göra en anmälan ( och på så sätt tvinga oss, lite som ett hot utifall att vi skulle vägra).

Detta kändes oerhört kränkande och respektlöst från barnmorskans sida och jag blev upprörd och frustrerad. Situationen kändes mycket olustig och frustrerande eftersom jag i den stunden insåg att jag inte vet vad lagen säger i ett sådant scenario. Jag tvingade att tiga resten av besöket men mådde dåligt hela dagen.

För mig och min fru är rätten till självbestämmande mycket viktig, både för oss själva men speciellt för vårt barn som inte kan försvara sig eller föra sin egen talan. Jag frågade mig själv, är lagarna i Sverige så absurda att sjukvårdspersonal kan tvinga på mitt barn en behandling som vi anser kan vara direkt skadlig och kanske tom farlig? Ovissheten kändes mycket frustrerande.

Sedan dess har jag varit i kontakt med en av regionens jurister. Denna jurist kunde endast ge mig generella svar om vad som gällde som egentligen var väldigt vaga och inte sa så mycket för vårt specifika fall. I princip sa juristen följande: Vårdnadshavande ska varken kunna neka eller tvinga sitt barn till vård. Vårdpersonalen måste utgå från en individuell bedömning om vad som i första hand är bäst för patienten. I särskilda fall kan ett tvångsomhändertagande bli aktuellt


Alla dessa svar hjälper mig inte ett dugg då det egentligen inte passar för vår situation. För det första är eksem ingen akut situation som behöver livsuppehållande vård på något sätt.

För det andra kan vi inte anses vara försummande föräldrar bara för att vi vägrar ge en medicin som vi anser är mer skadlig än nyttig för vårt barn, snarare bryr vi oss väldigt mycket eftersom vi inte vill ge henne preparat som vi tror kan skada henne även om sjukvården tycker att det är en fantastisk och riskfri medicin.

Det är dessutom inte så att vi bara struntar i vårt barns besvär utan vi söker behandlingsalternativ på annat håll. Både genom dokumenterat harmlösa huskurer men även genom att söka privat sjukvård för att se behandlingsalternativ samt att föröska hitta orsaken till besväret vilket tyvärr är något som skolmedicinens personal ofta helt struntar i och bara koncentrerar sig på symptomlindring.
Helst vill vi hitta någon behandling med något som är så naturligt, skonsamt och riskfritt som möjligt. På detta sätt har vi hittat den mjukgörande krämen som förbättrat hennes eksem samtidigt som krämen är mer naturlig och skonsam än sjukvårdens alternativ.

Som ni kan förstå vill vi vårt barns bästa och vi vill inte försumma henne på något sätt. Vi är bara inte överens med sjukvårdspersonalen om vad som är en adekvat och säker behandling för eksemet och det anser jag att man inte måste vara heller. Man måste väl som förälder kunna tacka nej till en behandling man anser skadlig för sitt barn.



Jag vänder mig nu till er på detta forum då jag vet att det finns många intelligenta och öppensinnade människor som inte blint lyder vad staten och dess myndigheter säger. Jag hoppas även att det finns någon eller några med gedigna kunskaper inom juridik som kan ge mig råd och hjälp med detta problem. Jag vill ha juridiskt kött på benen för att kunna ge svar på tal om barnmorskan eller annan sjukvårdpersonal kommer med liknande prat igen. Men framförallt vill jag veta mitt barns rättigheter för att bättre kunna skydda henne från all fara. I detta fall anser jag att faran kommer från systemet genom vårdpersonalen som vill kunna tvinga mitt barn till en skadlig behandling.

Kan jag be dem dra dit pepparn växer, dvs säga nej vi vägrar utan att behöva oroa oss för allvarliga konsekvenser i form av omhändertagande? I vilka situationer kan ett omhändertagande ske, dvs under vilka förutsättningar?

Hur skulle de tvingande åtgärderna se ut? skulle det bara vara tvingande åtgärder vad gäller behandling eller skulle vi riskera att förlora vårt barn helt och att barnet blir satt hos en fosterfamilj som kommer att ta hand om henne för pengar och givetvis inte älska barnet som oss?

Jag har ingen avsikt att skapa problem för vår familj, jag kommer att anpassa mig efter vad lagen säger, jag vill bara veta våra rättigheter som familj, och mitt barns rättigheter att slippa skadliga behandlingar. När jag vet mer säkert vad som gäller kan vi ta bättre beslut.

