Behöver hjälp med info om mitt barns rättighet att slippa skadlig behandling på BVC

Där det är som värst (då pratar vi om att det blöder och vätska kommer ut)
Be om recept på Emovat. Den innehåller kortison och skall användas där inget annat hjälper.

Hoppas du fick lite råd i alla fall..

Tänkte på "visst togs prover på huden?" Så det går att bestämma vilka produkter som fungerar bäst? Om inte så byt vårdcentral, eller skriv remiss

Mitt förslag till dig om du vill ha juridisk hjälp från forumet.

Korta ner ditt inlägg väsentligt. Det viktigaste frågeställningarna samt ett kort sammandrag och en länk till denna tråden för mer information.

Lägg upp det i forumdelen "Juridik" .. Där kommer du att få bäst svar.

Som nämnt i andra inlägg så låter det som att det är dags att söka specialistvård, då problemen inte ger med sig för ditt barn. Be om remiss från BVC eller primärvård, alternativt gör en egen vårdbegäran. Första instanserna har försökt och det har inte räckt till, då behöver specialisterna ta vid. Du kommer troligtvis stöta på patrull när du ber om specialistvård, så var beredd på att vara trägen och jobbig. Talar av erfarenhet då jag och frugan själva stridit för specialistvård för eget barn med annan typ av medicinsk problematik, men när vi väl kom till specialister blev det mycket bättre.

Gällande vad du frågar efter i inlägget vill jag spontant säga att det kändes som ett absurt beteende att mer eller mindre hota att göra en orosanmälan utifrån det du beskriver. Det är klart att BVC-sköterskan skulle kunna göra en sådan, men det finns i sådana fall inget i den som skulle kunna ligga till grund för att socialtjänsten skulle kunna agera på något sätt. Möjligtvis inleda en utredning, men om det endast rör sig om den situationen du beskriver finns det knappast någon grund för omhändertagande. Som någon annan skrev behöver du neka ditt barn mer eller mindre livsnödvändig vård innan ett omhändertagande kan bli aktuellt.

Jag tycker du ska kämpa på om att inte använda kortison. Dock vill jag nyansera det du skrivit ovan lite.
De mediciner som är godkända att använda i svensk sjukvård har genomgått många tester, man har dokumenterat biverkningar och man har ett system för att rapportera in nya biverkningar. Testen som gjorts har framför allt visat att medicinen fungerar mot det den ska användas mot.
Det är därför naturligt att läkare rekommenderar de läkemedel som är godkända. Om läkare fick möjlighet att rekommendera alternativa mediciner som inte har dokumenterad effekt och har okända biverkningar skulle sjukvården snabbt gå åt skogen.
Däremot borde läkarna inte ha några större synpunkter på att ni själv testar alternativ som enligt läkarens bedömning inte är skadlig även om den kanske är meningslös.

Eftersom trådstarteren främst efterfrågar juridiken i huruvida han kan avsäga sig råden från sjukvården, och risker därtill - så flyttas tråden till Juridik.

Låter svaren med tips stå kvar, men efter flytt är detta alltså inte on topic längre.

Barn och familj ---> Juridik

Om barnet behandlades av kortisonkräm samtidigt som huskuren, hur vet du om det var kortison eller er huskur som botade barnet?

Tack till alla som Gett tips som kan hjälpa vårt barns eksem. Jodå vi försöker få till mer utredningar och hjälp av specialister osv. Det är enligt mig alltid bättre att hitta orsaken till problemet om det är möjligt.

Mitt syfte var att göra inlägget så anonymt som möjligt. Skrev han hon henne honom så många gånger att jag missade ett han, honom, hon henne på en eller flera platser.

Att göra precis allt som sjukvårdspersonal säger i alla situationer på ett blint sätt är inte min stil. Jag är en tänkande människa med bra allmänbildning och är alltid källkritisk i mitt tänkande. Det spelar ingen roll om det är någon med utbildning eller auktoritet som säger något. Alla kan begå misstag och missta sig. Oavsett intelligens och utbildning. Oavsett om det är en enskild individ, en grupp med människor eller en statlig myndighet

Jag är dessutom hyfsat påläst vad gäller politik och hälsofrågor och ingen amatör eller nybörjare. Bla har jag studerat och följt politiska frågor i över 20 års tid och hälsofrågor i över 5 års tid.

Man behöver inte vara utbildad inom hälso och sjukvård för att kunna ta till sig vetenskapliga studier och rapporter och ni ska veta att vetenskap inte är något fast, skrivet i sten och oemotsägligt.

Det finns delade meningar om hur olika saker fungerar i många vetenskapliga frågor inom många områden som många tror det finns givna fakta för

Tidigare trodde man att röntgen teknik var ett bra alternativ för skönhetsbehandlingar, eller att lobotomi var ett bra behandlingsalternativ för psykologiska sjukdomar.

Läkarna får än idag lära sig myterna kring att högt kolesterol och högt intag av mättat fett bidrar till hjärt och kärlsjukdomar trots att detta motbevisats gång på gång av många vetenskapliga studier. Även om den svenska sjukvården valt att följa dessa gamla motbevisade forskningsresultaten som dessutom framställdes med dålig vetenskaplig metod.

Anledningen är enkel, läkemedel och jordbruksfötetagens påverkan på de amerikanska universiteten. Ofta finansierar de forskning i utbyte mot inflytande över vad läkarna får lära sig. Detta är väldokumenterat för den som har intresse av att söka information.

Till dig som säger att mediciner är välstuderade kan jag rekommendera denna bok av Peter Götzche. Som för övrigt är läkare själv.

https://www.bokus.com/bok/9789187207...h-halsovarden/

Jag kommer inte ägna så mycket mer tid på att kommentera tycke och tro frågor då var och en är fri att tro på vad och vem de vill. Kommer endast att kommentera sådant som har med mina frågeställningar att göra.

Tack på förhand

Oftast kan man söka om remiss själv, man behöver inte en läkare som gör det åt en.
https://www.1177.se/Dalarna/sa-funge...agning/remiss/

Det kan säkert vara så att de gör en orosanmälan till Socialtjänsten men att dem skulle omhänderta ert barn finns inte på kartan. Det är den sista utvägen och då ska ett barn fara extremt illa eftersom det är ett enormt trauma att separeras från sina föräldrar. Socialtjänsten gör säkert en bedömning eller mindre utredning där de sannolikt kommer fram till att ni är okej och avskriver ärendet. De kanske försöker få er att använda medicinen, men tror inte att de kan tvinga er. Förstår inte hur skulle de gå till eftersom de inte kan omhänderta ert barn på de grunderna.

Fast det behöver vi inte fundera kring om trådskaparen tar tag i sina nötter och kontaktar en annan vårdcentral...
Vad kan hända?? Öööh du tillhör inte våran vårdcentral!!! Nä men jag tänkte kanske byta för mitt barns skull....

Ska de då säga: Det får du inte?
Fria vårdvalet hette det väl när det infördes?

Inom vården ska man enligt lag göra en orosanmälan till Socialtjänsten om man anser eller misstänker att ett barn far illa. Om personerna anser det spelar det inte någon som helst roll om de byter vårdcentral.
Dessutom frågade ju TS om vad som skulle kunna leda till ett omhändertagande, och det var det jag svarade på.

? Men det är om "personalen" eller någon annan gör anmälan. Tror du de gör det?
Annars anser du att varje vårdcentral över hela Sverige alltid har rätt. Om de miss sköter sig så anmäler de sig själva?

Problemet med många är att de kan klaga i efterhand. Varför ens komma dit?