Ett alternativ skulle vara att vi helt enkelt slutar besöka bvc och endast söker sjukvård för barnet när det är något akut. De har ändå ingen bra lösning på barnets eksem och i övrigt väger de och mäter mest. Samt ger råd som snarare känns som påtryckningar i olika ämnen som rör barnet. Det känns inte som att vi skulle förlora så mycket utan bara vinna på det. Men som sagt med mer kunskap och information kan man ta ett bättre beslut.

Bryter inte detta mot grundlagen som säger att ingen kan påtvingas någon behandling på sin kropp? bryter det inte mot barnkonventionen? Vore det inte ett brott mot mänskliga rättigheter?
Jag skulle vara oerhört tacksam för hjälp och råd som kan vara till nytta. Kritik som inte är konstruktiv och klagomål undanbedes vänligt men bestämt.

Bryter inte detta mot grundlagen som säger att ingen kan påtvingas någon behandling på sin kropp? bryter det inte mot barnkonventionen? Vore det inte ett brott mot mänskliga rättigheter?

Jag skulle vara oerhört tacksam för hjälp och råd som kan vara till nytta.

Eftersom det är frivilligt att gå till BVC och följa deras råd, så är det heller inget som kan påtvingas er, och därför är det heller inga brott mot grundlag, barnkonvention eller mänskliga rättigheter som har begåtts här.
Däremot, om det är så att någon på BVC försöker förmå er att vidta åtgärder som ni inte vill, genom att påstå att de kan vidta tvångsåtgärder, då är det möjligen tjänstefel eller kanske till och med olaga tvång. Om BVC t.ex. hotar att anmäla er till soc. om ni inte gör som de säger, då är det mycket nära till hands med olaga hot. Skulle sådana situationer uppstå kan det vara idé att spela in samtalet, exvis genom en app i mobiltelefonen. BVC behöver inte känna till att ni spelar in samtalet så länge ni själva deltar i det.

Bryter inte detta mot grundlagen som säger att ingen kan påtvingas någon behandling på sin kropp? bryter det inte mot barnkonventionen? Vore det inte ett brott mot mänskliga rättigheter?
Jag skulle vara oerhört tacksam för hjälp och råd som kan vara till nytta. Kritik som inte är konstruktiv och klagomål undanbedes vänligt men bestämt.

? Men det är om "personalen" eller någon annan gör anmälan. Tror du de gör det?
Annars anser du att varje vårdcentral över hela Sverige alltid har rätt. Om de miss sköter sig så anmäler de sig själva?

Problemet med många är att de kan klaga i efterhand. Varför ens komma dit?

Om det gäller en behandling som påtvingas dig så är det säkert så men det är nog annorlunda om dom misstänker att ett barn far illa pga föräldrarnas beslut.

Det är nog så idag, men för några år sedan så vägrade föräldrarna till sin son, bekant till mig, behandling pga religiösa skäl. När han blev för dålig gick myndigheterna in med tvångsvård.

Han var tonåring, och det blev mycket omfattande operationer för att få ett någotsånär drägligt liv.

Så jag skulle säga att om myndigheterna efter orosanmälan eller liknande uppfattar det som att barnet vägras korrekt vård så kan det bli tvångsvård. Vad som är korrekt vård är det som ansvarig läkare har att följa som beprövad vetenskapligt godkänd vård. Den är, tror jag, fastställd av den chefsläkare de följer i kommunen inom rätt medicinskt område. Att själv komma med egna påhittade behandlingsmetoder med anekdotisk bevisning kommer bara att leda till osämja och bli ett steg mot ev tvångsvård.

Jag råkade ut för en mycket otrevlig situation nyligen på BVC vid en rutinundersökning med mitt barn på 1 och ett halvt år. Det är nämligen så att mitt barn haft problem med eksem sedan han/hon var 5 månader. Nu är barnet 1 och ett halvt år och har fortfarande problem med detta. Vi har provat sjukvårdens lösningar i snart ett år men till ingen nytta.

Sjukvården tror stenhårt på kortisonkrämer men det gör inte vi som föräldrar. Kortisonet är mycket effektivt till en början men det är precis som Alvedon eller Ipren endast en symptomdämpande medicin som hjälper ett litet tag och som man dessutom bildar tolerans mot vilket i längden leder till att samma kortison inte längre gör effekt utan att man sakta men säkert kommer att behöva starkare och starkare preparat.

Vi provade först en mild variant och när den slutade att göra effekt prövade vi en medelstark och när dess effekt minskade bestämde vi oss för att lägga ner skiten. Givetvis trappade vi ner såsom läkaren ordinerat. Trots detta fick vårt barn ändå rebound effekt som tog ett tag att bli av med.

Vi bestämde oss att inte använda kortison mer då det bara ger tillfällig lindring, men inte på något sätt botar eksemet. Barnet fick förutom rebound effekten biverkningar i form av vita fläckar på huden som ännu efter flera månader inte försvunnit. Hon/han led dessutom stort när reboundeffekten fick eksemet att blossa upp med värre effekt än från första början.

Man kan dessutom i längden få tunn och skör hud, tunna och sköra blodkärl, påverkan på den sk stressaxeln (sämre stresshantering, vilket kan bidra till ökad risk för psykiologiska besvär), Diabetes och ironiskt nog ännu värre eksem. Det finns många fler biverkningar som jag inte kommer att nämna här. Dock är det värt att nämna att de starkaste kortisonkrämerna kan i sällsynta fall tom leda till döden för spädbarn.
Medicinen är alltså ett tvåeggat svärd som både hjälper och skadar samtidigt.

När vi väger fördelar mot nackdelar så väger nackdelarna tyngre och därför vi tog beslutet att inte använda mer kortison.

Det beslutet ledde dock till problemet som jag här vill presentera. Sjukvården i Sverige är väldigt, väldigt påverkad av läkemedelsindustrin både på ett direkt sätt genom läkemedelsverket som i princip ägs(finasieras) av läkemedelsindustrin) och på ett indirekt sätt genom vad läkare och övrig sjukvårdspersonal får lära sig på gymnasiet eller universitetet. Sverige kopierar i princip EU:s och USA:s sjukvårdsvetenskap och dessa utbildnings och forsknings centrum är starkt påverkade av lobbyister från läkemedelsindustrin.

Således får läkare och annan sjukvårdspersonal lära sig att läkemedelsbolagens mediciner är de som ska rekommenderas och användas inom svensk sjukvård. I Sverige finns dessutom väldigt lite utrymme för läkare att rekommendera naturliga alternativ till de kemiska preparaten. Läkare inte bara uppmuntras att rekommendera utan de är i många fall tom skyldiga att rekommendera vissa mediciner.

Vårt barns läkare och barnmorska som ju självklart är skolade i skolmedicinens utbildningar och som jobbar under skolmedicinens regler tycker att kortison är en fantastisk produkt som vi absolut bör fortsätta med. Att det finns risker med att använda kortisonkrämer under lång tid verkar de ignorera trots att informationen är lättillgänglig på statliga myndigheters webbplatser samt på sidor som samlar forskning och vetenskap och dessutom så står biverkningar i bipacksedeln men som dom inte verkar bry sig om.

Här kommer mitt problem: Barnmorskan såg att barnet fortfarande hade eksem( vilket är naturligt då de inte erbjudit någon bot). Eksemet är faktiskt bättre än innan, och det är mest för att vi köpt en egen fuktgivande kräm som är bättre än de som de rekommenderade på BVCsamt att vi kört lite huskurer med bla havremjöl och att vi slutat använda konventionellt tvättmedel när vi tvättar kläder ,men ändå började han/ hon(barnmorskan) att tjata om att ta kortison.

Jag förklarade vår ståndpunkt och sade att "de" tyckte att kortison var säkert och bra men inte vi. Barnmorskan blev nog lite provocerad av det jag sa för att hon/han började att insistera mer bestämt om kortison varpå jag helt enkelt var tvungen att säga till henne/honom att hon inte kan tvinga oss till att ge barnet kortison. Detta måste ha provocerat barnmorskan ytterligare för då sa denne på ett mycket dominant och kränkande sätt" Jo det kan vi visst göra" varpå han/hon lade till att om de ansåg att barnet lider så kunde de göra en anmälan ( och på så sätt tvinga oss, lite som ett hot utifall att vi skulle vägra).

Detta kändes oerhört kränkande och respektlöst från barnmorskans sida och jag blev upprörd och frustrerad. Situationen kändes mycket olustig och frustrerande eftersom jag i den stunden insåg att jag inte vet vad lagen säger i ett sådant scenario. Jag tvingade att tiga resten av besöket men mådde dåligt hela dagen.

För mig och min fru är rätten till självbestämmande mycket viktig, både för oss själva men speciellt för vårt barn som inte kan försvara sig eller föra sin egen talan. Jag frågade mig själv, är lagarna i Sverige så absurda att sjukvårdspersonal kan tvinga på mitt barn en behandling som vi anser kan vara direkt skadlig och kanske tom farlig? Ovissheten kändes mycket frustrerande.

Sedan dess har jag varit i kontakt med en av regionens jurister. Denna jurist kunde endast ge mig generella svar om vad som gällde som egentligen var väldigt vaga och inte sa så mycket för vårt specifika fall. I princip sa juristen följande: Vårdnadshavande ska varken kunna neka eller tvinga sitt barn till vård. Vårdpersonalen måste utgå från en individuell bedömning om vad som i första hand är bäst för patienten. I särskilda fall kan ett tvångsomhändertagande bli aktuellt


Alla dessa svar hjälper mig inte ett dugg då det egentligen inte passar för vår situation. För det första är eksem ingen akut situation som behöver livsuppehållande vård på något sätt.

För det andra kan vi inte anses vara försummande föräldrar bara för att vi vägrar ge en medicin som vi anser är mer skadlig än nyttig för vårt barn, snarare bryr vi oss väldigt mycket eftersom vi inte vill ge henne preparat som vi tror kan skada henne även om sjukvården tycker att det är en fantastisk och riskfri medicin.

Det är dessutom inte så att vi bara struntar i vårt barns besvär utan vi söker behandlingsalternativ på annat håll. Både genom dokumenterat harmlösa huskurer men även genom att söka privat sjukvård för att se behandlingsalternativ samt att föröska hitta orsaken till besväret vilket tyvärr är något som skolmedicinens personal ofta helt struntar i och bara koncentrerar sig på symptomlindring.
Helst vill vi hitta någon behandling med något som är så naturligt, skonsamt och riskfritt som möjligt. På detta sätt har vi hittat den mjukgörande krämen som förbättrat hennes eksem samtidigt som krämen är mer naturlig och skonsam än sjukvårdens alternativ.

Som ni kan förstå vill vi vårt barns bästa och vi vill inte försumma henne på något sätt. Vi är bara inte överens med sjukvårdspersonalen om vad som är en adekvat och säker behandling för eksemet och det anser jag att man inte måste vara heller. Man måste väl som förälder kunna tacka nej till en behandling man anser skadlig för sitt barn.



Jag vänder mig nu till er på detta forum då jag vet att det finns många intelligenta och öppensinnade människor som inte blint lyder vad staten och dess myndigheter säger. Jag hoppas även att det finns någon eller några med gedigna kunskaper inom juridik som kan ge mig råd och hjälp med detta problem. Jag vill ha juridiskt kött på benen för att kunna ge svar på tal om barnmorskan eller annan sjukvårdpersonal kommer med liknande prat igen. Men framförallt vill jag veta mitt barns rättigheter för att bättre kunna skydda henne från all fara. I detta fall anser jag att faran kommer från systemet genom vårdpersonalen som vill kunna tvinga mitt barn till en skadlig behandling.

Kan jag be dem dra dit pepparn växer, dvs säga nej vi vägrar utan att behöva oroa oss för allvarliga konsekvenser i form av omhändertagande? I vilka situationer kan ett omhändertagande ske, dvs under vilka förutsättningar?

Hur skulle de tvingande åtgärderna se ut? skulle det bara vara tvingande åtgärder vad gäller behandling eller skulle vi riskera att förlora vårt barn helt och att barnet blir satt hos en fosterfamilj som kommer att ta hand om henne för pengar och givetvis inte älska barnet som oss?

Jag har ingen avsikt att skapa problem för vår familj, jag kommer att anpassa mig efter vad lagen säger, jag vill bara veta våra rättigheter som familj, och mitt barns rättigheter att slippa skadliga behandlingar. När jag vet mer säkert vad som gäller kan vi ta bättre beslut.

Ett alternativ skulle vara att vi helt enkelt slutar besöka bvc och endast söker sjukvård för barnet när det är något akut. De har ändå ingen bra lösning på barnets eksem och i övrigt väger de och mäter mest. Samt ger råd som snarare känns som påtryckningar i olika ämnen som rör barnet. Det känns inte som att vi skulle förlora så mycket utan bara vinna på det. Men som sagt med mer kunskap och information kan man ta ett bättre beslut.

Bryter inte detta mot grundlagen som säger att ingen kan påtvingas någon behandling på sin kropp? bryter det inte mot barnkonventionen? Vore det inte ett brott mot mänskliga rättigheter?
Jag skulle vara oerhört tacksam för hjälp och råd som kan vara till nytta. Kritik som inte är konstruktiv och klagomål undanbedes vänligt men bestämt.

Är väl precis vad jag skrev. Vägrar du själv blodtransfusion av religiösa skäl så är det upp till dig. Är du beredd att låta din tvååring dö för din religiösa övertygelse så blir det tvångsvård.